ruach

Ruach är hebreiska och betyder både ande och vind och det är vårt varumärke på våra smycken. Vinden blåser vart den vill och du hör dess sus. Vi vill att våra smycken ska vara som en livgivande vind och jag ber för dem när jag gör dem och hoppas att det ska följa välsignelser med när man bär dem. Numera handlar min blogg mest om hur det är att leva med och överleva bröstcancer, lungcancer och hjärncancer.

Har jag varit i slagsmål?

Allmänt Permalink6
 
Torsdag den 30e juli
Det har varit en omtumlande vecka. På fredagen gjordes det en avgjutning för den nya masken inför strålbehandlingen. Det tog ganska lång tid att få till den, men det gick bra. Här nedanför kan ni se hur det såg ut.
 
På söndagen kom BL (som var på jour) förbi mitt rum och frågade mig om vi i familjen hade pratat igenom vad som skulle kunna hända om jag blir sämre, gällande framtiden och kretaresan. Då slog det mig att vi hade tänkt på de praktiska med att vara där men inte riktigt på riskerna om att jag kan bli försämrad när vi väl är där. Senare på kvällen när jag var hemma på permission tog jag in alla på mitt rum och så berättade jag för dem om mitt liv och hur jag alltid har kämpat för att övervinna det svåra som kommit mot mig. Så jag tänker kämpa för att vi ska komma iväg, men om det verkligen inte går så har jag och A berättat för barnen att om jag blir sämre så kan de, om de vill, åka ensamma till Kreta.
 
På måndagen trodde jag att jag skulle ha min behandling, men den blev uppskjuten eftersom masken inte var klar. På kvällen hade jag bönegruppen hos mig här på sjukhuset, och det blev en bra och trevlig stund.
 
På tisdagen berättade läkaren att alla proverna såg bra ut och att om det håller sig så kan jag åka till Kreta. Jag kände mig så glad över det, och tackade verkligen Gud för att de skulle bli möjligt att komma oss iväg. Men så hände det som inte fick hända... På onsdagen tänkte jag ha långpermis hela dagen, men när jag och assistenten var ute i trädgården skulle vi ta in grönsaker och då fastnade rollatorn i en grästuva och jag ramlade ned på marken tillsammans med rollatorn. Jag slog mig så illa i huvudet att vi fick åka in till sjukhuset och när de hörde och såg vad som hänt så beställde de en röntgen för att säkerställa att ingenting skadats i hjärnan. Jag fick snabbt göra CT och som tur var fick jag ingen hjärnblödning, och fick därmed äta och dricka. På natten var det svårt att få kontakt med personalen och få smärtlindring för det fanns bara inhyrd personal som hade fullt upp. Därför hade de också svårt att få fram den smärtlindringen som jag skulle ha, då jag är så känslig.
 
Under dagen idag har jag varit jättetrött. Jag har fått en stor blåtira under höger öga från fallet och det ser ut som att jag varit med i ett slagsmål. Det har varit stora diskussioner vad jag ska ta med för hjälpmedel till kreta. Om det ska vara en rollator, en rullstol eller handledsstöd är inte bestämt än. A ska träffa sjukgymnasten för att lära sig hur han ska stötta mig när vi går. Läkaren har varit här idag och sagt att jag ändå får åka till Kreta! Dessutom ska jag få ett läkarintyg med mig, ifall det händer något därnere. Nu packar vi i tanken och jag har beslutat mig att inte komma hem på permis mer förrän på lördag.
 
Dagens positiva
Det var så äcklig mat på sjukhuset att jag fick pommes frittes och en hamburgare av familjen.
 
Dagens tanke
Om man har folk omkring sig som tror på en, är det också lättare att tro på sig själv.
 
 
 
 
 

Tack för alla böner

Allmänt Permalink10
Fredag den 24e juli

Mamma blev akut inlaggd på onkologen på onsdagen. Hon blev allt sämre under dagen för att till sist knappt kunnat gå, äta eller tala tillräckligt bra. Mamma väntade på ett samtal från doktorn och när doktorn (som var på jour) äntligen ringde så beslöt mamma och doktorn tillsammans att mamma skulle in på sjukhuset. Det kändes skönt att hon fick läggas in, för de hade vi andra i familjen velat och pratat om hela dagen.
 
