ruach

Ruach är hebreiska och betyder både ande och vind och det är vårt varumärke på våra smycken. Vinden blåser vart den vill och du hör dess sus. Vi vill att våra smycken ska vara som en livgivande vind och jag ber för dem när jag gör dem och hoppas att det ska följa välsignelser med när man bär dem. Numera handlar min blogg mest om hur det är att leva med och överleva bröstcancer, lungcancer och hjärncancer.

Pärlstädning och förebedjare

Allmänt Permalink4

Söndagkväll den 31 januari 2010

 

Gårdagen blev en städdag i pärlornas tecken. Jag har haft fullständig oreda bland mina smyckestillverkar saker och pärlor, så när jag ngn gång drabbats av lust att skapa så har all ork gått till att leta det jag vill ha, och när jag funnit det så har orken varit slut. Så nu skulle jag städa.

Till slut var alla lediga ytor i kök och matrum belamrade med pärlor och smycken till makens förtvivlan, för det fanns ingen plats att äta på. Jag vilade och var uppe och vilade etc   En hel del kom på plats och jag insåg att nu måste jag snart få till min pärlsida så jag får en chans att sälja något.

Men jag blev ej klar och idag var all ork slut så en hel del fick jag bara skrapa ner i lådor och hoppas att orka ta nya tag längre fram. Trots allt är jag glad för det som kom i ordning och märktes upp.

 

I natt hade jag en jättejobbig natt och mådde så dåligt. Inte blev det bättre av att jag visste att jag måste må någorlunda idag eftersom jag lovat att vara förebedjare vilket jag älskar att vara.

 

Mådde någorlunda på morgonen så vi for iväg. Sonen ska ju konfirmeras i sommar så han behöver ju delta i en hel del gudstjänster.

 

Är så kul komma till kyrkan och få känna sig så välkomnad som jag gör. Det är så många människor som kommer och berättar att de ber för mig, tänder ljus och tänker på mig. Jag är så privilegierad som har en sån vänkrets och en sån församling.

 

Det var en härlig gudstjänst med bra predikan om nåd och tjänst, sonen fångade upp att det viktiga är att Gud förlåter oss när vi misslyckas om vi ber om de,t och att sen så får vi hjälpa andra.

Vi sjöng en så härlig psalm som sen ringt i mina öron hela dagen; Stor är din trofasthet

 

Stor är Din trofasthet, min Gud och Fader!

Växlingens skugga ej finnes hos Dig

Evig Din kärlek är, Ditt verk Dig vittne bär,

att Du densamme är evinnerlig

 

Stor är Din trofasthet, stor är Din trofasthet!

Ny är var morgon Din nåd emot mig

Var dag Du åt mig ger det som du nyttigt ser

Stor är Din trofasthet, Herre, mot mig.

 

Våren och sommaren, hösten och vintern,

solen och stjärnorna på himmel blå

Allt vad Du skapat har del uti lovet tar

om huru underbar Du är ändå

 

Rening från synd Du ger, frid som förbliver,

kraft för var dags behov år efter år

Framtiden, ljus och lång, möter jag nu med sång,

tills jag hos Dig en gång vid målet står

 

Text: Th. O.Chisholm, D. Hallberg. Musik: Runyan

 

 

Det var nattvard idag och bara det var en upplevelse.

Så hade vi förbön under nattvarden och idag hade vi gjort så att för att många skulle våga sig fram så bad vi en gemensam förbön för var och en och man behövde ej själv säga något när man kom fram.

Jag blev så välsignad och fylld av glädje av att få be för så många så jag hann inte ens oroa mig för att jag inte skulle orka vilket jag under veckan tänkt mänga tankar på om det skulle gå när jag bara kan stå uppe 10 minuter åt gången. Men jag blev så fylld av kraft under den stunden  att jag även orkade stå och fika sen. Jag mår alltid så bra när jag gör något i gudstjänsten

 

 

Sen var jag trött men det var värt det och jag har varit fylld av glädje hela dan och står även ut med att jag ej orkade göra färdigt pärlsorteringen.

 

 

Dottern har såna problem med dammet därnere och sina ögon och att hon håller på klia sönder ögonen så henne får ni gärna be för oxå . Hon säger att blir et ej bättre vet hon ej om hon kan vara kvar och det vore ju dötrist om hon måste ge upp för sin allergi när hon satsat allt på att kunna far dit.

 

Kvällen avslutades med ett långt härligt samtal med vännen i Östhammar.

Vart är Sverige på väg?

Allmänt Permalink2

 

Torsdag den 28 januari 2010

 

Vaknade återigen av en gräslig huvudvärk. Hade så ont att jag var tvungen använda händerna för att lyfta huvudet. Känns lite oroande att jag börjat få så ont i huvudet, är det biverkan eller vad är det?

Minan naglar har djupa hack, syns när jag fick taxoteren, är biverkan av den behandlingen trots att jag låg med isvantar. På fötterna är vissa naglar som ruttnade och i färd med att falla av.

 

Imorse kom vi, dvs man och son, knappt ut. Det hade snöat och drivit så mkt så dörrarna gick knappt att öppna. Min rollator var begraven till största delen i snö. Maken ramlade 3 gånger under sin skottning men som väl var bröt han inget, och det var för väl, med tanke på hans urkalkade rygg och höfter. Han får ju ej råka illa ut då jag är så dålig.

