ruach

Ruach är hebreiska och betyder både ande och vind och det är vårt varumärke på våra smycken. Vinden blåser vart den vill och du hör dess sus. Vi vill att våra smycken ska vara som en livgivande vind och jag ber för dem när jag gör dem och hoppas att det ska följa välsignelser med när man bär dem. Numera handlar min blogg mest om hur det är att leva med och överleva bröstcancer, lungcancer och hjärncancer.

Personlighetstyp test och Du är aldrig ensam

Allmänt, Guds omsorg, biverkningar, sjukhus Permalink3
 

Torsdag den 31 januari 2013

 

Sov en orolig hungrig sömn. Att veta att jag ska börja dagen med fasteprover är inte min grej, dels är jag aldrig så hungrig som då, dels  med cortisonet i kroppen som gör mig uppspidad och gör att jag inte kan slappna av fast jag är dödstrött. Hade ju dessutom sån iscjhias så då är det inte lätt. Men några timmar blev det.

 

Idag var min ass tillbaka men hon är rädd hon är på väg bli sjuk, så få se hur morgondagen blir. Men jag njuter varje sekund hon är här för då funkar allt så bra och jag kunde somna en stund på em.

 

Läste så bra andakt imorse om glädjen. Glädje hänger inte på mig utan på Honom som bor i mig. Det är i Honom jag kan glädjas för han gläder sig över mig. Så fast jag var så slut så kände jag glädjepirr i mig.

 

Snabbtur till sjukhuset och provtagning inför mitt läkarbesök hos hjärtdoktorn på måndag. Sköterskan jag hade idag visade sig ha haft maken som ungdomsledare för 25 år sen. Oj vad gamla vi håller på vara. Hon tyckte han var så bra att hon fortfarande mindes vad han sagt. Kul få höra sånt.

 

Hemma hittade jag en test på vilken personlighets typ jag är och så här blev resultatet

”Populär och känslig, med enastående social kompetens. Utåtriktad och empatisk. Uppriktig och ärlig i sin strävan att förstå hur andra mår. Tycker i allmänhet inte om att vara ensam. Ser allt ur ett mänskligt perspektiv och ogillar objektiv analys. Mycket framgångsrik i att hantera relationsproblem och att leda debatter. Vill vara till nytta för andra och sätter troligen andras väl före sitt eget.”

Karriärer som skulle kunna passa mig:

Lärare, konsult, psykolog, socialarbetare, personalvetare, präst, affärsbiträde, säljare, HR-personal, direktör, eventkoordinator, politiker, diplomat, skribent, skådespelare, designers, hemmafru, musiker..

 

Några saker jag ej höll med om var att ogilla objektiv analys. Det blev svårt när man måste välja ant eller. Men jag gillar både det objektiva men även att använda känslor tillsammans Leda debatter vill jag inte och säljare och direktör är också långt bort. Men mkt stämde på hur jag känner mig.

 

Sen läste jag ett helt underbart inlägg av Markus Birro i Expressen

 

”När allting tjuter svart och sorgset, och du faktiskt tror att du är ensam i den här världen, minns då alltid att det är lögn. Du är aldrig ensam.”

”När människor önskar livet ur mig syresätter jag mitt blod med mikroskopiska änglar. När det gör ont i själen skickas de pyttesmå ambulanserna ut. De små vårdarna, inte högre än en avbruten tändsticka, blir stående längs vägen. När jag ber till dig så hinner de fram.”

Läs det http://www.expressen.se/kronikorer/marcus-birro/nar-allting-ar-gratt-graare-an-gratt-da-soker-jag-dig/

 

 Jag ser de små pyttesmå ambulanserna köra runt i mitt liv och vårdarna som hinner fram till mig när jag ber och jag  tänker, det är precis så det är. Jag ser änglarna på väg att skynda sig att hjälpa mig, rädda mig från det som kunnat bli värre, och att jag bevarats från bitterhet.

 

Jag är så tacksam att jag inte blivit bitter i allt jag gått igenom. Det är Guds nåd att Han  bevarat mig från det och att jag fått behålla glädjen och hoppet. Glädjen över livet, glädjen över min tro och över alla i min närhet.

 

Så något helt annat. Kul att ni gillade soffan.

 

I em och ikväll har jag gått igenom alla mina gamla frön och slängt en massa som var långt över grobarhetstiden. Andra sparade jag för säkerhets skull. Men tomatfröerna som jag tog i höstas var spårlöst försvunna, trist då jag vet att jag tog rätt på flera sorter.

 

Sen lyssnade jag på lab.rapporten i kemi som sonen skrivit och inser att en del av kemin försvunnit genom åren, någonstans är det läckage i mitt huvud så vissa samband inte är lika tydiga som förr. Men det matematiska i att räkna formler är än så länge kvar.

 

Nu är jag dödstrött och har ont i hals och rygg. Så det är dags att slåss med cortisonet om sömnen.

 

Dagens tanke: ”När jag inte orkar med livet, orkar livet med mig.

Tröst finns, precis när vi står på tröskeln eller räcket. När skymningen faller hårt och när det känns som om mina tårar aldrig ska ta slut, då tänker jag på dig.

Jag är förlåten och kärleken vann” Marcus Birro.

