ruach

Ruach är hebreiska och betyder både ande och vind och det är vårt varumärke på våra smycken. Vinden blåser vart den vill och du hör dess sus. Vi vill att våra smycken ska vara som en livgivande vind och jag ber för dem när jag gör dem och hoppas att det ska följa välsignelser med när man bär dem. Numera handlar min blogg mest om hur det är att leva med och överleva bröstcancer, lungcancer och hjärncancer.

Utelåst och såningsdags

Allmänt Permalink0

Måndag den 31 maj 2010

 

Vart tog maj vägen jag som trodde jag skulle hinna/ orka så mkt.

I natt hände en sak som aldrig hänt förut. När jag skulle lägga mig kom jag på att jag borde ta in tagetesen för det var så kyligt. Går ut på bron i nattlinne o ställer ej upp dörren utan bara har den på vidgavel, Vänder ryggen till för att ta tagetes lådorna.


Pang där gick dörren igen.

 

Där stod jag utankläder, utan hår och frös .

Ringde och ringde på ytterdörren men alla var som döva. Sonen som är närmast hör ju inget utan hörapparater, men dottern !!!!!!

Nej då

Och kallt var det bakom ryggen. Till slut började jag bulta och ropa och då vaknade maken som somnat, och fattade till sist att jag var utlåst och släppte in mig. Men kylan bakom ryggen känns än idag

 

Dottern som saknar jobb, fick en påringning från ett demensboende idag, så kanske det kan bli ngt. Hon ska på intervju imorgon. Hon hade en intervju idag också mitt i sitt ass pass hos mig, men var ju tvungen att få åka iväg. Dagens träff gällde ev jobb som pers  ass ngn stans, men det beror om det finns ngn som vill ha en så ung tjej. Men tackar Gud för att det rör på sig.

 

Idag har M gjort i ordning mina pallkragar och satt grönsaksfröer åt mig. Hyfsat bra väder. Nu är det bara kålrabbin och squashen som inte är satta, plus potatisen. Ja jordgubbslandet är inte på långa vägar klart, hoppas A jobbar imorgon så hon kan fortsätta med det

 

Nu bär det iväg till grillkväll med tjejerna i G-B:s uterum. Som vanligt står jag för efterrätten och pinnbrödet. Egentligen är jag alldeles för trött och har för ont för att fara, men  vi har bra grillkväll en gång per år så jag tvingar mig iväg.

 

Dagens tanke: Lyckans fjäril sätter sig på den som har tid att vänta.

 

 

Jag behöver känna att ngn håller om mig, att ngn gråter med mig

Allmänt Permalink1

 


Söndag den 30 maj 2010 Mors dag

 

Ungefär som ovan så sjöng Liza Lundqvist o Ersmarks kören i går kväll på en fantastisk gudstjänst. Det blev mkt renande och påfyllnad , ja lite av ett vårregn i min själ.

Fick ett så gott möte med vår fd ungdomspastor H, han visste inget om vår situation nu men vi fick dela nöden och vad som hänt i våra liv sen vi sist sågs. Det är så härligt med möten som blir möten

 

Idag blev jag uppvaktad med hembakad tårta och presenter på Morsdag. Jag hade önskat en handtrimmer till trädgården och maken hade faktiskt lyckats köpa den medan det var extrapris.

 

Så var det högmässa på Tegskyrkan som en del i konferensen. Man märkte att det var en kyrkoförsamling som vi deltog i, det var långa förspel och efterspel till psalmerna, det var en högtidligare ritual men det var en bra gudstjänst men för tonåringen ganska tråkigt. Han hade en rolig kommentar till slutpostludiet som var pampigt och mörkt. Då kom han o viskade, "mamma det låter som inledningen till en skräckfilm!" Tror inte kantorn skulle uppskattat den kommentaren.

Under mässan var det förbön och jag fick vara med som förebejare även idag och det var välsignat. Det är fantastiskt  att få be för andra och känna Guds närvaro och veta att det inte beror på mina ord utan på Gud.

 

Trevligt kyrkkaffe och sen var det fest gudstjänst med barnens konferens och Great Joy . Blev så berörd av J, en kille som är förstånds handikappad och med i Blå träffen, som dansade framför kören med sån inlevelse och musikalitet och glädje. Jag riktigt kände Guds närvaro och hur han förhärligades i detta, vi har alla en plats i Guds församling och vi får tjäna med den gåva vi fått.

