ruach

Ruach är hebreiska och betyder både ande och vind och det är vårt varumärke på våra smycken. Vinden blåser vart den vill och du hör dess sus. Vi vill att våra smycken ska vara som en livgivande vind och jag ber för dem när jag gör dem och hoppas att det ska följa välsignelser med när man bär dem. Numera handlar min blogg mest om hur det är att leva med och överleva bröstcancer, lungcancer och hjärncancer.

GOD JUL

Allmänt Permalink8
Onsdag den 23:e december 2015
 
Imorgon är det julafton, som vi har längtat! Aldrig har julförberedelserna varit så tuffa som i år, men på något sätt har vi tagit oss igenom dem. Mammas assistenter är som de flesta vet hennes händer och ben och brukar därför göra en hel del julförberedelser hemma, t.ex julpynta och göra en del av julmaten. Men nu eftersom mamma ligger på axlagården den mesta av tiden är hennes assistenter med henne där och ofta är vi i familjen där också. Kombinera detta med jobb och skola finns det väldigt lite tid över att göra iordning saker hemma som de föregående år har funnits tid för.
 
Därför pysslade vi först hemmet i måndags den här veckan, någonting som brukar vara färdigt flera veckor innan julafton. Mamma var då hemma på permis när det gjordes men var väldigt trött. Igårkväll (tisdag) var jag sonen hemma och bakade mjukkaka som är ett bröd vi alltid brukar äta till julen och bland annat ha till dopp i grytan. Min syster och hennes kompis gjorde annisbockar och janssons frestelse som vi annars hade behövt köpa. Mamma säger hela tiden hur stolt hon över oss, det känns jätteskönt för då blir allt slit värt det.
 
Någonting vi fått lära oss är att lagom fungerar bra och att kompromisser är nödvändiga; allting behöver inte vara som det varit. När vi pyntade fick vi inse att vi omöjligen kunde pynta lika mycket som förut och göra det på samma sätt, särskilt nu när mamma inte kunde vägleda oss (p.g.a tröttheten och förvirringen). Vi har inte bakat saffransbröd, pepparkakor eller annat som vi brukar men vi har i alla fall annisbockar. Till julbordet har vi inte kunnat göra iordning allting som vi brukar göra, men har åtminstone inte behövt köpa janssons utan det fick vi till igår - tack o lov. Det svåraste egentligen med julförbedelserna är när mamma blir förvirrad och nästan arg för hon så gärna vill att allting ska vara som det alltid har varit och när hon är förvirrad så inser hon inte hur otroligt mycket som det kräver av oss (för lite tid och ork). Dock när hon är klar i huvudet så förstår hon precis varför allting inte går och är väldigt tacksam.
 
Här vill vi passa på att tacka alla människor som skänkt både bröd och fikabröd till oss. Det är nästan så att vi inte får plats i våra frysar. Det känns som att när Gud välsignar så välsignar han i överflöd, haha. Vi är så tacksamma! Vi tackar även de som skickat julkort och hört av sig. Vi vill bara meddela att vi har skrivit julkort också men de är inte postade än. 
 
På julafton imorgon kommer mamma tack o lov få vara hemma med oss i huset! Vi vet inte om vi orkar ta oss iväg till kyrkan, det beror på hur mamma mår på morgonen. Frågan är också ifall mamma orkar med resten av dagen ifall energin läggs i att gå till kyrkan. Så vi får se hur det blir. Annars ska vi försöka göra det mesta som vi brukar. Äta dopp i grytan på morgonen, se på kalle ankas julafton, äta julbord vid 16.30-tiden, sjunga och läsa julevangeliet vid 19.00 på kvällen och därefter kommer tomten och delar ut paketen. Pappa är en enormt bra och skojjfrisk jultomte som alltid gör våra julaftonar. På kvällen efteråt brukar vi äta julgröt, dricka glögg och umgås. Vi ser verkligen fram emot allt detta och hoppas att allting ska gå bra.
 
Nu vill vi alla i familjen önska er alla en riktigt GOD JUL med jesus i centrum!

Dagens tanke
De vackraste julklapparna du
kan ge till dem du tycker om är
kärleksfulla ord och handlingar,
medkänsla, förlåtelse, uppskattning,
förståelse och acceptans.
 
 
 
 

--

Allmänt Permalink10
Ikväll har jag (sonen) valt att skriva ur mitt perspektiv för mamma är så trött och orkar inte hålla ögonen öppna, eller prata om vad hon har på hjärtat. Sedan april i år har vi oftast gjort en gemensam insats i att skriva dessa inlägg, förutom de gånger hon mått för dåligt och inte kunnat uttrycka vad det är hon vill ha sagt. Detta är en sådan gång.
 
Onsdag den 16 december 2015
 
Läget har tyvärr inte förändrats sedan förra veckan då vi skrev. Mamma vandrar mellan total klarhet och total förvirring mest hela tiden, från dag till dag eller timme till timme. När hon är klar i huvudet så kan man nästan inte tro att hon skulle vara sjuk; det är skönt att vi får ha de stunderna också.
 