 

 

 

Ischias och bolstervar

biverkningar, pyssel Permalink5

Onsdag den 30 januari 2013

 

Sov lite i natt. Tungt ha en ny assistent. Inget fel på tjejen men jag måste ju vara uppe hela tiden och visa. Höll på svimma några gånget och inte fick jag sova en blund för  jag måste berätta allt . Tänkte att em skulle bli lugnare men även där fick jag vara upp ideligen och så ropade hon på mig jag fick gå dit fast jag sagt att hon måste komma till mig.

Så nu har jag så ont och ischias i mitt bättre ben. Inte bra

Ont i mitt bråck i övre magmunnen. Är som att allt upp och hoppa från sängen påverkar det negativt,det kommer i kläm  och blir rädd att det ska bli så illa att jag får åka in.

 

Dessutom gudstjänstutskottet i kväll o jag hade tagit på mig fikat innan jag visste att ass skulle var sjuk, men frysen hade lite innehåll så det löste sig tillsammans med snabbrört bakpulverbröd med filmjölk

 

Men alla extra grejer en sån här dag tar slut på mig.

 

Imorgon ska jag ta fasteprover så jag hoppas få sova för det är så tungt vara vaken o inte få äta något.

 

Nu kommer bilder på min omgjorda soffa. Måste själv säga att det blev bra. Tyget är ett gammalt bolstervar som jag sytt om och klätt en tjock dyna med Sen lyckades jag skarva så jag fick ut tre kuddar också.  Känns så roligt utnyttja något gammalt man har.  Så soffans omklädning kostade mig inget mer än madrassen som vi skar till. Resterna av den ska bli underlägg till att använda när jag knyter riktiga pärlhalsband.

 

 

 

Dagens tanke: För att uppleva regnbågens vackra färger måste man utstå regnet

 

 

Det känns som jag vill skrika

Allmänt, biverkningar Permalink4

Tisdag den 29 januari 2013

 

Sov lite bättre än väntat men väldigt lätt så jag hörde både maken o tidig telefon. Förstod då att ant ass eller barnen var sjuka och nu var det barnen och ingen av mina inskolade vikarier kunde komma.

Det känns så typiskt att detta sker när jag är som sämst o inte kan vara med och visa något.

 

Som tur var kom A och hjälpte mig upp medan de på Frösunda fortsatte ringa för få tag i någon som åtminstone kunde vara med mig så jag slapp vara ensam.

 

Till slut fick de tag i en tjej som aldrig varit här som blev hit skjutsad.

 

Har en riktigt risig dag. Magen bara rinner, är som en legogubbe i ryggen där varenda kota rör sig när jag lägger mig. Så märklig känsla som dessutom gör så ont. Eftersom mina vätskedrivande driver extra idag då jag inte kan ta dem behandlingsdagen och jag är supersvullen så blir det mycket upp o ner ut sängen.

Mina utslag och blåsor efter vävplåstret från igår har gjort att huden spruckit upp vid halsen och svider. Hoppas de inte bli infekterade då jag ej kan sätta på något skydd

 

Småsover men kan inte slappna av då det är en okänd människa i huset så det blir ingen riktig vila.

 

Oj när det blir sjukdomar är det inte lätt att vara i behov av andra. De har ringt flera ggr från sjukjouren och inte hittat ngn. Nu har verksamhetschefen hittat en men  det blir ännu en som är  ny som kommer i morgon bitti och sen en annan på eftermiddan men hon är i alla fall inskolad för ett halv år sen.

Det innebär att jag inte kan följa sonen till hörselrehabiliteringen vilket jag velat så jag kunde ha diskuterat en del som jag funderar på, utan då får maken ta ledigt o göra det men det är inte detsamma som om jag fått göra det själv.

 

Det är såna här ggr  när det blir vikarier det blir så jobbigt att vara beroende och dessutom må så dåligt som jag gör efter behandlingen. Det är då jag blir less på att inte klara mig själv. Eljest när allt funkar runt omkring så går det "bra" med beroendet även om det inte var min optimala önskan för livet.

Det var för väl att jag som 21 åring inte visste att det skulle bli bestående skador för resten av mitt liv

Men livet blir inte alltid som man tänkt sig och man måste även såna här dagar försöka göra det bästa även om jag nu beklagar mig lite.

 

Jag vet innerst inne att jag kommer överleva morgondagen även om den blir jobbigare för mig och kommer  att kännas som en förlorad dag av mitt liv.

Jag får väl vara glad att min ordinarie för en gångs skull kunnat jobba två veckor i sträck men nu är risken att det blir hela veckan, det brukar ju smitta från barn till barn o sen till henne.

 

Men kanske morgonkvällens sammanträde då kan ge mig lite glädje jag får i all fall träffa folk.

 

Har i kväll lyssnat på sonens redovisning på Karin Boyes Kallokain. Mycket intressant och han var så fascinerad av den. Det är så kul när han reflekterar o kopplar till nutid också. Tyvärr var det lite för långt så nu skär o skär han.

 

Pratat med dottern när hon gick från bussen och följt henne på kartan.

 

Magen är lite bättre i kväll men det är bara att konstatera att  jag är slut.

 

Dagens tanke: Ett hjärta som är fyllt av kärlek blir aldrig gammalt

 

Till top