ruach

Ruach är hebreiska och betyder både ande och vind och det är vårt varumärke på våra smycken. Vinden blåser vart den vill och du hör dess sus. Vi vill att våra smycken ska vara som en livgivande vind och jag ber för dem när jag gör dem och hoppas att det ska följa välsignelser med när man bär dem. Numera handlar min blogg mest om hur det är att leva med och överleva bröstcancer, lungcancer och hjärncancer.

Gud och hans bästa dag för dig

Allmänt Permalink6

Söndag den 30 dec 2012

 

Tack kära vänner för era bekräftande kommentarer.

Klockan är mycket så det blir bara några få rader.

 

Sov kort i natt men då kanske jag somnar tidigare nu. Orkade inte till kyrkan

 

Ute ösregnade det men maken testade hur Vännäsvägen var o den var hyfsat bar så han for o hämtade dottern för det gick inga tåg förrän på eftermiddan.

 

På em tog jag tag i ett hästjobb. Att redovisa kvitton till Frösunda för utgifter för assistenten. Har inte varit nog klar i huvudet att göra det tidigare så nu bestämde jag mig att jag inte skulle ge mig förrän allt var klart och numrerat och inklistrat. Jag ligger ute med så mkt pengar.

 

Vi åt välsignade rester.

Sen bestämde jag mig för vilken efterrätt vi ska ha på vår knytis nyårsmidddag. Det är vår uppgift. Så nu är mandelbotten gjord o gräddad.

Resten får bli imorgon.

 

  Dagens tanke: får bli en lång tanke som jag läste på fb

 

”Man: Gud, kan jag fråga dig en sak?

Gud: Visst.

Man: Lova mig att du inte bli arg..

Gud: Jag lovar.

Man: Varför lät du så mycket grejer hända mig idag?

Gud: Vad menar du?

Man: Jo, jag vaknade sent..

Gud: Ja

Man: Min bil tog en evighet att starta..

Gud: Okej

Man: Vid lunch så gjorde de min mat fel & jag var tvungen att vänta...

Gud: Hmmm

Man: På vägen hem så dog min mobil, precis när jag skulle svara ett samtal..

Gud: Okej

Man: Och det värsta av allt var när jag kom hem ~ Jag ville använda min massage stol och bara slappna av. Men den fungerade inte! Ingenting gick rätt idag! Varför gjorde du det?

Gud: Låt mig se.. Dödsängeln var vid din säng imorse och jag var tvungen att skicka dit en av mina änglar för att kämpa för ditt liv. Jag lät dig sova igenom det.

Man (ödmjuk): Ohh....

GUD: Jag lät dig inte starta bilen eftersom det fanns en rattfyllerist på andra sidan som skulle ha kört in i din bil om du hade kört ut.

Man: (skäms)

Gud: Den första personen som gjorde din mat idag var sjuk och jag ville inte att du skulle bli smittad då jag visste att du inte hade råd att missa jobbet.

Man (generad): Okej

Gud: Din mobil dog eftersom personen som ringde skulle ge falskt vittnesbörd om vad du sade på det samtalet, därför kunde jag inte låta dig prata med dem.. Jag ville skydda dig.

Man (lugn): Jag förstår Gud..

Gud: Förresten, den massage stolen hade en störning som skulle stänga av all din ström i ditt hem. Jag ville inte att du ville vara i mörker.

Man: Jag ber om ursäkt, Gud..

Gud: Var inte ledsen, bara lär dig att lita på mig .... i allt det goda och det dåliga.

Man: Jag kommer att lita på dig.

Gud: Och tvivla aldrig på att min plan för din dag är alltid bättre än din plan.

Man: Jag kommer inte Gud. Och låt mig bara säga Gud, tack för allt idag.

Gud: Varsågod. Det här var bara en annan dag att vara din Gud och jag älskar att titta efter mina barn...”

Gilla / Dela gärna om du tror på Gud ♥
Värt att läsa (:

 

 

Inventering av mitt liv - Har jag gjort något bra 2012

Allmänt Permalink6

Lördag den 29 december 2012

 

Idag väckte maken mig. Det känns som vi plockat hela dagen, tagit hand om tvätt, förstår inte att det hela tiden finns saker att göra.

 

Sen går ju saker saktare för mig än för andra plus att hjärnan fungerar saktare. En kompis som haft samma behandling som jag beskriver det som att hjärnan är i en dimma. Nu mer än tre år efter avslutad behandling börjar hennes klarna och hon är mindre trött. Så man kan ju alltid hoppas.

 

Men eftersom de flesta tycker jag ser så pigg ut, så har de svårt att se hur insidan är och att min hjärna ej fungerar lika bra som förr, att jag glömmer etc, att jag inte är lika smidig som förr. Utsidan ger ett sken som inte är rätt. Ibland känns kraven på mig för stora och jag får lust att skrika jag är faktiskt sjuk. Varför ska jag alltid anpassa mig och krypa för andra?

 

 En vikarie hade beklagat sig för att jag sagt till om att man måste fråga hur jag mår. Jag sa det hur vänligt som helst och det var lika mycket för hennes skull som för min. För om något allvarligt skulle hända vad skulle man då ta sig till som assistent om man inte vet?

Sen finns det annat som gör mig lessen.

