ruach

Onsdag den 9 sept 2009-09-09

Blev väckt av att sonen hade ett blixtrande migränanfall , med yrsel så det var bara att låta honom vara hemma från skolan.

Det kändes inge bra lämna honom ensam hemma men eftersom både maken o jag hade besök på sjukhuset som vi ej kunde låta bli gå på, var vi tvungna göra det. Men var oroligt eftersom sist kräktes han oavbrutet och gångerna innan hade han både synbortfall o förlamningssymptom . Sonen somnade på tabletterna när jag for och Maken kunde åka hem för hans besök tog ej så lång tid

Själv började jag min dag m besök på nuklearmedicin med att få insprutat isotoper som skulle fästa på osteocyterna. Det gick ju jättebra med slangen.

Men sen blir jag så irriterad på dålig patientinformation.

Varför kunde man ej med kallelsen skicka med en lapp om hur det går till, att man ska dricka minst en halvliter vätska sen man fått injektionen och att man ska tillbaka dit efter 2,5 timme, då hade man kunnat ta med sig en flaska med vätska. För hur kul är det att besöka sjukhus toaletterna i dessa svininfluensa tider o dricka halvljummet vatten?.

Jag kunde ej låta bli att påpeka det för kuratorn när jag träffade henne senare.

Klämde i mig det ljumma vattnet och skyndade  till röntgen igen, för anmäla mig för lungröntgen, jag hade ju anmält mig där för skelettscintetn tidigare på morgonen. Så var det att klä av sig o lägga sig på röntgenplåtarna, efterom jag ej kan stå utan korsett. Andas in håll andan andas ut.

Så var det klart.

Snabbt på med kläderna och till ekg. Där fick jag vänta en stund, men jag var hela tiden före mina bokade tider och det var tur för eljest skulle ej mitt dagsprogram hålla eftersom jag ej visste om  att jag skulle tillbaka på skelettscintet innan läkarbesöket för det hade de ju inte upplyst mig om.

Efter ekg så kastade jag i mig en korv och en kopp kaffeoch köpte kall vatten så jag skulle få mig rätt mängd. Rusade med rollatorn till onkologe , anmälde mig , sen in i vilrummet. Fyllde pappmuggar med vatten för kunna klunka i mig så mkt som möjligt under samtalet. Bra samtal med den underbara kuratorn. Hon passar verkligen mig.

Rusade åter till skelettscintet, tömde blåsan som skulle var tom, upp på britsen, lindades in i lakan så jag ej skulle kunna röra mig. In i kameran som först ”fotade” huvudet i 3,5 minut. Undra hur mkt tomrum där var?

Sen gled den sakta nerför min kropp i 20 min och äntligen kunde jag varva ner, låg o bad under tiden.

12.55 var jag klar och dags för nästa rollator lopp tillbaka till onkologen och anmäla mig i luckan att jag var åter.

Där satt min man o väntade eftersom vi nu skulle träffa min onkolog läkare. Men nu var jag så kissnödig av allt mitt drickande så nu fick han köa åt mig medan jag gick på toan. Så fick vi en timmes bra samtal med min onkologläkare. Jag har haft lite svårt för henne tidigare  , ej tyckt jag fått kontakt men dessa sista gånger har det gått mkt bättre o idag var det jättebra.

Hon kollade först upp vad jag uppfattat av den information jag fått och gick sen ign allt. Jag hade en A4 sida med frågor o jag fick ställa alla och hon skulle fixa med alla kontakter så jag skulle slippa ringa,  kändes så bra. En viktig fråga för mig var om, varför det ej syntes på mammografin för ett halvår sen, o det kunde hon ej svara på. Min andra fråga var om,  varför man ej tog hela bröstet förra gången, o det sa hon var fel man skulle ha gjort det redan då. Men hon visst ej varför det ej blev så, nånstans känns det som att de missat min ärftlighet fast jag pratade om det o det fanns papper och det var just därför jag gick på halvårskoller..

Men hon sa att hade det varit nu hade de gjort det , de hade tydligen ändrat riktlinjer sen dess vid ärftlig cancer. Sen gick hon ign allt om min behandling, biverkningar . Det nya var att hon funderar på om jag ska ha strålning mot armhålan, förut har de sagt att det inte går eftersom jag fått strålning redan, Men hon ville titta närmare på det. Men det blir i så fall efter jul.

Så  nu har jag framtiden räddad  åtminstone var tredje vecka i över ett till ett och ett halft års tid.

Sen var det besök på avd där jag ska få cellgiftet, för att få ta bort nålen och få porten spolad med natriumklorid och heparinlösning. Där träffade jag A, som jobbar där o fick en kram. Så skönt känna folk överallt.

Sen var det dags åka hem totalt slut.

Sonen  har varit dålig hela dagen.

Kvällen avslutades med sammanträde med gudstjänstutskottet för Vasakyrkan. Snälla G hade med blåbärskaka till oss.

Om någon orkat läsa ända hit, så blev det så här långt för att jag vill minnas allt och inte längre  litar på mitt minne. Men nu är de godnatt och "Gud som haver barnen kär" som gäller