Svar till varför tror jag på en Gud
Hej tack för din ärliga kommentar till det mörkaste dygnet, en kommentar som kanske fler delar som läser min blogg
Jag vill gärna göra ett försök att förklara min tro och ber att du ska förstå.
Först detta med kakor en välsignelse. För mig som inte orkar baka är det en välsignelse att få kakor. När någon gör ngt utan att jag bett om det så tror jag att det är Gud som talat till den mnskan, gett henne en påminnelse om att göra det för mig, och när hon tar av sin tid och ork och gör detta blir det dels en välsignelse för mig o dels en välsignelse för henne som gör det, för jag tror att när man gör saker för andra så kommer det i retur också.
Jag tror på en personlig Gud, som visar sig i Jesus som Han lät komma ner o dela människans villkor, en Gud som led och dog för människan och därför bär sår. Om jag vill ha med den Guden att göra så måste jag inte göra ngt för att nå fram till honom utan Han har gjort allt för mig det enda jag behöver göra är att säga ”Gud jag vill ha med dig att göra, jag vill ha en relation till dig eller jag vill vara ditt barn” som man säger i kyrkan för att förklara hur nära förhållandet är mellan Gud och människan.
Jag är hans barn o han är min Far, en Far som är god och älskar mig o vill mitt bästa.
Jag tror att Gud finns mig så nära att jag bara, bildigt talat kan sträcka ut min hand och röra vid honom. Då finns han där och tar mig i sin hand och skingrar skuggorna och leder mig. Gud är så personlig att han vet om hela min vardag och allt som sker och han bär mig. Gud är min vän och han bryr sig om allt, jag kan tala med honom om allt när jag ber och han lyssnar och svarar också bara jag ger mig tid att lyssna. Jag gillar inte alltid svaren men vilket barn gillar alltid förälderns svar. När livet är tungt och skuggorna hopas isg och prövningen känns alltför svår så kan jag ändå vända mig till honom. Jag kan skrika, ropa ut min nöd och han hör mig, Han är en Gud som tål allt, han överger mig inte även om jag tvivlar eller vänder honom ryggen. Han finns där och väntar och han söker mig också under tiden som när en far söker sitt bortsprungna barn. Gud finns för mig som om jag vore den enda i världshistorien och samtidigt finns han för alla andra, för han älskar varje människa på ett individuellt plan.
Att man sen kan drabbas av både det ena o det andra är inte Guds fel, vi lever i en värld där så mkt ont råder, där det finns en ond makt som vill förstöra det mesta som är bra. Jag tror att det är den onde som skapat sjukdom etc sen påverkar vi människor allt möjligt genom vårt sätt att leva som tex miljöförstöring som också gör oss sjuka, mkt som är fel i världen beror på vår strävan efter att ha det rikt o bra och gör att vi blundar för allt som blir fel genom vårt sätt att förvalta.
Att jag / vi drabbats mkt är inget vi önskat och inget vi kan göra så mkt åt men det vi kan göra ngt åt är hur vi handskas med det. Jag kan deppa ihop o ge upp eller jag kan kämpa och försöka övervinna det, försöka se guldkornen i det som sker ex se kakorna som gavs oss. Se kärleken från mina medmänniskor och vänner, se hur mkt jag är älskad och älska tillbaka. Under alla de år jag prövats på olika sätt har jag ändå känt att Gud varit med mig/oss. Jag förstår absolut inte allt och jag kan var arg på Gud, jag kan skrika gråta men ahn lämnar mig inte. Han är som en fast grund under mig, som en varm famn at krypa upp i, som ett skydd omkring mig och över mig. Och framförallt han är en förlåtande Gud som förlåter alla fel jag gör och som fyller mig med kärlek. Han är En personlig Gud som känner med och finns även när festen och glädjen känns lång borta. En personlig Gud som ser och känner både våra möjligheter och tillkortakommanden.
Inget kan på djupet skada mig när Jesus är med
Sen en kommentar till att Jesus inte skulle funnnits, även om man ej tror att Jesus är Gud så är han en historisk person som är omvittnad i historiska dokument precis som så många andra historiska personer som vi tror har funnits. Man kan välja att säga att inga historiska personer har funnits, att all historieskrivning är fel eller så kan man tro det i all fall.
Att tro att Jesus dog för att ge oss syndernas förlåtelse är det viktigaste i kristendomen. Om jag inte fick tro på en förlåtande Gud hur skulel mitt liv se ut då? Hur skuell jag kunna leva i förhållande till andra om jag inte fick be och få förlåtelse?
När jag kommit så här långt i mitt inlägg såg jag idag en repris på en gudstjänst på tv som jag tyckte var så bra, en ganska annorlunda gudstjänst från sv kyrkan men som berörde det svåra i livet. Rekommenderar er att se den på svt play
http://svtplay.se/t/102854/gudstjanst
Jag hoppas och ber att du M får ut något av detta, att det kan väcka en fortsatt längtan i dig och att du ska få se att Gud bryr sig om dig också.
Dagens tanke: När änglasången tystnat, när herdarna vänt åter, när de vise männen återvänt till sitt land då finns du Jesus där och är en Gud som finns och berör på djupet.