ruach

Ruach är hebreiska och betyder både ande och vind och det är vårt varumärke på våra smycken. Vinden blåser vart den vill och du hör dess sus. Vi vill att våra smycken ska vara som en livgivande vind och jag ber för dem när jag gör dem och hoppas att det ska följa välsignelser med när man bär dem. Numera handlar min blogg mest om hur det är att leva med och överleva bröstcancer, lungcancer och hjärncancer.

Kaos

Allmänt, biverkningar Permalink9

Valborgsmässoafton 2014

 

Morgonen började mitt i natten –Drömde visserligen om blommor men hosta o slem irriterade. Ett annat problem som dykt upp är morgongegga i ögonen. Har snart inga ögonfransar kvar som fångar upp och då bli ögonen ihopklistrade  och det känns i sömnen så jag vaknar

Så långe sånt fungerar tänker man inte på det o är tacksam men när ögonen inte går få upp då inser man ögonfransarnas betydelse.

De är en sån där grej som jobbar i det tysta, en gåva man knappt vet om. Tänker på mnskr som jobbar i det tysta, de gör en massa saker man först ser när det inte görs, då upptäcker man vad de gjorde.

Paulus ord om att hela kroppen behövs är så sanna, att alla delar är viktiga för helheten

 

Mitt hår blir mindre o mindre, hårbotten syns snart igenom, men jag kan lura mig själv när jag bara tittar framifrån att jag har mkt hår men försöker jag kamma det så är det väldigt ynkligt. Det är dessutom utan liv, sprött o skört. Men det är mitt hår i alla fall

 

Nu äntligen är kl 5.49 denna sega dator ger mig sammanbrott. Tänkte se ngt på svt play för se om jag somnade om men inte ens den funktionen går i gång.

 

Idag blev det en kaos dag. AM som vi redan igår  misstänkte skulle var sjuk idag hade 39 graders feber, hon som var intingad o skulle jobba svarade inte i telefon,  o det var sjukt över allt. Maken var tvungen åka iväg innan ngt var klart o i slutändan blir Am beordrad att jobba tills de fick tag i ngn vik. Jag blev så arg, man skickar inte ut en med 39 graders feber, tyckte så synd om henne.

 

Sen hon fått upp mig sa jag att hon måste sätta sig o vila. Så snart A kunde komma ifrån på jobbet  kom han o skjutsade hem henne.  Sonen slutade tidigare så jag slapp vara själv. Vikarie gick inte att uppbringa och så dålig som jag är själv hade jag inte orkat sätta in ngn okänd i jobb

 

På mig har det nu blivit även bihåleinflammation också. Har sånt tryck över panna o tinningar och jag verkar ha hur mkt slem som helst både i bröst o bihålor

 

Detta var ingen kul influensa ssk inte i kombination med cellgift.

 

Ute började det snöa stora lapphandskar. Verkligen fel tid nu när det inte varit ngn snö i april.

 

Igår upptäckte jag genom fönstret att mina krolliljor är jättestora, när hann de växa upp?  Vi har ju inte färdigstädat rabatterna, maken har grovstädat o klippt men AM o jag skulle ju vara ute ngn fin dag o rensa o gödsla men först måste vi bli friska. Hoppas o ber att AM är tillbaka till veckan

 

Inte blev det ngn festvalborgs middag som man ser på en massa ställen, utan maken gjorde en av sina säkra kort, dvs ugnspannkaka. Och det föll i god jord hos sonen som åt tre bitar o det säger han aldrig hänt förr

 

Vi fick svika vår tradition att åka på Strömbäck på Valborgsfirande, jag är alldeles för dålig o maken ville inte lämna mig. Sonen firar med lite vänner, de hade styrt upp Hamburgargrillning hos en Efskompis så det känns tryggt.

 

Vi såg ”När livet vänder”  på tv. Mycket bra program. Sen var det inget mer att titta på.

 

Sen har jag legat här vid mitt sega Internet. Det tränar tålamodet om inte annat

 

Dagens tanke:  Lyssna och ta till dig det som gör dig gott

 

 

 

 

 

Datortomografi

Allmänt, biverkningar Permalink3

Tisdag den 29 april 2014

 

Halvjobbig natt, var så slut när jag vaknade. Insåg att jag var sämre än igår. Förstod inte hur jag skulle orka med datortomografin.

