ruach

Ruach är hebreiska och betyder både ande och vind och det är vårt varumärke på våra smycken. Vinden blåser vart den vill och du hör dess sus. Vi vill att våra smycken ska vara som en livgivande vind och jag ber för dem när jag gör dem och hoppas att det ska följa välsignelser med när man bär dem. Numera handlar min blogg mest om hur det är att leva med och överleva bröstcancer, lungcancer och hjärncancer.

Desmund Tuto

Allmänt Permalink2

Tisdag den 30 september 2014

 

Fick sova mellan 4-5 timmar i natt så tacksam för det.

Fått nytt nageltrång på annan tå, det är som att när jag samlar vätska så drabbas tårna med ännu mer svullnad o då ryms inte naglarna.

Eftersom jag inte kunde ta vätskedrivande varken i söndags då jag var i kyrkan eller igår på behandling så fick jag springa hela förmiddan.

 

Idag fick de sista tomaterna o gurkan komma in, imorgon ska vi städa ur växthuset.

Vi tömde hushållskomposten på det som blivit jord under ett år så nu ryms vinterns kompost-så skönt få det gjort o under bra väder. Ett fönster hanns också med.

 

Fick idag förklaringen till telefonringandet igår som väckte mig, det var inom sjukhuset så det var därför det gick fram, var fotvården på diabetes mottagningen så jag fick tid redan nu på fredag

 

Min mage har börjat reagera igen , så det verkar vara samma biverkningar.

Var djuriskt trött på eftermiddan somnade ngr minuter men blev väckt av ljud i huset.

 

Idag fick vi tråkigt besked att en av våra underbara grannar som bott på äldreboende sista året dog i söndags. Nu är hon hemma hos Jesus men det känns så tomt efter henne. Så många ggr som jag legat inne i deras soffa och pratat. Allt från blommor till tro. De flyttade hit samtidgit som vi och blev som lite av en extra farmor o farfar

 

I kväll såg jag ett helt fantastiskt program på tv med Desmund Tutu och Anna Hedenborg. Har ni inte sett det försök se det. En så klok människa som är så andlig o rolig och inte stack under stol med sin tro men fick in det så naturligt. Att kunna förlåta det hans folk och han själv gått igenom är stort. Att se människan och Guds verk.

Jag blev så berörd. Önskar jag haft penna o papper så jag kunnat skriva ber viktiga citat och dela med er.

 

Nu är det cortisondags, kokar redan i huden av morgonens dos. Sonen kom just in o sa mamma du är eldröd, ja jag vet det.

 

Ber om änglabeskydd inför nattens vila

 

Dagens tanke: att kunna förlåta är en gåva som helar

Kadcyla nummer 1

Allmänt, andligt, biverkningar Permalink3

Måndag den 29 september 2014

 

Tack för alla kommentarer, oj vad det värmer.

 

Sov inget vidare i natt, förmodligen låg en oro i kroppen så jag kom bara i en dvala, men efter en natt macka somnade jag de sista timmarna av natten.

Det blev en stressmorgon då maken var tvungen hinna fixa mig  och skjutsa mig så jag var där till kl 8. Sonen kände att han inte kunde vara hemma för de hade en viktig föreläsning, även om foten mått bättre av högläge hemma, så han följde med.

 

På onkologen var de  så rara att jag fick eget rum med tanke på att det skulle ta hela dagen. Hade syster M idag. Bra blodtryck på 130/73 tror jag det var.

 Fick premedicin direkt, dvs alvedon, solicorteff ,tavegyl och suscard för hjärtat. Sen somnade jag med tv i öronen.  Har ingen aning om vad som pågick på tv men det är bra sömnmedel, Har en svag aning av att personalen kollade mitt personnummer för de olika medel de gav.

 

Sov så gott när telefonen ringde. Jag hade glömt stänga av den för den brukar aldrig funka när jag är på onkologen. Ettrigt ringande o jag visste inte var jag var, o hittade inte telefonen. Och då jag äntligen lyckats få tag på den så la de på. Var dolt nummer o då lyste det sen att bara nödsamtal gick ringa. Min enda tanke är att det var ngn inom sjukhuset som sökte mig o därför tog sig igenom den dåliga  mottagligheten på onkologen.

 

Kunde inta somna om, åt en youghurt o en medhavd smörgås

Fick ont åt hjärtat o frossa .

Ny bltr koll men det var bra. Tyckte jag klarade hjärtbesvären utan att koppla in jouren. Ville ju inte bli inlagd. Lovade ringa om det blev värre.

 

När avdelningen stängde för dagen fick jag så åka hem. Skönt komma till sin egen säng.

Varit så trött och inte orkat något mer än ligga på sängen.

