ruach

Ruach är hebreiska och betyder både ande och vind och det är vårt varumärke på våra smycken. Vinden blåser vart den vill och du hör dess sus. Vi vill att våra smycken ska vara som en livgivande vind och jag ber för dem när jag gör dem och hoppas att det ska följa välsignelser med när man bär dem. Numera handlar min blogg mest om hur det är att leva med och överleva bröstcancer, lungcancer och hjärncancer.

Glädjen är att dela

Allmänt Permalink7

Tid att blogga

 

Torsdag den 29 december 2011

 

Dottern ringde och väckte sin förvirrade mamma som inte är kommunicerbar utan kaffe, hon skulle höra när vi skulle ses för lunch men jag svarade så baklänges så jag fick ringa upp senare. Maken kom skyndsamt med kaffet.

Jag åkte ner med maken och gick in en snabbis på Åhlens medan jag väntade på dottern.Så hemskt det är när man inte känner igen sig. Det var nog två år sen jag var in där. Ingenting stämde. Det är hemskt att inse att på 2,5 eller egentligen 4  år har jag inte orkat gå på stan, det är som att vara vilse i den stad man bott i mer än 30 år. Idag  sträckte sig min sfär mellan Åhlens och Stadium dvs högst 15 m. Vi köpte sen sovsäck för det måste hon ha med sig till USA, de skall ha täcken med sig  också men på 23 kg går inte allt få ihop så täcke får hon fixa där borta o ha sovsäck tills det löst sig. Sovsäck ska de ha på outrichen som hon fortfarande inte vet vart det blir. Vi hade tur och det var 200 kr nersättning på sovsäcken.

 

Sen gick vi och åt avskedslunch tillsammans, jag fick ju vara försiktig med maten  så jag ej blev mätt men gott var det i all fall. Varför har de inte som i USA att man får ta med hem det man inte orkar? Vi hade i alla fall, jättetrevligt.

 

Sen for jag hem o vilade och läste lite, jag tycker att det hör till julen att man hinner läsa ngn bok. Nu har jag ju problem med koncentrationen efter all behandling så jag får ta korta snuttar i taget.

Goda vännen M som fyller år idag ringde och tackade för sin födelsedagspresent som varit helt perfekt. Vi pratade jättelänge, så kul med en vän som känner en så väl.

 

Någon middag blev det inte för jag var fortfarande mätt. Kl 17 plockade vi upp dottern och for till Strömpilen. Tycker det är lagom avstånd där mellan affärerna. Jag hittade ingenting, blir bara deppad när jag provar kläder, och vinterskor fanns bara för 1200 kr och det är på tok för dyrt. Dottern hittade en tröja för 49 kr, jätte vacker färg.

 

Hem och började ändra ett par jeans till dottern som var för lågt skurna. Har nu lyckats få till en ny högre  linning. Insåg när jag skulle sy knapphålen att det har jag inte gjort på åtskilliga år, har ju inte orkat sy något sen jag fick cancern jag som älskat att sy och skapa och sydde alla kläder förr. Jag var tvungen att ta fram instruktionsboken för att komma ihåg hur man gjorde och vilken pressarfot som behövdes. Men nu finns det två nya knapphål där som ska sprättas. Jag tycker alltid att det krävs ett visst mått av mod att sprätta dem, för tänk om de är för små fast jag mätt så noga. Så nu när jag vilat så ska jag gå o göra det.

 

Idag har varit en bra dag, det var det igår också för mig. Mindre bra för maken som fått inflammation i den skadade handen, han var alldeles uppsvullen, så när han var till syster för ta stygnen så skickade hon honom till läkaren och det blev antibiotika. .På kvällen kom goda vännerna K och PO till oss på fika så vi fick en trevlig kväll. Tidigare på eftermiddan hade maken skjutsat ut sonen och två kompissar till Livskraft lägret på Strömbäck. Hoppas och ber att dessa ungdomar skall få ett jättebra läger med fina möten med Gud och varandra.

 

Dagens tanke: Om du finner frid och lycka, kommer kanske någon
att bli avundsjuk - var lycklig ändå.

Svar till varför tror jag på en Gud

Allmänt Permalink6

Hej tack för din ärliga kommentar till det mörkaste dygnet,  en kommentar som kanske fler delar som läser min blogg

 

Jag vill gärna göra ett försök att  förklara min tro och ber att du ska förstå.

 

Först detta med kakor en välsignelse. För mig som inte orkar baka är det en välsignelse att få kakor. När någon gör ngt utan att jag bett om det så tror jag att det är Gud som talat till den mnskan, gett henne en påminnelse om att göra det för mig, och när hon tar av sin tid och ork och gör detta blir det dels en välsignelse för mig o dels en välsignelse för henne som gör det, för jag tror att när man gör saker för andra  så kommer det i retur också.

