ruach

Ruach är hebreiska och betyder både ande och vind och det är vårt varumärke på våra smycken. Vinden blåser vart den vill och du hör dess sus. Vi vill att våra smycken ska vara som en livgivande vind och jag ber för dem när jag gör dem och hoppas att det ska följa välsignelser med när man bär dem. Numera handlar min blogg mest om hur det är att leva med och överleva bröstcancer, lungcancer och hjärncancer.

Allhelgonadagen

Allmänt Permalink1
Lördag den 31 okt 2009

 

Vaknar varje dag med en förväntan, ” men idag ska du väl ha lite ork”, men det konstiga är att den inte finns där, bara en förlamande trötthet.

 

Halvslumrat mest hela dagen, mått illa, beställt lite pärlor fast jag inte borde det när orken är så liten att göra något, men fick en beställning i går, så jag hoppas energin ska komma.

 

God vän ringde och det lyfter alltid en stund.

 

Fick äntligen mitt granris till mina rosor, är ju inte så många dagar som maken inte jobbar dagtid. För första ggn på jag vet inte hur många år var han ledig idag, eljest har han medverkat i minnesgudstjänst jämnt denna dag. Det är jättebra men var så skönt i år att han fick var hemma.

 

Dottern verkar ha det bra i Uppsala på konferensen, fick bara ett tråkigt besked via mig, som fått veta av hennes chef, att där hon jobbar har man minskat assistansen så hon förlorar halva sitt jobb, och det är ju inte bra med tanke på Afrika pengarna. Så nu måste hon jaga mer jobb, är bara att be att hon ska få det.

 

Sonen är bjuden till en kompis ikväll så mannen o jag blir ensamma. Sonen har piggnat på sig efter sprutan och maken fick inga besvär, också ett glädjeämne

 

Ja nu har jag tillbringat kvällen med att sova på soffan i vardagsrummet så inte var jag ngt trevligt sällskap, jag kan bara inte hålla mig vaken, är som jag vore tömd på all ork. Tände många ljus med tanke på dagens betydelse

 

Ber om en piggare dag för imorgon för allas skull.

AHS kommer vid nio och ger droppet o det är tur jag får i mig något den vägen, för det är trögt eljest.

En ljusbild till sist om hoppet som bär i mörkret

 

Bröstgalan o allhelgona

Allmänt Permalink4
Torsdag den 30 okt 2009

 

Såg rosa bandet galan i går kväll och det är konstigt hur man blir påverkad när man är mitt upp i det. Först tänkte jag att det inte skulle påverka mig, men när de säger att en av nio kvinnor drabbas och att en av fyra dör, så kommer det mkt närmare.

AHS kom i samma veva för att koppla lös mig från droppet och det var han som frågade hur jag påverkades och det var då jag började mer att reflektera.

Tycker de kvinnor o familjer som ställde upp i reportagen var jättestarka, ssk där först frun dött och sen en dotter och så var även en av de två överlevande döttrarna drabbade. Hur orkade den pappan? En ideligen återkommande oro och att  ständigt konfronteras med smärtan och alla frågor hela tiden, att leva i en långt utdragen sorgeprocess?

Fy så tufft, svårt och kämpigt och så skärande i själen.

 

Träffade kuratorn igår och hon sa just, att först kommer den fysiska smärtan och alla följdverkningar och sen kommer själens smärta. Man kan ej hasta på, utan det får ta den tid det tar. Hon är så bra min kurator och vi har så trevligt i våra samtal även om det är fyllt av smärta. Men jag mår bra av det.

 

Idag är jag less, ute skiner solen o jag vill ut, jag mår så illa och är less på  att vara hemma och sällskapssjuk är jag också och ngn suger all must ur mig så jag hoppas på en förändring där. Har absolut ej orkat göra ngt mer än titta i taket och det är ganska enformigt, inga vackra kyrkmålnignar som kan locka fantasin

 

Mina vaccinerade familjemedlemmar mår än så länge bra, tur det, för A ska spela på häktet i eftermiddag med tanke på att det är allhelgona.