Tvunget ta panodil om jag överhuvudtaget skulle orka förflytta mig dit.

 

I alla fall slapp jag vänta där, det kom en jättegullig kvinna o tänkte sätta nål i armen, jag  sa att det  gick inte utan att jag behövde nål på onk. Hon bara log o sa att det var ok o att hon kände igen mig.

Ngt som gör mig så konfunderad är att de inte vet eller ser i förväg att man ska ha en venportsnål. Stötte på en äldre  kvinna igår som verkade så förvirrad över var hon skulle få nålen och hur hon skulle hitta  och varför ingen sagt något mm.

 

Informationsbrist i högsta grad. Tänker att jag har jobbat på sjukhuset, jag har varit med länge nu och ändå ser jag inte attt det finns någon som tar i såna saker som jag påpekat sen 2009

 

Jag fick mitt kontrast  och gick i mkt sakta mak till onkologen, Tackar Gud att jag kan en genväg som besparar många steg. Där fick jag en säng och en av sköterskorna satte venportsnålen som ska var spec för kontrasten. En kandidat fick vara med.

Idag gjorde det ont när hon satte nålen o det är bra för de gångerna går det bättre med backflödet. Hon märkte upp nålen  så de skulle se att det var en  PowerPoint nål,

 

Sen låg jag där en stund och drack. När jag varit på toa kom en annan sköterska o undrade om jag kunde byta säng för de behövde den för en behandling.

Det visade sig att de skulle ge 50 behandlingar idag för att det kortvecka.

Tur att de inte har mig i veckan som tar sån tid.

  Tack o lov hade de en annan  ledig säng så där fick jag ligga resten av dricktiden.  Så småningom var allt uppdrucket,  man dricker var tjugonde minut  och man blir så fylld, jag hade inte ätit ngn frukost för att jag skulle kunna få i mig allt utan att kräkas. Har gjort det felet förr och det är ingen höjdare.

 Nu hade min panodil börjat verka så det var lättare att gå tillbaka till rtg

 

Fick vänta en stund. Idag var det extra jobbigt få av sig kläderna i liggande. Det är ju alltid ny personal som inte vet hur jag ska få av mig korsetter o bröstvästar etc o när jag är för svag själv  o de inte kan måste jag slösa min egen lilla kraft.

 

Till slut låg jag där i rätt position. DÅ hade de ngn ny ställning ovanför huvudet där mina armar skulle vara placerade. Det var så tungt ha dem där o jag domnade så mkt. DÅ insåg jag att jag måste ha feber igen när musklerna är så uttröttade.

 

Idag var det dålig information från personalen, dvs den var obefintlig. Inte vet jag om de utgick från att jag kom ihåg allt, men de kunde ha ställt frågan: vet du hur det går till eller ska vi berätta?

 

Så började rösten andas in, hålla andan, andas ut. Jag gör mig en bild av mannen som säger dessa ord.  En lugn lite stadig typ som vill mig väl.

 

Då orden andas ut kommer, drabbas jag av världens hostattack och upphostning av slem. Men just då var det ok.

 

Så fortsätter slamret omkring mig när datortomografen tar sina bilder.  Och jag andas o jag håller andan o jag andas ut.

 

Så sprutar de in kontrast i blodet men ingen information nu heller om hetta och kissapåkänsla. Nya bilder tas och så ut o kunna hosta .

 

Nu kom det in en ny personal som var mer ”kunnig” o dels kunde hjälps mig på med allt, dels informerade om vikten a v at dricka mkt idag för att kissa ut kontrasten.

 

 Så började vandringen tillbaka till onkologen. Hela vägen försökte jag få kontakt med telefonen  men det var bara nödsamtal över allt eller ingen täckning. Jag vet inte vad de gjort för säkert skal kring onkologen. Men det funkar inte med mobil där eller så har jag för dålig gammal mobil.

 

Väl där fick jag låna onkol telefon o ringa men kunde inte nå maken.  De borde ha en hederlig gammeldags telefonautomat  eller en patienttelefon när inte mobiler funkar.

