ruach

Ruach är hebreiska och betyder både ande och vind och det är vårt varumärke på våra smycken. Vinden blåser vart den vill och du hör dess sus. Vi vill att våra smycken ska vara som en livgivande vind och jag ber för dem när jag gör dem och hoppas att det ska följa välsignelser med när man bär dem. Numera handlar min blogg mest om hur det är att leva och överleva bröstcancerbehandling.

Avsked till mitt hår

Allmänt Permalink5
Tisdag den 29 sept

 

Nu har jag tagit avsked av mitt bröst i sommar och nu kommer nästa avsked. Ett avsked som gör ont på ett för mig mer påtagligt sätt, ett avsked som syns. Jag kommer aldrig mer se ut som jag gör nu.

Jag har verkligen älskat mitt hår med sitt självfall och att det varit så lättskött. Jag har bara en gång  i mitt liv haft det kort och det var en gång för mkt.

Mitt enda problem har varit att det växt så sakta och att allt liggande har gjort det nött. Men i övrigt har jag varit nöjd.

Ofta har jag fått beröm för mitt hår och det kommer jag nog aldrig få mer, inte på det sättet, Kanske oj vad fint det blev när det växte ut, men det är ej samma sak

 

Jag vill ej se ett kalt huvud i spegeln, se något som är så avskalat av min personlighet, det som jag förknippar så intimt med mig. Vem är främlingen som ska titta ut på mig från spegeln? Vad ska nu lysa fram?

 

På ett sätt är det onödigt att  oroa sig, men jag vill vara beredd och ändå är man aldrig beredd. Jag trodde inte jag skulle stå och gråta på toan när första hårtofsen lossnade men det gjorde jag.

Att bli avklädd är inte roligt. Det är som att stå naken i blåsten och inte ha något att skyla sig med. En peruk kan aldrig ersätta mitt eget. På ngt sätt kommer det vara ett annat jag som möter min blick i spegeln. Någon okänd stjärna som jag ska smälta ihop med och bli ett med.

 

Så kära hår som snart inte finns mer. Tack för att du tjänat mig och glatt mig, tack för din mjuka kvalitet, din självlockar och din villighet att formas som jag velat.

Tack för att jag har  kunnat se på dig med gillande och njutit av att kamma dig.

När jag står med händerna fulla av dig utan ett enda grått hårstrå så är jag bara tacksam.

Nu ser jag att ni kvarvarande strån är döda, det känns ej när ni lossnar. Något som var starkare än er har dödat er och tagit bort livet. Men en dag ska ni komma igen på ett nytt sätt kanske i ny kvalitet, ny färg och ny struktur.

 

Till dess vi ses så ska jag försöka stå ut med peruken men varje dag kommer jag längta efter er mina strån

 

 

 

Antibiotika och peruker

Allmänt Permalink0

 

Tisdag den 29 september 2009

 

Blev så väl omhändertagen på onk 3, eget rum med egen toa och tv och jätterar personal.

De tog en massa prover, doktor M kom o gjorde undersökning o förordade lungrtg o kirurgkonsult.

Kl 02 fick jag kaffe o macka och sen var det dags för klysmat och nu kunde personalen ge mig det. Skönt slippa vrida sig ur led för ta det.

 

Fick sova så gott de få timmar som var kvar. Lugn o skön avdelning, alla är så rara.

På morgonen hade febern fått ner men den blossar upp med jämna mellan rum och ger sig till känna m frossbrytningar.

Provtagning

 

Här går det undan. Strax efter kl 08 var jag på lungrtg.

Sen kom ronden och nu hade mina vita blodkroppar sjunkit sen i natt så nu blir det antibiotika intravenöst för få stopp på vad det nu är innan jag får en rejäl infektion. Men det känns bra.

 

Läkarna lovar att få mig på benen innan helgen så vi kan åka till Stockholm. Nu gäller det att M också blir feberfri och fri från hostan. Men hon har fått en läkartid idag. Känns som de skulle behöva ta halsodling på oss alla så vi inte går med ngt som bara går runt.

 

Jag har mindre ont än igår o bara det gör att mitt mod stiger. Vad är lite feber jmf m outhärdlig smärta?

 

Så var det dags prova peruker. Frissan kom upp hit och M kom oxå för att vara smakråd. De flesta var gräsliga men två var tänkbara. Nu gäller det bara att få hem den ena i rätt färg fortast möjligt för nu syns det så väl på mitt hår att det håller på ta slut. Törs knappt kamma det och ändå vet jag att det lossnar ändå, men det är så definitivt att hålla det i handen. Det är ju mitt, en del av livet.

 

Upptäckte just att jag tappat det lilla hår jag har på armarna. Några få strån är kvar.

 

Nu är jag trött och hoppas att hitta en Internet uppkoppling i dagrummet så jag inte behöver vara så långt från cybervärlden

 

Den värsta dagen av smärta

Allmänt Permalink0

Måndag den  28 september 2

 

Ja detta är den värsta dagen av smärta som jag ej kan påverka på ngt sätt. Jag har så ont på vissa onämnbara ställen at jag inte kan röra mig. Dessutom  har jag sån ryggsmärta av fallet igår med utstrålning i v ben. Kom ej runt i sängen utan assistens hjälp. Varit tvungen att gå m kkp inne för ta mig från säng till toa och det behöver jag normalt inte..

 

Hela mitt humör sjunker av att smärtan äter upp mig.

Till sist ringde jag onkologen o sa hur dålig jag var. Inte lång stund senare hade de ordnat fram en medicin och jag blev så glad . Men när A hämtat den visade det sig att den skulle tas vid sänggåendet och hållas kvar i kroppen under natten. Så där försvann hoppet om akut smärtlindring.

 

Idag faller en massa hår. Kunde ej låta bli gråta där jag stod på toan men handen full av hår.

Jag vet ju med mitt förstånd att detta sker men känslan hänger ej med. Den säger jag vill ha kvar mitt fina hår och så står jag där med tofs efter tofs. Trodde på ngt vis man skulle känna när håret lossnar men det bara ligger där som ett dött kapital obrukbart i fortsättningen. Jag skulle kunna spara det för minnet av det, men jag slänger det i förtvivlan, det har gjort sitt.

När ska jag få det så långt igen? Jag kommer vara ålderpensionär innan det vuxit ut och då kanske jag inte vill ha det så långt?

 

När kvällen kom var jag bara tvungen ge upp tanken på fara på bönegruppen, jag kunde ej röra mig för smärtan o knappt behärska mina tårar.

Började få frossbrytningar. Tog på mig 3 koftor och 3 filtar och frös så jag skakade. Tänkte att det var av smärtan och tog Alvedon . Det positiva med alvedonet var att min smärta minskade en gnutta så jag orkade gå på toan och stötta Andreas lite med skoljobbet.

 

Sen började jag frysa rejält, och då först tänkte jag tanken, att jag hade feber och mkt riktigt 38,8. Ringde onkologen och det blev inläggning mitt i natten

Till top