ruach

Ruach är hebreiska och betyder både ande och vind och det är vårt varumärke på våra smycken. Vinden blåser vart den vill och du hör dess sus. Vi vill att våra smycken ska vara som en livgivande vind och jag ber för dem när jag gör dem och hoppas att det ska följa välsignelser med när man bär dem. Numera handlar min blogg mest om hur det är att leva med och överleva bröstcancer, lungcancer och hjärncancer.

Omskakas väl före användandet

Allmänt Permalink1

Söndag den 31 oktober 2010

 

Jag är tillbaka. Inget Internet så det kunde inte bli något inlägg under min Strömsundsvistelse.

Jag kunde i alla fall åka iväg , mina magsmärtor var bättre på torsdan så jag for.

Fick åka med min trevliga taxi chaufför som kör så försiktigt. Men gatukontoret i Västerbotten hade glömt göra något åt vägen mellan Bjurholm och Åsele, det var så isigt och hoppigt och besvärligt så chauffören  sa att han aldrig under hela sin chaufförstid kört på något värre, man var livrädd för sladd hela tiden. Jag kan ju säga att det inte var bra för min rygg.

Vi kom i alla fall fram lyckligt och mamma blev glad att få hem mig.

Vi har pratat,  jag har blivit utbjuden på god lunch av mamma, gått i affärer, köpt julklappar, varit på god middag hos min syster och svåger, varit på gudstjänst mm. Som en glad överraskning lyckades min andra syster också ta sig hem så det blev riktigt systraglatt. Tiden går bara alltför fort, man hinner ej riktigt allt va man tänkt.

Igår började dessutom mitt magonda igen så jag sov inte mycket i natt trots att vi fick en extratimme i natt.

 

Vägen hem var denna gång jobbig mellan Dorotea och Åsele men vi kom lyckligt fram och man är så tacksam varje gång.

 

Möttes av stora kramen av sonen och maken. Middagen stod på bordet. Maken hade timat ugnspannkakan exakt med min hemkomst. Så har jag packat upp och sen sett på en film med familjen så nu börjar vardagen igen.

 

Hann även ringa min goda vän M som fått så problem med sin stackars rygg igen och det just när de skulle åka på utlandssemester. Ber att hon fort ska krya på sig och att de får igen pengarna för flyget mm och får komma iväg senare. Såna här gånger önskar jag att jag kunde trycka på en knapp och simsala bim skulle allt ordna sig, en ny rygg åt henne och en glädje fylld semester och lösning på allt men nu har jag ingen sån knapp, så jag får knäppa mina händer och be till Honom som vet allt och har lovat att vara med alla dagar  och som bär även i det mörka och obegripliga.

 

Denna vecka är en riktig sjukhusvecka, med början hos hjärtläkaren i morgon.

Men nu är jag så trött så det blir inget längre inlägg ikväll.

 

Dagens tanke: Att stanna upp ett ögonblick emellanåt kan vara den enda möjligheten att orka gå vidare.

Fastande och tandläkarbesök

Allmänt Permalink0

 

Onsdag den 27 oktober 2010

 

Jobbig natt, men magen var lite bättre så jag kunde släpa mig till sjukhuset för provtagning.

Jag sa så snällt när jag anmälde mig på kemlab att jag hade en powerport och om man kunde ta proverna  i den. Nej fick jag till svar ”då skulle du ha bokat tid”. Ja men hur i all världen skulle jag vetat det?

Fick då be om en värmekudde så jag kunde skålla armen så kärlen skulle krypa fram. Fick en av dom bättre av stickarna men inte gick det. Så många stick fick det bli innan ngt blod kom och alldeles för länge för mig att sitta. Så lättvindigt det skulle gått om de kunde tagit proverna via porten. Okey jag kan förstå dom att det bara är speciella som kan ta såna prover, men kan man ej upplysa om det, är det bara patienten som har skyldigheter? Och det är svårt ha en skyldighet när man ej vet att man har den!!

 

Sen skulle min hungrige svullna bullrande mage äntligen få något i sig efter 14 timmars fasta, så jag köpte en dyr yoghurt i centralkiosken, men där kan de ej ha haft ngn kyla i kyldisken för den var alldeles ljummen men eljest var den god.

 

Efter en trevig uppiggande paus med en trevlig vän var det så dags för tandläkaren. Hon är så genomgullig denna L så jag förklarade för henne vilken hemsk huvudvärk jag haft efter förra gången. Hon tror att det är gapandet som utlöser mina whiplashsmärtor, bara att jag tippar käken bakåt räcker. Så hon sa, vi tar bara ett hål idag och så provar vi med bedövning så risken att du spänner dig tas bort.

Så då tog vi den avskyvärda bedövningen. Jag avskyr verkligen bedövning. Minns bara min barndoms tandläkarbesök när de en gång stack sex sprutor runt mina framtänder och så ont det gjorde och så hemskt det var när bedövningen släppte.

Jag minns vilken berusande glädje som fyllde mig  när jag flyttat hit o tandläkaren frågade ”vill du ha bedövning” o jag sa ”kan man välja” och han sa ”ja” och sen dess har jag ej tagit bedövning.

 

Okey jag överlevde dagens bedövning, hon var så försiktig när hon stack och lagningen gick bra och än så länge står jag ut med huvudvärken.

 

Fast huvudvärken ökade när jag fick offerten på taklagningen. Där for alla drömmar om att någonsin få råd med ett uterum, min stora dröm och längtan.

190 000 kronor kostar taket och vi måste eftersom taket har gått sönder av vinterns tunga snömassor, ruttnat och läcker.   Så nu är frågan om vi ska behålla de gamla takpannorna eller byta till plåt. Det skiljer 20000 kr

 

Magen är inte bra men bättre än igår så nu packar jag i tro för helgens resa. Jag ska fara hem o hälsa på mamma och hittar jag inte ngt Internet så blir det inget bloggande.

 

Dagens tanke: För att komma till källan, måste man simma mot strömmen

 

Vidrig vidrig dag

Allmänt Permalink1

Tisdag den 27 oktober 2010

 

Dagen började med att jag skulle ta getinggift undersökning på vårdcentralen efter min geting allergiska reaktion i höstas.

På Vctr var det ett mkt ovanligt prov o dessutom fick bara en sköterska ta det eftersom det skulle tas gn porten. Det blev en lätt cirkus med tre sköterskor inblandade, rör som ej fanns och när man stack mig i porten kom man snett och fick inge blod och så var det att börja om igen. Till sist efter en timme var det klart. Man ska ha mkt gott om tid o tålamod och inte tycka att ngt gör ont. Min port ligger så långt ner och det är så ärrat av alla stick så det gör rejält ont men som vanligt ler jag och säger att det går jättebra för jag vill ju inte stressa den stackarn som sticker mig och jag vet ju att jag överlever

 

Sen har dagen bara varit vidrig. Haft så fruktansvärda smärtor i magen, inte kunnat äta för att det gjort så ont, frusit och känt mig så ur form Är mina tarmfickor som spökar och det är väl frågan  när man har så ont att man ska kontakta sjukhuset?

 

Så dagen blev lång lång lång . På kvällen intervjuade sonen mig o mormor om våra matvanor när vi var i hans ålder och ska sen jämföra med sig själv och sen med vad han tror om framtidens matvanor

 

I ett försök att glömma smärtorna försökte jag sy de utlovade kuddfodralen till sonen. Men smärtorna tog överhanden.

 

Inte känns det bättre att jag ska vara fastande för att ta fasteprover imorgon.

 

Dagens tanke: Det doftar alltid lite av den hand som skänker bort rosor

 

 

Till top