ruach

Ruach är hebreiska och betyder både ande och vind och det är vårt varumärke på våra smycken. Vinden blåser vart den vill och du hör dess sus. Vi vill att våra smycken ska vara som en livgivande vind och jag ber för dem när jag gör dem och hoppas att det ska följa välsignelser med när man bär dem. Numera handlar min blogg mest om hur det är att leva med och överleva bröstcancer, lungcancer och hjärncancer.

Stressig dag där det bara var sen och sen och sen

Allmänt Permalink2

Måndag den 29 november 2010

 

När jag skulle stiga upp idag så kände jag ej mina ben, helt avslagen i ryggen, ingen känsel i benen och ett stort tomt hål mitt i ryggen. Tyvärr blev det för mkt stå i helgen. Det var värt det  men det är tungt lida efteråt. Dessutom blir jag alltid lite rädd när jag får den smärtan

 

Ringde Ahs för att kolla att de skulle komma o ta prover idag och det skulle de.  Ass o jag skulle städa papper idag och lite blev de,t men det var så mkt annat som skulle ske idag.

Ahs kom och det gick bra. Sen kom byggarna och började med plåten . Sen skulle jag kolla försäkringar  och biljetter till Zambia.

 

På em kom en god vän från Kyrkan med en julblomma från VasaKyrkan och det blev ajg jätteglad för. Så hade hon med sig fika och kycklinglasagne så då var middan räddad idag , måndagar är såna stressdagar för sonen har sax lektion direkt efter maken slutar jobbet så ska vi hinna äta innan så måste det vara klart så de hinner kasta i sig och ska sonen orka spela så behövs det mat. Så det räddade IL idag. Det var jättegott, både fikat och middan och vi fick en trevlig samtalsstund.

 

Sen skulle jag träffa banken för lånen så de skulle hinna bli klara. Dessvärre hade de stigit sen i torsdags då vi pratades vid. Så nu är det bara be att riksbanken ej hinner höja räntan innan lånen gått igenom.

 

Sen var det bara att rusa med rollatorn i det iskalla vädret till resebyrån där jag skulle träffa dotterns kompis för att boka resan till Afrika. Eva där är så gullig, hon måste vara stans trevligaste bokare, resan hade blivit lite billigare än i torsdags så nu bestämde vi oss o bokade allt där ifrån, det är tryggast o de kan kolla en massa som vi ej kan själva. Hon gav oss lite kassar att ta med till Afrika och skulle kolla om hon kunde få tag i ngn sponsor till barnhemmet. Det är fantastiskt. Hon engagerar sig verkligen i deras resa.

När allt det var klart var det dags att gå tillbaka till banken och invänta maken som kom från saxen för att skriva på lånen.

 

Sen kunde jag gå ign posten o hade fått lite roliga pärlor från en god vän. Så kul

 

Så var det kväll och telefon med dottern, mamma och förhöra no och matte inför skrivningarna. Sonen har konstaterat att jag alltid har behandling när han har matteprov. Jag föreslog att han skulle säga till matteläraren vilka veckor jag har behandling så inga prov las då men han trodde inte på det.

 

Nu ska jag sova för magen är inge vidare och hoppas på förbättring till morgondagens behandling.

 

Dagens tanke: Gårdagen är förbi, morgondagen har vi ej sett, men idag hjälper Herren. (och imorgon blir ju idag då)

Stressig dag där det bara var sen och sen och sen

Allmänt Permalink0

Måndag den 29 november 2010

 

När jag skulle stiga upp idag så kände jag ej mina ben, helt avslagen i ryggen, ingen känsel i benen och ett stort tomt hål mitt i ryggen. Tyvärr blev det för mkt stå i helgen. Det var värt det  men det är tungt lida efteråt. Dessutom blir jag alltid lite rädd när jag får den smärtan

 

Ringde Ahs för att kolla att de skulle komma o ta prover idag och det skulle de.  Ass o jag skulle städa papper idag och lite blev de,t men det var så mkt annat som skulle ske idag.

Ahs kom och det gick bra. Sen kom byggarna och började med plåten . Sen skulle jag kolla försäkringar  och biljetter till Zambia.

 

På em kom en god vän från Kyrkan med en julblomma från VasaKyrkan och det blev ajg jätteglad för. Så hade hon med sig fika och kycklinglasagne så då var middan räddad idag , måndagar är såna stressdagar för sonen har sax lektion direkt efter maken slutar jobbet så ska vi hinna äta innan så måste det vara klart så de hinner kasta i sig och ska sonen orka spela så behövs det mat. Så det räddade IL idag. Det var jättegott, både fikat och middan och vi fick en trevlig samtalsstund.