 

De drog min nål och nu var det så fullt på onk att jag ej kunde ligga kvar tills jag fått kontakt med maken. Jag var tvungen att gå ändå längst ut på parkeringen nästan där vi bodde förr för att kunna ringa från telefonen. Äntligen . Maken fick använda lunchen till att hämta mig. Kallt var det att stå där också

 

Träffade en bekant som kom från strålbehandlingen, visste inte att hon fått bröstcancer o hon i sin tur berättade om en annan bekant som oxå fått det.

 

Väl hemma var jag så hungrig men nu fixade AM mat åt mig.  

 

Men kände att jag mår inte alls bra, musklerna är alldeles utslagna, ingen kraft i dom, svag o matt o orkeslös o vad mer ”lös” man nu kan vara. Tog feber o nu hade den stigit till över 38 igen. Jag har en morgontemp på 36 så 38 är mycket för mig

 

AM mådde också sämre idag så få se om hon kan jobba imorgon.  Flyttade ut lite plant till växthuset testa om de fryser ihjäl eller om fläkten klarar det. Svept in i fiberduk också. Men jag orkade inte vara där

 

Jag behöver verkligen få ngr dagar att må bättre på för orka nästa behandling

 

Undrar om det är ngt fel på kommenteringen för när jag ser att jag inte på hela dagen fått en enda kommentar på gårdagens inlägg  blir jag konfunderad ssk som mitt internet är värre än vanligt. Sidbyte tar ca en halvtimme och jag har stora svårigheter att komma åt blogg.se. Men å andra sidan kanske det inte var ngt att kommentera det jag skrev, det kanske bara är jag som känner det trist när det är en av mina få kontakter med yttervärlden.

 

 

Dagens tanke:  Man mår faktiskt litet bättre om man får säga hur det är

Penicillin

Allmänt, biverkningar Permalink1

Måndag den 28 april 2014

 

Jobbig natt trodde jag skulle hosta sönder lungorna och slemmet var så segt.

 

Snabb morgon. Maken släppte mig på onkologen o gick för att hämta mitt kontrast.

Suck o fy för mitt trilskande minne, det visade sig vara i morgon jag ska göra datortomografin. Ja hellre en dag för tidigt än en för sent men ändå

 

I alla fall tog de proverna som var ordinerade och sen skulle jag vänta på jourläkaren. Fick ligga i vilrummet.  När kl närmade sig 12 gick jag och frågade så de inte skulle ha missat mig.

Nej de var lite strul med jourerena.

Men nu kom de o tog feber, blodtryck och saturation.

 

Sen kom en personal o undrade hur jag hade det o om jag var hungrig så då fixade hon en macka o youghurt. Sen kom en annan en timme senare o undrade hur det gick. Nu var det en tredje jourläkare på gång. Och nu dröjde det inte så länge innan C kom Henne har jag träffat förr  så jag behövde inte dra min  historia för henne. Skönt.Det finns en fördel med att vara stadig pat o det är att man är Känd av många

 

Hon hade kollat min prover och crp hade stigit så  hon ville sätta in antibiotika för att jag inte ska blir sämre. Lungorna lät bra så det var ju skönt.

 

SÅ nu ska jag  få penicillin tre gg per dygn.

 

 Sen lyckades jag nå maken o fick åka hem innan han hade gudstjänst, själv hade han inte ens haft lunch .

 

 Var så slut när jag kom hem. Fick ingen chans stanna av  o jag behövde få i mig ngt, prata med ass etc. Hann få blodsockerkänningar men lyckades häva den.

 

Hade ställt in bönegruppen för min egen skull, då visade det sig att den andre av oss tre låg på ortopeden hade ramlat från cykeln o skadat sitt ben. Det räckte väl även där. Gud jag undrar vad du har för dig o var skyddsänglarna är såna ggr.

 

Har bekymmer med synen i kväll, så svårt fokusera o läsa. Kommer ihåg att det blev så förra ggn jag kände av blodsockret men det gick ju över då så jag hoppas på det nu med.

Ska lägga min trötta kropp under täcket nu, fortfarande småfebrig, slemmig o väsig och slut.

 

Dagens tanke: Det är en gåva att be om att aldrig ge upp

 

 

 

Till top