 

När sonen kom från skolan fick han hjälpa till att skotta för pappa var fullständigt färdig.

Jag har lyckats sätta in lite papper i pärmar idag så det har varit mitt jobb, trist men nödvändigt.

 

Veckorna går väldigt fort trots att jag knappt gör något. Försöker be för alla mina nära och kära, nya och gamla vänner, även bloggvänner när jag ligger och vilar. Jag har så mkt lättare att be för andra än för mig själv men där vet jag att andra ber..

 

 

Fredag den 29 januari 2010

 

Jag orkade ej skriva klart igår och det har ej hänt spec mkt idag heller Min assistent hade gjort en god alltiett middag i ugnen mede kyckling och rotfrukter. Potatisen var så god att jag kunnat äta bara den. Den smakade mer än kycklingen i min konstiga smaksensation

 

Maken var till doktorn idag men han  får ej börja jobba mer än 25 % så nu undrar vi hur det ska gå.

Vad vi hittills fått veta så godkänner ej försäkringskassan sjukskrivningen. Man kan verkligen undra vart Sverige är på väg? Om man blir sjukskriven av läkaren för att man är för sjuk för att jobba och man accepterar det och är hemma, och sen när man väntar på att sjukkassepengarna ska komma så får man höra att försäkringskassan säger  tvärtom.

 

Mitt förslag är att läkaren ringer till försäkringskassan o säger: Här har jag en patient som jag anser är för sjuk för sitt arbete, godkänner ni sjukskrivningen eller ska han gå o jobba trots sin sjukdom och bli sämre?  Då visste man i alla fall om man ska svälta ett antal månader och om huset ska gå på exekutiv auktion. De kan ju ej ta för givet at man har en anhörig som har hög inkomst som man kan leva på eller tror de att en familj kan leva på fruns sjukpension på 7000 kr i månaden med mat, boende försäkringar och alla kostnader för sjukvård ? Jag är riktigt upprörd. Ska jag säga när sjukvården vill lägga in mig för att jag är för dålig, nej jag har inte råd att betala avgiften för att ligga inne, för min man är sjuk och får ingen sjukpenning. Ja ni hör hur absurt det är.

 

 

Idag hörde jag om en kvinna som fått vänta på sin sjukpenning i 8 månader och där man sa nej hon var ej berättigad, så hon var tvungen sälja sin bil och sitt hus för att ha ngt att leva på

Då efter 8 månader fick hon veta at hon var berättigad att få sjukpenning och då var det ju som för sent för då hade hon gjort sig av med det som var viktigt för henne.

 

De som bestämt detta med försäkringskassans handläggning, vad har de för förmånliga avtal som gör att de kan leva om de nu skulle råka bli sjuka i ngt försäkringskassan inte godkänner?

 

Men de blir väl aldrig sjuka eller har inga anhöriga som råkar bli sjuka eller också har de såna löner att de har ett fett bankkonto eller fantastiska försäkringar som ger förmåner i alla fall?!

 

Samtidigt när man hör om nöden i världen  så vet jag att vi har det jättebra i Sverige.

Det senaste från Afrika dottern är att hon o S är på väg på förlovningsfest till ngn stad i Zambia, är en av lärarna på barnhemmet som ska förlova sig. De reser i en bil tillsammans med fyra levande hönor! Antar att de är till middan, undrar hur det känns att äta sin medpassagerare? Ja det är väldigt annorlunda upplevelser de gör, men säkert oförglömliga.

 

 

 

 

 

För mycket idag

Allmänt Permalink1

Onsdag den 27 januari 2010

 

Idag visste jag att jag skulle få för mycket som hände, men ibland kan man ej styra det som sker.

 

Först hade jag en riktig värknatt med ischias i båda benen och värk i hela ryggen och huvudet.

Sen skulle arbetsterapeuten och teknikern komma från dataresurscenter för  att se om de kunde lösa problemet med att lyfta datorn till min mage så jag ej gör snedlyft på sängen eftersom jag fått tennis armbågar av lyften. De hade med sig ett bord som står på golvet och som vi ska försöka sätta fast datorn på, och som jag bara kan svänga ut  och in över sängen och så hänger datorn kvar där. Det verkade lovande

 

Sen skulle det vara personalmöte med Frösunda som ordnar min assistans, dels med uppdragschefen och mig och dels med min assistent också. Det gick bra och var trevligt men det tar mkt ork.

 

Sen var det en halvtimmes vila och sen kom en av min mans chefer och ville träffa både honom och mig. Vi fick ytterligare n blombukett som uppmuntran för A att börja jobba igen. Jag fick en fröpåse och en tidning om odling. Kul

 

Sen var jag helt slut och somnade till Förkväll på TV.

Ute har det drivit en massa snö och snöat och stormat hela dan och A har nästan knäckt sig på all snöskottning. Nu får det snart ge sig med all snö.

 

När vi sen skulle till bönegruppen så höll vi ej på att ta oss fram för det var ej plogat på gatorna. Men vi fick en trevlig stund där vi delade vår vardag och våra böneämnen.

 

Men nu är det sov dags och få lite nya krafter.

Till top