 

Tagit den sista tavegylen och nu är det snart dags för cortisonet. Ber till Gud att jag ska få sova och slippa cortisonpirret

 

Är så tacksam för alla som bett för mig och tänkt på mig i dag. Tror det är tack vare det som det gått så pass bra idag-

 

Dagens tanke: Lev med hoppet att förändring är möjligt

Vinternätter Man ska se människan och inte bara problemen

Allmänt, Guds omsorg, biverkningar Permalink11

Söndag den 28 september 2014

 

"Var frimodiga och starka! Frukta inte och var inte förfärade för kungen i Assyrien och för hela den skara han har med sig, ty med oss är en som är större än den som är med honom. Med honom är en arm av kött, men med oss är HERREN, vår Gud, och han skall hjälpa oss och föra våra krig." Och folket fick nytt mod genom det som Hiskia, Juda kung, hade talat.
2 Krön. 32:7,8

Livets oro hann ifatt oss igen. När man vet en sak ett tag så lever man i ngn slags konstig acceptans men när det förändras igen så kommer oron och sorgen så mkt mer.

 

Att leva med cancer kan på något sätt bli vardag, man tar sina behandlingar, man mår dåligt men det lunkar på i alla fall. Man orkar inte hela tiden gå och tänka på oj jag har cancer, vad ska nu ske, utan man försöker leva ett så normalt liv som möjligt.

Jag har ju alltid inställningen att hellre se glaset som halvfullt än halvtomt. Att se guldkornen i tillvaron o glädjas åt det.

För även om man har cancer finns det en massa vardagsguldkorn, det gäller bara att se dem och vara tacksam för dem. Jag har en stödjande familj, släkt. Vänner och en församling  och det är så otroligt värdefullt.

Sen har jag en tro i botten o hur lessen jag än är så på ngt sätt lyfts jag upp, kanske inte direkt men  det finns en bottentrygghet i Gud som hjälper.

 

Jag är så tacksam för att några av er har hört av er o saknat mina inlägg- Ibland behöver jag dessa kommentarer så förtvivlat mycket för att se att jag inte är bortglömd vilket jag egentligen vet att jag inte är. Men när livet blir tyngre så betyder alla kommentarer så mkt

 

I torsdags skulle jag få besked om datortomografin. På morgonen fick jag ett så bra bibelord att vila i med överskriften ”När livsmodet sviktar”

 

På samma sätt är det när Anden stöder oss o vår svaghet. Vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss med rop utan ord och han som utforskar  våra hjärtan vet vad Anden menar eftersom Anden vädjar för de heliga som Gud vill” Rom 8: 26-27

 

 

I förtröstan på de orden for jag till onkologen

Tog proverna kl 08. sen läkarbesöket.

Vi pratade om hur jag mådde, om min allergiska reaktion, om att få fotvård på diabetsmottagningen och om datortomografin. Det positiva var att det inte var ngn spridning vidare i kroppen, inga inre organ är angripna, en del av metastaserna minskar eller är stationära. Men några har ändrat karaktär och vuxit en mm.

Detta innebär att jag ska byta behandling för att lura dom, jag ska få en helt ny sorts behandling, med ett antihormon bundet till ett cytostatikum som ska vara direkt målsökande  och gå in och förstöra cellerna.

 

Det svåra med at byta behandling är att den är okänd här, och att den har så mkt biverkningar. Lite humor i alla biverkningar var när jag var ute o läste på en amerikansk sida och då stod det att vid hjärtstillestånd skulle man kontakta sin läkare. Det kan ju bli lite svårt-

 

Men biverkningarna är många och jag som har så skör kropp kan få rätt mycket av dom trodde läkaren ex illamående, diaréer , muskel- och ledvärk, feber,  nervsmärta och nervpåverkan i händer o fötter, hjärtbesvär etc

 

Men man får behålla håret, jag har ju inte tappat allt även om det är fruktansvärt tunt det jag har kvar men det är dock hår.

 

På måndag startar behandlingen. Jag hade velat starta t fredags men det skulle inte finnas tid till det på behandlingsavdelningen. Jag ska få den mkt saktare för att kroppen förhoppningsvis ska tåla den och med en massa premedicinering inkl hjärtmedicin, sen måste jag övervakas i 7 timmar efter det så inget händer med hjärtat.

 

Mitt i allt detta prat kommer vi in på min tro och den kraft jag ändå fått genom åren och vi fick ett givande samtal. Kände mig så glad för att jag fick vittna.

 

När jag kom intill sköterskorna så visade det sig at de inte kände till behandlingen för den är så ny.

 

Min goda vän B kom in till mig så jag fick prata med henne med

 

Jag gruvade hur jag skulle berätta för maken. Tänkte gå ner till min granne på strålbehandlingen o se om hon hade tid prata med mig o så jag fick gråta  men när jag låg på behandlingsavdelningen  för dra nålen kom maken o då fanns ingen återvändo, jag fick berätta rakt av.

 

Vår tröst är att det inte spritt sig till andra delar av kroppen.

 

På kvällen kom maken hem med en fin skylt han köpt till mig som uppmuntran och med slabangbakelse. Det gäller äta i helgen medan jag kan.

Tackar Gud för min  omtänksamma man

 

På  torsdag  fick jag ett meddelande av en vän att hon sett mitt ansikte framför sig när de hade personalbön på torsdagmorgonen så hon hade bett för mig. Det berörde mig så starkt för det sa att Gud inte glömt mig och att jag behövde förbön just då.

