ruach

Ruach är hebreiska och betyder både ande och vind och det är vårt varumärke på våra smycken. Vinden blåser vart den vill och du hör dess sus. Vi vill att våra smycken ska vara som en livgivande vind och jag ber för dem när jag gör dem och hoppas att det ska följa välsignelser med när man bär dem. Numera handlar min blogg mest om hur det är att leva med och överleva bröstcancer, lungcancer och hjärncancer.

Att orka vara människa i en tid som vår

Allmänt Permalink2

Torsdag den 31 mars 2011

 

Somnade med glädje över alla nya besökare till min blogg. 1202 st. Ni är så välkomna att stanna kvar och följa min livsvandring i smått och stort

 

Vaknade av att jag hade ont åt hjärtat o i magen. Är så jobbigt när smärtan stör sömnen. Men efter en dos vitpeppar blev det bättre.

 

Bröstvästen gör konstiga saker med min kropp, den drar svullnaden upp mot armhålan o jag vet verkligen inte om det ska vara så. Men det är en hel vecka innan jag får komma till ortopedtekniskas  bröst och korsett ingenjör. För att inte få mera ont kommer jag att ha min gamla bröstväst utanpå korsetten i helgen.

 

Känner att det är en tröttdag idag, gjorde nog för mkt igår. Skulle helst vilja sova

 

Idag har jag förberett pengar till workshopsen så allt ska vara klart.. Det oroar mig att jag har för tung väska men vad i pärlväg ska jag ta bort?  Har skrivit dagordningen för gudstjänstutskottet och skickat kallelserna..

Jag har ringt till lungkliniken och frågat var  min andningsutredning tagit vägen? Det är tre år sen man konstaterade att jag hade en massa andningsuppehåll när jag sover och min hjärtläkare skickade en remiss då och stötte på dem. Nu när jag ringde kunde hon inte svara vad som hänt utan skulle kolla upp det. Jag berättade att jag nu har cancer för andra gången och att mitt hjärta skadats av behandlingen så det kunde ju inte vara bra att dessutom få andningsuppehåll. Så få se nu om något händer

 

Nu ikväll blev jag så tacksam. Jag måste ju ha en baden baden stol att ligga i för att orka med pärlhelgen. De som håller i Facett efterlyste en på face book så jag skulle slippa ta den på flyget. Två svarade att en hade stol och en dyna. Men hon som hade stol hade ingen bil så igår fick jag veta att jag skulle måsta ta stolen med i alla fall och det kändes svårt nät jag inte kan bära ngt själv.

 

Men idag så får jag mail, hon med dynan säger,  jag far och köper en stol, då svarar en annan men jag har stor bil och har en stol  som jag kan ta. Tänk detta gör okända människor för mig, hur belönar man såna människor? Jag blev så rörd och tacksam att jag grät.

Nu känns det återigen som sonen sa för två somrar sen,” mamma du får och får men vad ger du?”

 

Tänk att det finns människor som har sånt stort hjärta för en okänd pärlvän. Jag kan be ner välsignelse över dem. Nu blev det så mkt lättare  att tänka på resan.

Jag hade sett mig stående med två kryckor släpande på väska och en baden baden och kuddar  i ett långt rep efter mig med svetten rinnande och tårarna droppande av värk  och till slut skulle ajg falla ihop i en stor hög och alla pärlor skulle ramla ut över mig och jag skulle aldrig komma fram.

 

Men nu händer inte det scenariot i alla fall.

 

Jag hade stor lust att stanna hemma från kören ikväll eftersom jag var så trött men detta gav mig ný energi. Jag är med och sjunger fast jag inte kommer att kunna vara med på uppsjungningen.

 

En textrad fastnade i mitt inre: "Ge mig kraft att orka vara människa". Det känns som en bön vi ofta behöver be. Ge mig kraft att orka vara överhuvudtaget. Ge mig kraft att vara med- människa. Ge mig kraft att orka med vardagen men alla dess bekymmer, plågor, orättvisor, felsteg men ge mig också kraft att orka se det goda, det positiva, glädjen som finns i småsaker, glädjen över att vara just människa. Ge mig kraft att orka med sorgen,

 

Ge Lindas familj kraft att orka med saknaden och sorgen, kraft  att orka med allt det som ej blev sagt eller gjort.

 

Ge mig kraft att orka se dig Gud mitt i min vardag.

 

Det här skulle jag kunna skriva mkt om men klockan är för mkt så jag spar det till en annan gång.