 

I alla fall hade vi en trevlig kväll, bjöd hit våra goda vänner M o NG som ej varit här på evigheter. Nu har jag ju faktiskt fikabröd tack vare goda vänners bidrag o make och dotter. Vi fick en fin amaryllus som blommar och det är perfekt för mina har vissnat.  Det blev mycket prat och smyckevisning  och prat om hur roligt och avkopplande Ruzzle är.

 

Dottern var och hälsade på i Vännäs och åkte tåg dit och skulle åka med tåget hem. När hon kommer till stationen har de dragit in det och ska invänta norrifrån kommande nattåg om några timmar och sätter inte in extrabussar. Hur ska tåget kunna tro att man ska välja det när det stup i kvarten är indraget?

 

Ute var det glashalt så maken var inte pigg på åka 6 mil i kvällsmörker så hon fick sova över och så åker han i dagsljus.

 

Min stackars syster har ännu inte fått napp på ngn som kan köra Strömsund Östersund. Maken säger han skulle gjort det om det ej varit så dåligt väglag. Men jag säger att han kan inte köra 80 mil för skjutsa henne 10 mil. Men han tycker så synd om henne.

 

Funderar om jag gjort något bra 2012?

 

Läste att Underbara Clara gett ut en bok och är på väg med en till så hon hade många synliga bra saker som hon gjort.

Jag har inget sånt påtagligt att peka på. Inga böcker, inget jobb där jag hjälpt till att rädda världen eller förbättra den eller lärt andra något, inga stora insatser för fred och rättvisa, inte tränat eller gått ner i vikt, inte bjudit på fina middagar eller annat synligt.

 

Men har jag inte gjort något då som kvalificerar mig?

 

Jag har uthärdat att förlora ytterligare ett bröst, operationer, infektioner, jag har uthärdat ytterligare strålning, jag har uthärdat ytterligare cellgiftsbehandling och jag uthärdar behandling än.

 

Jag har ännu mer insett mitt beroende av Gud.

Jag har insett att man kan kämpa mot livets realiteter och våga hoppas mot allt förnuft

 

Jag har burit min familj och släkt inför Gud varje dag

 

Jag har bloggat nästan varje dag och kanske fått betyda något för någon i och med det.

 

Jag har bett för många människor och följt dem i deras kamp.

 

Jag har skapat en del vackra smycken, det kanske inte gör nytta för världen, men det skapar tillfredsställelse i mitt liv och låter mig utnyttja de skapargåvor Gud gett mig. Men där ligger nästa fråga hur ska jag få avsättning för allt jag gör?

 

Jag har fått predika några gånger och dela det Gud lagt på mitt hjärta och det är min djupa glädje att få göra och att få göra det oftare

 

Och jag tror att jag är i Guds plan för mitt liv.

Trots sjukdom och elände, så tror jag inte att Han övergivit mig en enda dag. Jag har fått kontakter med människor som jag inte skulle ha fått utan min sjukdom.

Jag ber också att min sjukdom ska få användas till hans förhärligande men också att mina erfarenheter på något sätt skulle få komma andra cancersjuka till del

 

Jag tror att jag gör det Han vill att jag ska göra här och nu. Min bön är att få ännu mer öppna ögon och vägledning.

 

Jag tror att jag är superviktig för min familj fast jag är en skröplig fru och mamma. Och jag hoppas och tror jag är viktig för släkt och vänner.

 

Dagens tanke: Det är du som är värdefull inte vad du gör.

 

 

 

 

Jag är tonåring igen

Allmänt Permalink4

Fredag den 28 december 2012

 

Trodde inte det var sant när jag försökte komma underfund om tiden när jag vaknade. Den var 12.10 värre än mina barn som båda var vakna och uppe. Maken hade redan uträttat sina ärenden på stan. Jag måste ta igen min tonårssömn som jag aldrig fick

 

Oj hela dagen blir som upp och ner när man vaknar så sent. Det var bara att äta frukost och sen kolla sonens packning. Men ordningsam som han är så hade han packat allt.

 

Jag hann nu inte göra sonens vantar i julklapp så han fick ju ett presentkort på att jag skulle sy dem efter jul.

Jag lyckades övertala dottern( trots att hon var less på stan) att följa mig ner på stan för jag kan ju inte gå ensam

Vi passade på att åka med ner, så jag kunde köpa vanttyget, medan maken skjutsade sonen till Strömbäck så skulle han få plocka upp oss sen.

 

Olssons tyger hade både fleece och ull men det var 30 % på ulltygerna så jag köpte ull.

Hade tänkt köpa ett limstift med det var slut på Clas Olsson så då orkade jag inte gå på ngn mer affär och då var maken tillbaka i stan så då passade det bra att åka hem.

 

Fick sån där nackmigrän idag igen. Fattar inte varför jag har så ont i huvudet flera dar å rad. Tack o lov hjälpte panodilen

 

Sen vi ätit och jag vilat gick jag över till grannen och fick mig en pratstund. De bjöd på fika så då hann jag även träffa ngr av deras barn.

 

Såg på spåret på TV och pratade med mamma och syster E på telefon. Min syster vet inte hur hon ska ta sig tillbaka till Östersund från Strömsund, hon kan ju inte åka buss då hon inte kan sitta och den som hon åkte bil med ska inte tillbaka. Så det är ett bönemne att hon ska få tag i någon.

 

 

Dagens tanke: Vänliga ord kan vara små och enkla att uttala men de ekar i  evighet ( Moder Teresa)

Till top