 

I fredags hade sonen så ont i sin tå så han bestämde sig ringa vårdcentralen och fick tid på em. När de såg tån blev det operation på direkten. Får nu hoppas det läker.

 

På fredan ringde en sköterskorna på onkologen o sa att apoteket inte hade min behandling hemma o att det inte skulle hinnas få fram utan spec ordination och undrade om jag kunde vänta till tisdag. Då tänkte jag nej nu ska jag inte vara ”snäll” utan säga att det är jätteviktigt för mig eftersom jag ska till Stockholm nästa helg på pärlkursen o jag är nog orolig att hinna må bra innan dess o kortar man med en dag så blir det ännu mindre chans  

Ja då skulle hon kolla med min doktor och apoteket igen. Efter en stund ringde hon o sa  att det skulle gå så på måndag kl 08 börjar det.

 

Igår tog jag det lugnt, bad och var stilla. Tyckte jag behövde lite uppmuntran så jag beställde lite pärlor.

 

Gammal god vän ringde, Gud hade manat henne att höra av sig. Tack att det finns människor som ger gensvar på Guds röst. Det betyder så mkt i vår situation att känna att man inte är bortglömd

 

Maken fick tag i ett släp och kunde börja köra bort allt vi kapat, det blev flera vändor till åervinningen men nu är det borta.

 

Pratade med barnen om den nya behandlingen. Jag sa sen  ngt till sonen om att det var ju synd om dom som fick en så sjuk mamma. Då tittar han så där uppfodrande på mig och säger  ”men mamma man ska se människan och inte bara problemen. Du är mera än en sjuk kropp”.

Och han har ju alldeles rätt. Det är så lätt sätta fokus på problemen och sjukdomen  men jag är ju jag  och jag är mkt mer än min cancer

 

I natt väckte sonen mig för han hade såna fruktansvärda smärtor i foten o kunde inte sova

Jag lättade lite på trycket på bandaget men vågade inte ta bort det då de sagt det inte skulle röras förrän på måndag.

Gav han mer medicin så han somnade.

 

Idag var maken o jag på jättefin gudstjänst i kyrkan. Mkt bra predikan av TA, han talade om Marta o Maria. Han lyfte fram vikten av att möta Gud i kyrkan, att dela församlingsgemenskapen och att inte välja bort kyrkan o låta allt annat fylla våra liv.

EFS har ju beslutat att ha sin stora insamlingskampanj för de kristna o andra minoriteter som förföljs av IS i Iran o Syrien, SE BE GE och vi samlade in dit idag det blev 24 000 plus kollekt till Vasakyrkan

 

I förbönen bad man för mig o min behandling. Tänk att jag får vara föremål för så mkt böner o omsorg. Är så tacksam.

 

Trevligt kyrkkaffe och vår gode vän AL sa att jag i morgon inte ska glömma att jag inte går ensam till sjukhuset utan har en med mig och HAN lämnar mig inte. Tänk jag vet det o ändå är det så lätt glömma o känna sig ensam. Jag  behövde den påminnelsen

 

Sonen ringde o hade så grymt ont i tån så jag sa att ni får fara upp på akuten så dom får titta på tån

 

Vi hade körövning efter kyrkan för Duke Ellington konserten i oktober så jag låg kvar i bänken. Men min röst är verkligen så påverkad av skadorna i halsen efter sövningarna o jag tycker den blivit sämre av behandlingarna Jag kan nästan inte sjunga längre o det var för lite uppsjungning för att jag skulle komma upp ens i altläge.

Men även kören ber för mig.

 

Maken hämtade mig o tväråt o sen for de på akuten. Det visade sig att de snört åt tån för mkt , det var så svullen och dubbelt så stor när de släppte bandaget, det var fullt av var o blod när  de öppnade, så nu blir det penicillin. Omläggning på vårdcentralen på tisdag.  Tack o lov att de åkte upp men nu hoppas jg att tå infektionerna ska var slut i vår familj.

 

I kväll fick jag ett överraskande besök för då kom GB förbi med tekakor som hon bakat.

Gud är verkligen god som påminner människor om oss.

 

Nu ska jag förbereda mig inför morgondagen och hoppas ni tänker på mig.

 

Dagens tanke”Herren är min starkhet och min lovsång” (Ps 12:3). När vi lever i Guds närhet och till hans ära kan vi alltid vara trygga. Vad som än händer vet vi att vi kan lita på honom och hans nåd. Därför är det så viktigt att vi övar upp vår förmåga att leva i Guds närvaro och finna vår glädje i honom, när allt är lugnt och fridfullt i vårt liv. Då blir det också lättare att erfara denna trygghet, när solen går i moln och livet blir tungt och svårt. Ingen av oss är helt förskonad från denna livets baksida och detta mörker. Har vi vant oss att leva i Guds närvaro, då har vi också ett naturligt immunförsvar mot smärta och nöd. Går vi med Jesus i vardagen och låter hans uppståndelse lysa upp de små tingen i vårt dagliga liv, då kan vi också få kraft att gå med honom, när Korset i en eller annan gestalt kommer in i vårt liv och Gud tycks långt borta, ja, helt frånvarande.

Biskop Anders Arborelius

Till top