ruach

Ruach är hebreiska och betyder både ande och vind och det är vårt varumärke på våra smycken. Vinden blåser vart den vill och du hör dess sus. Vi vill att våra smycken ska vara som en livgivande vind och jag ber för dem när jag gör dem och hoppas att det ska följa välsignelser med när man bär dem. Numera handlar min blogg mest om hur det är att leva med och överleva bröstcancer, lungcancer och hjärncancer.

Fötter

Allmänt Permalink4
Onsdag den 23e september
 
Mammas mage fortsätter att krångla och krångla. Oftast är det på nätterna som smärtan sätter igång vilket gör att hon sover väldigt dåligt. Natten till idag kunde hon inte sova alls på grund av smärta och klåda som höll på att göra henne tokig. Hon fick massor av smärtlindring men det hjälpte ingenting. Tack och lov var pappa hos henne inatt. För ännu värre hade det varit om denna natten var den föregående natten. Då hade mamma en ny assistent som lade sig själv för att sova på soffan på andra sidan rummet. Hon sov djupt och hörde inte alls när mamma ropade på henne. Tanken är ju att de assistenter som jobbar natt vilar men är fullt vakna! Vi ber hela tiden att vår assistent som slutat pga utbrändhet ska bli frisk igen och komma tillbaka och jobba här, (eller bara sitta och vila med mamma).
 
Igår lyckades mamma med assistenternas och pappas hjälp komma upp på fötter!!!! Hon kunde gå några knappa steg fastän hon inte hade någon känsel alls i benen. Efter det blev hon helt slut och behövde vila. Hon är verkligen kämpe!
 
Mammas konstnärliga sida fortsätter. Hon har gjort fler superfina tavlor. Kanske kan någon hjälpa henne att fålla kanterna så hon kan hänga upp dem? Just nu har hon planer på att göra fyra nya tavlor där varje tavla ska symbolisera en årstid, och sedan ska de fyra hänga bredvid varandra med några centimerers mellanrum i hallen. Svårt att visa hur vackra tavlorna egentligen är när man fotar dom med mobilen, ni kanske ska komma hit och titta? Haha ;)
 
 
Idag har mamma provat en ny rullstol som hon kan halvligga i. Den är mycket bättre och smidigare att köra runt henne i huset. Det var lättare att få ner mamma i rullstolen än tillbaka till sängen dock. Hon blev skjutsad runt i huset och passade att lyssna på dragspelsmusik i foajén. Troligtvis blir det den här nya rullstolen som mamma får åka med till nattvarden imorgon i andaktsrummet! Underbart att mamma mitt i allt det här inte tappar bort sin tro, att hon kämpar på och lägger sitt liv i Guds händer. Hon saknar och längtar verkligen att få gå till vasakyrkan och vara med sin egen församling. En annan sak hon saknar är verkligen att få pärla och åka på pärlkurser igen..
 
En tråkig sak dock, mamma börjar bli less på all fisk som serveras här - då det har varit fisk nästan varenda dag antingen till lunch eller middag. 
 
Dagens positiva: idag har en god vän till mamma varit här och bjudit på sockerkaka!
 
Dagens tanke
Var tacksam för det du har, 
inte ledsen för det du inte har.
 

Återfunnen glädje

Allmänt Permalink4
Eftersom vi fått frågor om Axlagården så skriver jag på en gång här. Ja för vissa är axlagården ett vårdhem i livets slutskede, men annars är det också ett vårdhem för svårt sjuka patienter som behöver tid att vila upp sig efter sjukhustiden innan de återvänder hem.
 
Ps. Det hade blivit något fel i inställningarna på bloggen men nu syns era kommentarer! Ds.
 
Lördag 19e september
 
Nu har det gått tre dagar sen förra inlägget. Just nu har mamma väldigt ont i magen och blodsockret ligger alldeles för högt så hon har svårt att få bra med sömn. Ändå tycker vi att mamma i överlag mår bättre, men det kanske är för att vi hela tiden jämför med hur hon mådde när hon var döende. Men det är bättre att vara positiv än negativ.
 
I och med allt det här som hänt har det ju gått flera flera veckor sedan mamma senast kunde hålla på med något av sina intressen. Men nu säger hon att hennes stora glädje i livet har kommit tillbaka; hon har fått börja pyssla igen. Nu i flera dagar har hon skapat i siden, hon har målat flera taveldukar som ni får se här på bilderna nedan. Jättefina och mamma hade sååå roligt när hon gjorde det! Hon är verkligen konstnärlig.
 