 

När jag kom hem visade sig grillen vara monterad och familjemedlemmarna hade delat upp alla moment i matlagningen så jag fick ligga på sängen o invänta middagen, som blev en god grill middag med trevlig samvaro, detta var min klart bästa morsdag.

 

Sen ringde goda vännen M o sa vi fick komma o hämta lite perenner och tomater. Hon är helt otrolig. Så jag kom hem med en hel del perenner som jag ej hade sen tidigare som borde planteras och tomatplantor som redan börjat få tomater.

 

Kvällens nackdel är att min assistent ringde o måste vara hemma med förkylt barn och jag har ingen vikarie inskolad.

 

Dagens tanke: Ett hopp som bär igenom allt ger oss mod att hålla ut

Mitt äppelträd som oxå inger hopp om en fruktbärande tid

Vemodets dag

Allmänt Permalink1

Lördag den 29 maj 2010

 

Idag har varit en vemodets dag.

Dels haft så ont och det är inte mkt som knäcker mig så  som denna hålvärk i ryggen gör,

Dels tungt väder med regn.

Dels oro över hur jag ska orka med att vara förebejdare i kväll.

Dels besvikelse över hur den ass jag hade i höstas misskötte det jag bad om, när jag ej orkade kolla .

Jag  tvingade mig ut i friggeboden idag  o skulle kolla krukor o lådor. Då har hon inte diskat dem trots att jag bad om det, satt in dem huller om buller inte alls som jag sa, förmodligen förstod hon inte instruktionen, men hon kunde ju ha frågat, så nu är det ett evighetsprojekt få fram dem, hitta delar som är försvunna, och sortera bort det som är trasigt. Jag är en ordningsmänniska och vill veta var saker är så jag kan säga gå dit o dit där ligger det. Nu funkar inget alls. Och allt sånt här till synes bagatellartat sänker mig.

Men har man mikrolite ork o tänkt ut att det där ska jag göra idag så blir besvikelsen så stor när man aldrig kommer fram till det tänkta.

 

Sen vilar ett vemodets tanke över min själ, känns så torrt på insidan, skulle behöva ett uppfriskande vårregn där, ett regn som sköljde bort gammal bråte och smuts, som kom med friskhet och fräschhet, som förnyade och som lät ngt nytt börja spira. Egentligen är jag nog less på mig själv och sig själv kan man aldrig springa bort ifrån. Jag behöver få krypa upp i Fars famn och bli omkramad och känna mig älskad av honom först och främst, få känna att även jag är behövd de tunga och trötta dagarna.

 

I dagarna är det ett år sen jag hittad knölen i bröstet, den knöl som visade sig vara flera cancerknölar. Jag minns den oro o rädsla jag bar för mig själv innan jag delade den med familjen, den osynliga bördan jag bar under förberedelserna för dotterns student för att inte oroa och förstöra hennes stora dag. Jag minns chocken jag fick på telefon när läkaren ringde och sa att det var cancer trots att hon trott att det inte var det.. Jag minns hur dottern hittade mig storgråtande och jag var tvungen att säga det till henne utan att vara samlad utan några förberedelser, bara rätt ut Jag har cancer. Jag minns allas skräck och rädsla

Här kan ni läsa litet o framåt

http://ruach.blogg.se/2009/july/det-hemska-ordet-cancer.html

 

Men jag minns ej bara oron jag minns den fantastiska tiden av förböner, jag minns omsorg som visade sig på olika sätt, jag minns den vila jag hamnade i, jag minns glädjen över att tillhöra en församling som villigt tog på sig bördan att bära mig och oss i förböner och jag gläds i denna stund för att dessa förböner pågår ännu, möter flera som säger vi ber för dig varje kväll / morgon. Så gott det är att ha trossyskon.  Och jag har även fått nya vänner ssk på Internet gn detta.

 

Medan jag skriver så lättar vemodet och trycket över bröstet. Det är som att orden gör att tårarna kommer och jag får utlopp för känslor. Jag hoppas att kvällens gudstjänst ska vara ett vårregn i min själ.

 

Dagens tanke: Meningen med livet  är ej ofta lyckorus men spår av kärlek

Till top