 

Sen skulle jag träffa banken för lånen så de skulle hinna bli klara. Dessvärre hade de stigit sen i torsdags då vi pratades vid. Så nu är det bara be att riksbanken ej hinner höja räntan innan lånen gått igenom.

 

Sen var det bara att rusa med rollatorn i det iskalla vädret till resebyrån där jag skulle träffa dotterns kompis för att boka resan till Afrika. Eva där är så gullig, hon måste vara stans trevligaste bokare, resan hade blivit lite billigare än i torsdags så nu bestämde vi oss o bokade allt där ifrån, det är tryggast o de kan kolla en massa som vi ej kan själva. Hon gav oss lite kassar att ta med till Afrika och skulle kolla om hon kunde få tag i ngn sponsor till barnhemmet. Det är fantastiskt. Hon engagerar sig verkligen i deras resa.

När allt det var klart var det dags att gå tillbaka till banken och invänta maken som kom från saxen för att skriva på lånen.

 

Sen kunde jag gå ign posten o hade fått lite roliga pärlor från en god vän. Så kul

 

Så var det kväll och telefon med dottern, mamma och förhöra no och matte inför skrivningarna. Sonen har konstaterat att jag alltid har behandling när han har matteprov. Jag föreslog att han skulle säga till matteläraren vilka veckor jag har behandling så inga prov las då men han trodde inte på det.

 

Nu ska jag sova för magen är inge vidare och hoppas på förbättring till morgondagens behandling.

 

Dagens tanke: Gårdagen är förbi, morgondagen har vi ej sett, men idag hjälper Herren. (och imorgon blir ju idag då)

I Dödsskuggans dal skall ett ljus skina klart

Allmänt Permalink0



Första advent den 28 november 2010

Så var det första advent och jag är så glad att jag fått fira den hemma vid.

För den som ej prövat på att ligga på sjukhus vid storhögtider kanske det ej säger så mkt men för mig som är en pyntare och som älskar allt som går att fira var det en stor sorg vara på sjukhuset i fjol och samtidigt var jag så sjuk att det var den enda o bästa platsen för mig.

Men att i år få stå med kören och sjunga, få lyssna till Pastor T:s predikan och ej bara höra av familjen att den var jättebra, att få se vännerna i kyrkan, att få fika tillsammans och sen få komma hem till ett hus där fönstren lyser av adventsstakar, där julgardinerna är upphängda, där ljusslingan lyser på gården och snön glittrar i ljusen, det är en sån obeskrivlig glädje och det fyller mitt hjärta med tacksamhet. Att kunna känna smaken på saffransbrödet i kyrkan och på bullarna vi åt ikväll( tack M) det är obeskrivbart.

Jag är så glad och det fyller mig med mod inför denna veckas behandling att jag ändå fick fira första advent just där jag ville vara.

 

Gudstjänsten var jättefin och vi i kören fick sjunga många sånger, T talade om att Han som kommer ridande på åsnan är den Gud vi får luta oss emot (utifrån Tomas Sjödins bok) T o jag har flera saker vi tycker lika om och om Tomas är en sån person.. Sångerna handlade om ljuset som lyser i mörkret, som följer i dödsskuggans dal och som är en person, dvs Jesus som bryr sig om varenda en av oss.

 

Det blev ingen julskyltning för jag orkade ej, men det kan jag leva med.

 

Middan lagades av maken av färska fläskkotletter med fyllning av mögelost. Det blev så gott och till och med sonen gillade såsen.

Sen har jag läst No på engelska med sonen.

 

Har tyvärr så ont i mina händer efter gårdagens försök att kavla. Fast jag gav upp på en gång så räckte det för att jag knappt ska kunna använda händerna idag. Trist att jag ska vara så skör i hela kroppen. Mina händer är ju så viktiga för mig, är ju med dem jag skjuter ifrån när jag ska resa mig och dem jag stöder på när jag ska gå ute. Har till o med svårt att skriva på datorn för att det gör så ont.

 

De senaste dagarna har vi haft så kallt i huset och det brukar vi ej ha men idag kom jag på att det beror nog på att vi är utan yttertak. Vi fryser och sonen går med tre par sockar på huvudet och är iskall om fötterna. Fniss

Nej det skulle stå tre par sockar på fötterna och fryser ändå. Jag går med kofta och långärmad tröja och är som en isbit.

 

Dagens tanke: Goda vänner är som stjärnor, det är inte alltid man ser dem, men man vet var de är!

Till top