 
 
 
 
Det är så skönt att se mamma bli mer aktiv för var dag som går. Nu är vi mer hemmastadda här så det går lättare nu att göra förflyttningar med mamma. Idag hjälpte assistenten och pappa mamma från sängen till en rullstol och så fick hon för första gången en riktig inblick över hur allting ser ut häromkring på axlagården. Efter 20 minuter ungefär blev hon trött och så fick vi skjutsa tillbaka henne till sängen på rummet. Men jättekul att det går frammåt! För bara några dagar sen kunde hon knappt sitta upp.
 
Igårkväll hade mamma bönegruppen här på axlagården. Fastän det är i en annan miljö tyckte mamma att det var jättetrevligt, både att få prata om tron och be - samt att träffa sina vänner. Förutom det ska de ha diskuterat flyktingpolitiken, eftersom mamma är väldigt mån om att va uppdaterad om Sverige och världen. På torsdag nästa vecka har vi sett att det ska vara nattvard i andaktsrummet så det tycker vi och mamma ska bli jättekul att gå på!
 
Dagens positiva
Idag låg mamma ute och åt lunch.
 
Dagens tanke
Livet är en skola. De som lär sig att älska och hjälpa andra går ut med högsta betyg.
 
 
 

Axlagården

Allmänt Permalink5
Onsdag den 16e september
 
Mamma har nu bott på Axlagården i snart en veckas tid. Axlagården är en privat stiftelse och allting här är så annorlunda mot sjukhuset, fast på ett positivt sätt. Det är verkligen ett jäääättefint ställe! Hon har ett eget rum som vi inrett med hennes personliga saker (blommor och tavlor), hon får ha på sig sina egna kläder, rummet har en fantastisk utsikt över ängarna utanför, hon har en stor fin platt-tv som kan dras närmare så att hon ser och sängen hon ligger på kan lätt flyttas runt! 
 
Hela miljön här känns så hemtrevligt. Det finns sällskapsrum, ett andaktsrum, en fin matsal (med underbar mat), en trevlig fontän i entrén, ett växthus osv. Ett av det trevligaste är att det inte känns så kliniskt vitt här; både patienterna och personalen är klädda som i vanliga kläder. Personalen är helt underbara! Nog för att personalen var duktiga på sjukhuset, men det här är något alldeles speciellt. De är så genuint trevliga, duktiga och öppna för olika lösningar - det märks verkligen att de bryr sig om mamma. Det känns verkligen som att man är med i ett team här - ett team med mamma för hennes rehabilitering.
 
Mamma pratar mycket bättre och är klarare i huvudet, för det mesta. Hon har dock ännu inte fått tillbaka styrkan eller orken. När vi flyttar henne till toan märker vi verkligen hur svag hon blivit, hon orkar inte hjälpa till alls och vid alla förflyttningar är vi minst tre stycken som hjälper henne. Personalen är så duktiga och vi har tillsammans utarbetat de bästa metoderna för förflyttning när det gäller mamma, på grund av hennes ryggskador går det inte att använda en lyft (som de annars använder) tyvärr.
 
Mammas kämparglöd har sakta börjat komma tillbaka, den är inte helt här än men hon är helt klart pågång. Eftersom hela det här miljöombytet precis skett och beslutet om assistans just blev färdigt, så har vi ännu inte fått tillräckligt med assistenter. Så vi har behövt vara här mer än vad som i framtiden är tänkt. 
 
Igår blev mamma väldigt lycklig när de för första gången drog ut hon i sängen ut i solen. Eftersom det är en öppen planlösning går sängen att dra ut ur rummet och sedan ut på baksidan jättesmidigt. Mamma tyckte det var så skönt eftersom hon inte varit ute på flera veckor och inte fått någon frisk luft. Solen sken varmt igår och vi hoppas på fler sådana dagar, bara det slutar regna.
 
Dagens positiva
Just nu känns Axlagården som så nära himmelriket man kan komma.
 
Dagens tanke
Tänk att livet kan gå åt rätt riktning ibland!
 
 
 Bild på fontänten vid entrén.
 
Fler bilder kommer.
Till top