Livet på resa
Måndag den 23 mars 2015
Ja så har jag då återvänt hem efter en härlig rolig tröttsam smärtsam helg i Lund med många skratt, många fina mänskliga pärlor och nyinköpta pärlor.
Ibland tänker jag att jag inte är klok som utmanar mig själv på det omöjliga och min man skulle nog instämma i att det inte är klokt och skulle nog gärna hindra mig men när jag har bestämt mig är han ändå så snäll att han följer med ut i strömmen.
I onsdags for vi till Malmö, när vi kom ut på flyget frågar de om vi är vi, så jag kände mig som en VIP person. De fixade liggplats på en gång för det fanns plats. Jag får hjälp ut till planet o tur är det, för den gångsträckan har jag inte, sen åker man hiss till planet och så in och lägga sig.
I Stockholm är det snabbyte och där hämtar en transportbil oss, när vi kom in på planet hade de bokart rad ett men där går ej armstöden fälla ner men då var det ngr snälla mänskor på rad två som kunde tänka sig o byta så då fick jag också ligga. Tack gode Gud.
Väl framme i Malmö så mötte en trevlig taxichaufför och resan till dottern gick jättebra. Kändes underbart se henne igen och mötas av henens goa varma kramar. Hon har så trevligt hyresfolk så vi känner oss så välkomna. Vi fikade lite o sen var det med spänning att se om jag lyckades ta mig uppför trappan och Med Guds hjälp gick det. Sen fick jag inte gå ner förrän på fredag men det gick bra. Jag låg o vilade o läste under dagen då hon var på skolan. Vi åt mormors palt och sen kom dotterns kille o en kompis o vi firade M kommande 25 årsdag.
På fredan for vi till Lund på pärlkursen. Fick bra handikapprum. Många nya ansikten o en del gamla bekanta. De var jätteglada se mig o jag dom, Vi fick så fint välkomnande och trevligt bordssällskap. Kursansvariga har gåva att vilja fixa det så bra som möjligt för mig o det är aldrig något som är för besvärligt Det är inte alla kurser jag varit på i andra sammanhang där jag mött så mycket kärlek o omtanke
Jag orkade inte så mycket denna gång, låg o försökte sy ett pärlarmband , var på två workshop men det orkade jag inte riktigt med. Det trista var att på den ena hade ledaren räknat fel på hur mkt pärlor man behövde så mina tog slut o fanns inte att köpa där. Snopet.
Hade många trevliga samtal, en del djupare än andra. Flera sa att jag var sån bra lyssnare och det är ju kul om jag kan betyda något för andra.
På ett sätt kändes det ju väldigt märkligt att komma dit och veta att det på något sätt är på övertid jag lever o ändå är jag så trygg nu i att jag överlevde.
Hade rätt jobbigt med magen o maten. Men värst var natten mot söndagen då jag fick såna fruktansvärda smärtor i knäna, tolkar det som att jag har inga muskler o då går jag mer på lederna, inga värktabletter hjälpte. Jag visst inte hur jag skulle hålla benen i sängen för smärtan var helvetisk.
Först när jag sen på morgonen kunde börja belasta igen lättade det.
Söndag gjorde jag inget bara låg tills vi skull åka tillbaka till Malmö.
Först hade vi tänkt åka till kyrkan men sen uteslöt jag det för smärtan. Man då vi kom till Malmö tyckte jag ändå att det skulle vara kul då gudstjänsten skulle var på Dotterns skola så då skulle jag få se skolan, kyrkan o där hon jobbar. Vi laddade upp med en massa tjocka kuddar att lägga på bänken o så for vi o det gick bra.
När vi kom hem så var A o M o handlade lite mat.
Fort går en helg men lyckan är att dottern ska jobba här i sommar så då får vi mycket tid ihop.
Nu är det tid för henne att packa för Tanzaniaresan.
Vi for i morse o var hemma mitt i dan men jag har varit så slut o illamående i dag.
Imorgon är det dags för skelett scint och för ny datortomografi. Tänk om Gud ändå kunde ha tagit bort all cancer o det vore helt rent.
Dagens tanke: Låt kärleken blomma i ditt hjärta