ruach

Torsdag den 28 juli 2011

Vaknade av telefonen och de som känner mig vet att mitt morgonhumör blir inte det bästa om jag väcks av telefon och sen inte lyckas somna om. Det var inte så mkt att göra åt det. Loppet var kört men humöret steg sen

Försökte mig på att röja i sovrummet. Fast jag ”jobbar o jobbar” syns det knappt ngn skillnad. Oftast slutar det med att jag måste inta sängläge för jag är så slut

Men äntligen dök min telefonladdare upp eller rättare sagt jag fick en ide från ovan. Sök i dotterns rum! Och vad ligger där?

Jo min laddare. Undras hur den kommit dit?

Så tacksam att den kommit till rätta för jag har inte kunnat använda telefonen på en vecka.

Maken fick agera taxi för dottern som haft så ont i en fot fick en jourtid på vct mitt i arbetspasset. Hon var ej glad över tiden då hon förlorar jobbtid och lön men sköterskan ville inte  ge henne  en jourtid på eftermiddan. Så den snälla pappan skjutsade henne. Orsak till smärtan var  Inflammation under mellanfoten och rekommendationvar att äta pronaxen och  att köpa nya bättre skor . Doktorn föreslog att föräldrarna skulle betala dem!!!

Sonen fortsatte sitt målande , denna gång under övervakande av mamma så att inga stegar försvann och i dag gick det bra

Maken oljade in alla brädor under takutsprånget. Men idag har det varit hett så det är ingen höjdare vara på plåttak

På eftermiddagen diskade sonen de sista krukorna.

Vi passade på att grilla idag, det var supergott. Alla nöjda och belåtna.

Idag gläntade vi på dörren till dreamcenter i Los Angeles icoh med att dottern började fylla i ansökan. Det otroligt vad de behöver referenser, men det säger ju lite om att de är noggranna i sitt utväljande.

Att glänta på en dörr är att sätta i gång en massa tankar, samtidigt har man inte klivit in genom dörren.

Tänker att många som säger sig vara sökare idag bara gläntat på dörren och inte klivit in genom den och därför har man inte fått se allt vad tron innehåller och vilken kraft den är i tillvaron.

När man öppnar dörren så kan vägen svänga så man inte ser vad som finns bortom kröken men bara för att man inte ser innebär det ju inte att det är något dåligt som ligger där, det kan vara en överraskande utsikt eller något som bara ligger där som en överraskande upptäckt.

När jag tänker på trons dörr sen jag det som en dörr ut i en oändligt vacker natur, i lite av det norrländska landskapet, med vatten höga berg och djupa dalar och oändligt grönt. Beroende på i vilken livssituation man är kanske man först ser dalarna för att man har det svårt men då ska man veta att det finns  utkiksberg och slätmark också. I ett liv får man möta både det ena och det andra, så är det i trons värld också.  Så våga öppna dörren på vid gavel, där väntar en fantastisk vandring. Och du går inte ensam där utan Herden går med, Psaltaren 23.

Den psalmen tröstar mig många gånger, vilar i den senare delen just nu.

Dagens tanke: Att våga ta steget är att öppna nya dimensioner