 

Jag tror på en personlig Gud, som visar sig i Jesus som Han lät komma ner o dela människans villkor, en Gud som led och dog för människan och därför bär sår. Om jag vill ha med den Guden att göra så måste jag inte göra ngt för att nå fram till honom utan Han har gjort allt för mig det enda jag behöver göra är att säga ”Gud jag vill ha med dig att göra, jag vill ha en relation till dig eller jag vill vara ditt barn” som man säger i kyrkan för att förklara hur nära förhållandet är mellan Gud och människan.

Jag är hans barn o han är min Far, en Far som är god och älskar mig o vill mitt bästa.

Jag tror att Gud finns mig så nära att jag bara, bildigt talat kan sträcka ut min hand och röra vid honom. Då finns han där och tar mig i sin hand och skingrar skuggorna och leder mig. Gud är så personlig att han vet om hela min vardag och allt som sker och han bär mig. Gud är min vän och han bryr sig om allt, jag kan tala med honom om allt när jag ber och han lyssnar och svarar också bara jag ger mig tid att lyssna. Jag gillar inte alltid svaren men  vilket barn gillar alltid förälderns svar. När livet är tungt och skuggorna hopas isg och prövningen känns alltför svår så kan jag ändå vända mig till honom. Jag kan skrika, ropa ut min nöd och han hör mig, Han är en Gud som tål allt, han överger mig inte även om jag tvivlar eller vänder honom ryggen. Han finns där och väntar och han söker mig också under tiden som när en far söker sitt bortsprungna barn.  Gud finns för mig som om jag vore den enda i världshistorien och samtidigt finns han för alla andra, för han älskar varje människa på ett individuellt plan.

 

 

Att man sen kan drabbas av både det ena o det andra är inte Guds fel, vi lever i en värld där så mkt ont råder, där det finns en ond makt som vill förstöra det mesta som är bra. Jag tror att det är den onde som skapat sjukdom etc sen påverkar vi människor allt möjligt genom vårt sätt att leva  som tex miljöförstöring som också gör oss sjuka, mkt som är fel i världen beror på vår strävan efter att ha det rikt o bra och gör att vi blundar för allt som blir fel genom vårt sätt att förvalta.

 

Att jag / vi drabbats mkt är inget vi önskat  och inget vi kan göra så mkt åt men det vi kan göra ngt åt är hur vi handskas med det. Jag kan deppa ihop o ge upp eller jag kan kämpa och försöka övervinna det, försöka se guldkornen i det som sker ex se kakorna som gavs oss. Se kärleken från mina medmänniskor och vänner, se hur mkt jag är älskad och älska tillbaka. Under alla de år jag prövats på olika sätt har jag ändå känt att Gud varit med mig/oss. Jag förstår absolut inte allt och jag kan var arg på Gud, jag kan skrika gråta men ahn lämnar mig inte. Han är som en fast grund under mig, som en varm famn at krypa upp i, som ett skydd omkring mig och över mig. Och framförallt han är en förlåtande Gud som förlåter alla fel jag gör och som fyller mig med kärlek. Han är En personlig Gud som känner med och finns även när festen och glädjen känns lång borta. En personlig Gud som ser och känner både våra möjligheter och tillkortakommanden.

 

Inget kan på djupet skada mig när Jesus är med

 

Sen en kommentar till att Jesus inte skulle funnnits, även om man ej tror att Jesus är Gud så är han en historisk person som är omvittnad i historiska dokument precis som så många andra historiska personer som vi tror har funnits. Man kan välja att säga att inga historiska personer har funnits, att all historieskrivning är fel eller så kan man tro det i all fall.

Att tro att Jesus dog för att ge oss syndernas förlåtelse är det viktigaste i kristendomen. Om jag inte fick tro på en förlåtande Gud hur skulel mitt liv se ut då? Hur skuell jag kunna leva i förhållande till andra om jag inte fick be och få förlåtelse?

 

När jag kommit så här långt i mitt inlägg såg jag idag en repris på en gudstjänst på tv som jag tyckte var så bra, en ganska annorlunda gudstjänst från sv kyrkan men som berörde det svåra i livet. Rekommenderar er att se den på svt play

 

http://svtplay.se/t/102854/gudstjanst

 

Jag hoppas  och ber att du M får ut något av detta,  att det kan väcka en fortsatt längtan i dig och att du ska få se att Gud bryr sig om dig också.

 

Dagens tanke: När änglasången tystnat, när herdarna vänt åter, när de vise männen återvänt till sitt land då finns du Jesus där och är en Gud som finns och berör på djupet.