 

Om det inte blir några inlägg i helgen så beror det på att jag bara ser pärlor och då ses vi till veckan.

 

Dagens tanke: Gud du som skapat mig till människa ge mig kraft att vara människa på det sätt du vill

Sorgen och glädjen de vandrar tillsammans, tomrum och liv

Allmänt Permalink3

Glädjen som rinner över

 

Onsdag den 30 mars 2011

 

Mina tankar fortsätter att gå till Linda och hennes familj. Det känns som  ett tomrum i mig av sorg coh saknad Aldrig mer få läsa hennes blogg eller få ett mail.   Aldrig mer ska henns familj få se henne ; men de har alla goda minnen, de har fantastiska foton och de har en visshet om en mamma som älskade dem.

 

Jag inser återigen hur viktigt det är att ta vara på varann medan vi har varann. Livet kan ta slut fortare än vi anar.

 

Igår var ju kuratorn här och vi kom att prata mkt om min tro. Hon undrade över vad som bär mig i kampen och jag sa det är min tro på Jesus. Utan honom skulle jag aldrig ha orkat med allt det som drabbat mig/oss under åren. Jag vet att Han bär under allt och trots allt. Inte så att livet blir enkelt eller att prövningarna försvinner men jag är inte ensam, jag har ngn att gå till, ngn att ösa ut min sorg , mina frågor  och min ilska över. Men oxå min glädje.

 

Ibland behövs ingenting för att glädjen ska rinna över. Dottern ringde hem o sa: har du skype för jag vill visa lägenheten. En svag aning sa att det hade jag men aldrig använt.

Nåväl mkt riktigt, 2008 hade jag fått mitt användarnamn men inte installerat det. Efter lite bök så fick jag in det och här låg jag o såg henne o lägenheten o ngr kompissar till henne. Det gjorde mig så glad, plötsligt var det inte bara rösten utan henne jag såg och hennes omgivning. Jag gillar att ha folk placerade.

 

Sen fick jag pärlor med posten och så har jag sett ett scilla blad närmast väggen med en meter snö framför. Våren är på väg .

 

Men oj vilket elände byggarna lämnade efter sig, det ser man nu när snön tinar. Hela rabatten kommer vara full av takpapp spik o ruttet trä. Det blir inte kul städa bort det

 

Har flyttat om mina blommor och satt in lösa hyllor i köket för mina sticklingar o gjort det lite lättare för han som ska vattna i helgen och inte får ta död på ngn. Tyvärr har gräset i såjorden kvävt flera frösådder. Men jag blir så lycklig av att hålla på med blommorna, det lättar i hjärtat.

 

Nu är ryggen slut, blir lite felaktiga arbetsställningar.

 

Försökt ringa lite sångare inför sommaren på Backen men det har ej gått så bra. Folk har lite svårt att lova redan nu.

 

Dagens tanke: Var inte rädd för tomrummet. Våga förundras över det lilla. Lär av det lilla barnet som ser under i varje centimeter . Träna att leva i nuet och tacka Gud för Nuet

 

 

 

Min vän Linda är död

Allmänt Permalink4

Tisdag den 29 mars 2011

 

Känner mig så lessen. Under min bloggtid fick jag ganska snabbt kontakt med Linda sen hon fått bröstcancer ihop med sin graviditet och vi har följt varann under kampen med behandlingar och smärta och frågor. Hon hade fyra små barn, blev årets mama , var en sån kämpe och ville så mkt, var en fantastisk fotograf och ville mest av allt få se sina barn växa upp. Men hennes cancer spred sig och behandlingen hjälpte inte

 

I Helgen blev det allt svårare för henne och idag somnade hon in. En låga har släckts allt för tidigt tycker man.

 

Ord är så fattiga och frågorna är så många..

Nu står vi där i undran och sorg och jag tänker på hennes barn, hennes man, mamma och pappa och hennes vänner. Så outsägligt svårt det måste vara.

Men jag ber att Han som gått före, längst in i ångesten, ska vara där och trösta och bära. För mig är Gud den enda som kan trösta och bära i en sån situation och jag ber att Lindas familj ska få uppleva att de inte är ensamma utan att det finns ett hopp och en frid trots allt

 

Ens egna bekymmer blir så små i det stora perspektivet av liv och död. Tårarna rinner …..

 

Dagens tanke: Var rädda om varandra, livet är för kort för att slösas bort.

Till top