 

Det känns konstigt att det är Alllhelgona helgen, och jag kan varken fara till Jämtland till pappas grav o tända ljus eller gå till kyrkan och tända ljus. Det har varit så speciellt med de gudstjänsterna sen pappa och mina släktingar dog för tre år sen. Min moster dog i bröstcancer som kom igen, efter nio år med metastaser, och min kusin i äggstock och livmodercancer som ju är släkt med bröstcancer. Min kusin var bara ett och ett halvt år äldre än jag och jag saknar henne så, vi stod varann närmast av kusinerna. En sån här helg kommer de mer i ens tankar.

Saknar självklart pappa också men han hade ju åldern inne och hade kämpat med sjukdom en stor del av sitt liv så där var det mera naturligt att han dog, men jag ville ju han skulle få leva länge än,  men utan så mkt sjukdomar och plågor. Men än idag kan jag komma på saker som jag velat fråga honom om.

 

Fick ett avbrott här ikväll för då ringde det på dörren, var vännen B  från Degernäs som kom med kåldolmar o bakat bröd från bagarstugan, blev så glad, behövde  verkligen få träffa någon. Så vi fick en fin pratstund. Tänk vad uppmuntran kan förändra en dag

Sonen har varit så trött o slut  senare idag, inte ens ett förslag på att spela sällskapsspel med mig nappade han på, så han är nog påverkad av sprutan. Han är sig inte lik.

 

Vi hoppas på en piggare morgondag på alla plan

 

 

 

Rörd och glad

Allmänt Permalink1

Torsdag den 29 okt 2009

Jag blev så rörd igår kväll när jag läste en av min bloggkompissars inlägg som hon riktat till mig. Om jag nu kan länka så lägger jag in det här så får ni också ta den uppmuntran till er. Förstår ej hur man får dit länken så nu skriver jag hela adressen /anjocapi.blogg.se/2009/october/fotspar-i-sanden.html?_tmp=9ace789533627d0f06b733ed4d6d3348bb611950

 

Trots miss av medicin , skulle tagit cortison kl 16 för  att ej bli så speedad, men min hjärna kom ej på det förrän kl 23 så då blev jag lite orolig för natten o kastade mig i sängen  och fick i alla fall sova sex timmar med avbrott så jag var glad.

Något som jag grunnar över är om man blir mer ljudkänslig och lättväckt av allt denna medicin jag tar?

Förr, dvs innan ca behandlingen, sov jag tills jag blev väckt av maken med kaffe på säng, o på lördagar kunde jag sova till halv elva, men nu vaknar jag av minsta ljud maken gör när han kliver upp kl 06, trots att han  är väldigt tyst och det är två stängda dörrar till köket där han är, och ändå hör jag det.

Ligger här med 2 påsar med dropp och önskar att jag kunde tycka att något var gott och lockande att äta,men det smakar sågspån allting. Igår kväll tittade jag på förkväll på TV 4 och där gjorde kocken en sallad som såg god ut o tänkte att den kanske skulle smaka, och han sa att receptet skulle ligga ute på recept.nu men inte hittar jag det så där stöp dagens middagstips. Så det blir väl uppvärmda rester idag med, vilket inte är 14 åringens glädjeämne.

 

Blev så glad när jag öppnade min mail idag, har saknat att höra från min pappas kusin i USA och hunnit tänka så många tankar om vad som kan ha hänt för jag hade mailat två gånger utan att få svar. Nu hade jag ett långt svar och blev så glad. Hon är 80 år men fortfarande pigg på att ut och resa och vill även att vi ska komma över. Oj vad jag skulle vilja slippa lite vinter här och få bada i deras Hot Tob och må gott som för två år sen. Det var något så ljuvligt. Men det är ju både en pengafråga och en hälsofråga, jag går ju på behandling hela vintern, men drömma kan man

 

Ikväll har mannen och sonen fått influensavaccinet, hopas att de slipper biverkningar,   sonen tillhör riskgrupp och maken får ej bli sjuk så jag ej kan få hjälp av honom. Dottern måste vänta en vecka eftersom hon nyss tagit hepatit mm för sin Afrika resa.

 

Hon är just nu på väg till Uppsala på en konferens med 4 andra ungdomar coh det gläder mig, men det som oroar mig så är att de kör bil, var billigaste färdsättet, men jag är så rädd för bilolyckor och ssk denna tid, men får lägga också dom i Guds hand

Till top