Just nu har mamma många olika problem. Bara en sådan sak som att hitta maten på tallriken och sedan hitta munnen när hon äter, är en enorm svårighet. Knäna och benen orkar inte hålla henne uppe, och därför ligger hon ner i sjukhussängen. Alla symptomen som hon har påminner om det hon hade när hon lades in i april. Hon får mycket mer kortison nu och därför är hennes tal också bättre.
 
Inatt var mamma jättejättesjuk. Hon hade så ont i magen att hon trodde att hon skulle dö. Därför kunde hon inte somna förrän klockan tre på natten. Sedan vaknade hon varje halvtimme på grund av gaser och smärtor. Utöver detta låg hon orolig över tanken på att förlora sin assistent som är så bra för henne. Mamma säger idag att hon aldrig haft så ont i magen i hela sitt liv som hon hade inatt. Hon grät av smärtan.
 
Idag blev mamma röntgad och röntgen bekräftade tanken om att man måste strålbehandla den metastasen som, till skillnad från de andra, växer. Det är en punktstrålbehandling som görs direkt på den metastasen som fortfarande växer. Den behandlingen var egentligen tänkt att göras i höst, men på grund av alla problemen nu så görs den istället nästa vecka! Det känns bra att det händer något!
 
På sjukhuset är det många som kommer på besök, vilket glädjer mamma oerhört! Mamma hälsar att hon gärna tar emot besök och att hon blir glad om ni även hör av er till oss familjen.
 
Dagens positiva enligt mamma är att hon gått ner 10 kg!
 
Dagens tanke
Varje dag är kanske inte så bra, men det finns något bra i varje dag.

Hjärnskakning och sjukdom

Allmänt Permalink11
Söndag den 19e juli

Sonen A skriver

Vi har haft en jättejobbig vecka. Mamma ramlade i måndagskväll rätt ner i golvet, vi förstod inte då att något hade hänt i hennes hjärna men på fredagen visade det sig efter röntgen att hon fått en hjärnskakning. Tack och lov var det ingen hjärnblödning eller förändring på metastaserna. Men sjukdomen syns tydligt och är här. Alla symptomen har blivit större. Sedan i fredags har hon fått svårare att gå och måste ledsagas, hon har yrsel, skakande händer och fötter, svårare att äta, mycket slem av lunginflammationen, sämre förmåga att skriva och en enorm trötthet. Allt detta resulterar i att hon inte klarar sig själv. Tyvärr lägger detta en enormt större belastning på oss där hemma eftersom vi måste hjälpas åt med allting som mamma inte längre klarar. 
 
Till råga på allt har vi alla fått en gräslig förkylning. Mamma fick lunginflammation av den, sedan drabbades jag av feber och muskelsmärta, även mammas assistent blev sjuk torsdag och fredag, sen blev M sjuk på lördagen i förkylning och får hela tiden svårare smärtor med sina händer och hennes pojkvän blev förkyld tätt därpå. Den enda som inte blivit sjuk är pappa men han är likväl så trött eftersom att mer jobb läggs på honom. Han kan inte slappna av. Ingen av oss har den möjligheten.. Alltid måste vi ha någon som tittar till mamma, dag och natt. Men vad är nätterna nu? Att sova med jour är inte samma tillfredsställande sömn; att hela tiden veta "inatt måste jag kanske hjälpa till" gör att man aldrig riktigt vilar ut. Pappa har främst fått den rollen; att sova journatt - framförallt för att M jobbat långa dagar och för att jag inte hör babymonitorn på natten pga min hörselskada. Att på dagarna hela tiden måsta planera nästa dag, kväll eller nästa vecka är en belastning som är en del av våra liv nu - tyvärr.
 
Just nu behöver vi mycket förbön - både för det psykiska och det fysiska. Allihop behöver det. Det känns som att vi går med knäna.. Kretaresan närmar sig och det är mindre än tre veckor tills dess. Något måste hända nu, annars kommer det verkligen inte att gå.
 
 
 
Till top