När jag kom till mamma ikväll berättade hennes assistent att hon sovit en timme och inte gick att väcka för då somnade hon bara om. Jag lät därför henne sova vidare, och efter en timme till vaknade hon igen mer på riktigt och ville att vi skulle skriva på bloggen. Jag föreslog att jag skulle läsa upp alla kommentarer som ni kära läsare skrivit både på facebook och bloggen. Detta ville hon så gärna så då läste jag allihop; över 80 stycken kommentarer fick förra veckans blogginlägg. Vi blir så rörda av att höra att ni tänker på och ber för oss. Allra gladast blir mamma och det är en fröjd varje vecka att få se hennes ansikte lyfta upp när jag läser vad ni skrivet. Fortsätt gärna med det, för jag lovar att allting kommer fram till henne. Efter att jag läst upp allt för henne så somnade hon om. Ikväll har hon sovit mest hela tiden jag varit här, i mer än 3 timmar.
 
Anledningen till varför mamma är så trött ikväll är för att hon idag var på sjukhuset i 6,5 timmar. Det var nämligen idag hon röntgade skelettet (se förra veckans inlägg). Mamma har länge haft ökade plågsamma smärtor i ryggen och därför fanns misstanken om att cancern skulle ha spridit sig. Det känns skönt att berätta att ingen cancer har spridit sig till övriga kroppen! Halleluja! Det blev vi ordentligt glada över. Tack för alla era böner och tankar..
 
Förra fredagen kom mammas bästa vän M från Uppsala och hälsade på och stannade tills på söndagen. Samtidigt var jag och hälsade på min syster i malmö så det kändes skönt att veta att mamma hade någon annan utöver pappa hos sig på helgen. På söndag eftermiddag kom P och K, nära vänner till pappa och mamma, och hälsade på och hade med sig fika - det tyckte mamma verkligen om. Senare på dagen var det luciatåg på Axlagården där årskurs 9 på backens musikklass sjöng så otroligt vackert och i stämmor!
 
Återigen tack allihopa för att ni ber och tänker på oss. Vi ser på framtiden med ovisshet vad som kommer hända och försöker så gott det går att leva i nuet. Vi hoppas verkligen att julen kommer bli bra och att det inte blir den sista för mamma. Kramar från oss i familjen!
 
 

Alla inlägg är inte roliga

Allmänt Permalink13
Om det förra inlägget var roligt så är detta tyvärr inte det.
 
Livet växlar mellan glädje och sorg. Vi träffade doktorn i måndags och pratade mycket om varför jag senaste veckan varit så trött, slut och förvirrad. Doktorn sa att vi inte kan veta orsakerna med säkerhet, det kan vara så att metastaserna i huvudet växer på mig men det vet läkarna inte. Det kan vara så att döden inte ligger långt borta, men återigen vet man ingenting. Visserligen har doktorerna aldrig vetat någonting med säkerhet och jag har ofta besegrat alla odds, som till exempel i april när jag överlevde alla epilepsianfallen (när hjärnmetastaserna först upptäcktes) eller nu i september då jag hade en gräslig infektion i kroppen och en sänka på 140. Förmodligen kommer jag somna in och man tror att det kommer gå ganska snabbt när det väl händer.
 
Doktorn skrattade med mig när jag sade att jag ville åka till Grekland i sommar igen. Det har vi gjort varje år i tre år nu, och i somras var vi där mot alla odds. Jag ber till Gud att han ska fortsätta ge oss möjligheter, kanske kan vi få åka till Grekland igen. Att åka till Grekland de här tre somrarna som varit har betytt otroligt mycket för oss i familjen. Det var många år under barnens uppväxt som vi aldrig kunde ta oss iväg på semester, mer än mindre resor inom Sverige. Jag tyckte det var så jobbigt att inte kunna ge min familj det som andra familjer kunde. Första gången jag diagnoserades med cancer var omkring 2006 och då beslöt vi oss för att åka till Grekland. Året efter hälsade min pappas kusin i USA. Sen blev jag sjukare och sjukare och vi tog oss inte iväg igen förrän 2013 då vi återbesökte Grekland igen. Även om det känns som en omöjlighet för oss att ta oss iväg, är ingenting omöjligt för Gud - och det har han visat oss förut.
 
Även om vi hela tiden vetat att jag kan dö när som helst, blev det så påtagligt nu för oss när doktorn sade så där i måndags. Vi har tänkt mycket på det. Det är lätt att bli ledsen och orolig, men vi gör vårt bästa att vara positiva. Vi hoppas och ber att cancern inte blir värre, utan kanske att mycket av den här tröttheten kommer utav att jag var och sjöng två dagar i rad förra veckan i kyrkan. Ibland kommer ju faktiskt tröttheten efteråt och kan hålla i sig ganska länge. Vi har beslutat att jag ska få träffa min onkologläkare samt röntga ryggen på grund av all den smärta jag har där, och som bara ökar och känns av mest nattetid. Vi ber ständigt att cancern inte spridit sig till ryggen eller att den ska det.
 
Igår var jag hemma på permis med assistenten och vi hängde upp julgardiner och lade ut juldukar. Det känns tråkigt att situationen i veckan blivit så mycket sämre än från förra gången vi skrev, då vi hade så mycket hopp och stora förbättringsresultat, men vi lever en dag i taget.
 
Dagens tanke
Var rädda om varandra och lev en dag i taget.
 
Till top