Jul 2011

Allmänt Permalink2

 

Denna julhelg har varit fylld av tankar. Tankar på förändring, tankar på Guds ledning och hur livet kan gestalta sig.

Jag har även fått en kommentar som jag vill försöka svara på i ett senare inlägg när jag har lugn omkring mig så jag kan formulera mig

 

Vi hade en fin julafton. Maken jobbade men barnen hjälpte till på alla möjliga sätt. Vi var först på julbön i kyrkan, det var fint att se kyrkan så fylld av olika människor som man ej vanligtvis ser. Tolvåriga K spelade så fint o frimodigt på fiol Det är kul att barn får plats och börja öva sig att spela för publik tidigt. T hade fina jultankar som han delade med oss.

 

Berättelsen ”Festen i stallet” är en tradition i vår kyrka , förr med levande skådespelare men nu med fint målade bilder. Men jag saknar första årens skådespelare, den värdshusvärden är för mig förknippad med berättelsen. Han var så suveränt bra Nu är han en lång man på 23 år  men jag skulle gärna se honom i berättelsen igen

 

Vårt minglande efteråt fick ett snabbt slut för taxichauffören kom o hade brått hämta oss,, så vi fick tvärönska god jul o bege oss hem.

 

Där fikade vi gott och sen var det Kalle Anka på tur. Jag somnade en snutt men fick se min favorit Tjuren Ferdinand. Sonen undrar varför jag gillar den berättelsen, tror det har med den inneboende godheten, och att tjuren fick vara den han var inte den han förväntades vara. Han fick lukta på sina blommor. Kanske ngt vi ska ta med till våra medmsnskor. Vissa vill bara få vara i sitt unika jag, o då ska vi låta dem vara det så länge de inte är farliga för sig själv eller andra.

 

Sen hjälptes barnen och jag  åt med julmaten. Tyvärr insåg vi att balsamvinäger var inte en smaksättning ngn av oss gillade  så de revbenen lockade ingen. Måste försöka krydda om dem så smaken dränks.

I övrigt smakade allt bra. Jag tog en liten smakbit och då gick det bra. Vi har inte så mkt på vårt julbord, jag är så nöjd med sillsallad o skinka.

 

 

Så vilade vi och röjde undan och när det var dags läsa julevangeliet och sjunga hade maken återvänt från jobbet i kyrkans julfirande.

Sen kom tomten. Vi är fortfarande barn i hjärtat och älskar vår tomte som denna gång fått en ngt modern outfit i långkalsonger och nog ätit för mkt under året för både mage o rumpa var enorm,. Men orken och skämtlynnet hade han kvar.

 

 

Alla var nöjda med sin paket. Dottern undrade lite försynt ”å jag fick inte det jag önskade mest” Jag hade gömt det paketet till sist . Hon hade önskat ett fotoalbum  kort och med hälsningar o bibelord från familjen .Jag tyckte det var en så bra grej så jag utökade det till släkt o vänner också och skrev till dem . Alla svarade så jag tillverkade dels omslaget till albumet med scrappbookingpapper så det skulle vara personligt o dels monterade jag bilder o hälsningar. Och det blev precis så bra som jag ville och ännu bättre än  hon tänkt.

 

Själv fick jag frostvakt o fläkt till växthuset, mormor Huldas äppelskalare och böcker o lite kläder.

 

Kvällen av slutades med lite tv tittande. Vi var alla så trötta och dottern skulle ju jobba dan efter. Juldan blev en slappar dag med spel och vila

 

Idag har jag varit i kyrkan. Var ovanligt lite folk men det är en sån där dag då många åker bort eller har främmande. Men S hade en fin gudstjänst. Det handlade om martyrskap ute i världen men oxå om hur det kan vara att vara ensamkristen i sin familj. Sen hade vi tre bönestationer, en för oss själva där jag stod och bad, sen  en för ljuständning där man fick be för andra och så en där man kunde skriva hälsningar till de som lider för sin tros skull.

Det var en fin gudstjänst och vid fikat träffade jag några som inte så ofta är i vår kyrka.

 

Eftermiddagen tog vi det lugnt, julens mat finns kvar så inget behövde tillagas. Vädret ute var superhalkigt så det lockade inte med promenad.

 

På kvällen fick vi besök av goda vänner som fikade med oss.

 

I går kväll såg vi en film om en modern Noa i vår tid, Han lydde Guds röst och byggde en ark  ngnstans i Usa och räddade en stad från undergång. Han blev hånad men han stod fast. Han sa några ord som får bli dagens tanke

 

Dagens tanke: Hur förändras världen? Jo med ett steg i taget

 

Hur förändras du? Jo med ett steg i taget

 

 

 

Till top