Kläder till bröstopererade
I följetongen om min andningsapparat så funkade det bättre i natt och mer än hälften av vattnet hade försvunnit så inatt andades jag nog rätt.
Känt mig rätt trött efter gårdagen, sjukhussängarna på behandlingsavdelningen är inte de bästa att ligga på en hel dag.
Inte orkat göra något direkt idag. Men solen har skinit och det fyller mig med glädje. Däremot blir det fruktansvärt varmt innanför korsetten och alla bandage, det bara rann. Min tå var sämre idag, vet snart inte vad jag ska göra.
Jag har ju till min stora sorg upptäckt att jag inte kan använda några kläder mer än en klänning från förra sommarens garderob. Jag har samlat så mycket vätska i de övre delarna samt att nya bröstvästen och korsetten fyller mycket mer så jag inte får på mig något.
Det är inte så att jag äter en massa och gått upp i vikt, jag kan ju bara äta små portioner och är aldrig hungrig, utan det är all denna vätska som jag samlat på mig plus att min förbränning inte fungerar ssk bra
Ikväll bestämde maken och jag att vi skulle åka på Maxi och gå på rean på Lindex för där är gångavståndet så kort. På vägen dit suckad jag över att Kappahl inte fanns där för ofta tittar jag lite mer på Kappahl. När jag ska gå till Lindex tittar jag i skyltfönstren och ser Kappahls logga, jag lyfter blicken och dörr i dörr med apoteket står Kappahl. Det visade sig att de öppnat i april men jag har ju de senaste två åren aldrig orkat gå på affärer.
Jag hittade en hel del som jag vid blotta åsynen kunde tänka mig ha, men jag ville bara gråta när jag tittade mig i spegeln.
Man ska inte vara bröstopererad, ha bröstprotes, bröstväst och plastkorsett. Det fann inte en klänning med det mode som är som jag kunde ha. Antingen ramlade protesen ut, eller så, kom hela bröstvästen fram i urringningen, eller så syntes alla korsettspännen, eller så såg brösten ut som de hängde på helt olika nivåer på kroppen. Det var helt enkelt förskräckligt.
Jag köpte en vacker glad kjol på rean men kunde inte hitta en enda överdel, så det blir nog till att lämna igen den.
men den är vackrare i verkligheten än bilden visar
Jag som förr kunde hitta både snygga och bra kläder eller sy. Även som bröstopererad vill man ju kunna se snygg ut. Nu känns kläder som bara något jag måste ha på mig men jag känner mig aldrig fin för bröstvästen syns alltid lite hur jag än bär mig åt. Det vore lättare om jag kunde haft en behå med protesen i då såge det bättre ut, men nu går ju inte det för all lymfvätska som samlats i överkroppens vänstra sida. Har de två sista åren inte tittat mig ssk mkt i spegeln, spec inte medan jag hade peruk för jag gillar inte det jag ser, men i provrummets avslöjande ljus var det inge roligt Så jag känner mig jättedeppig ikväll.
Man kan ju tycka att man inte ska klaga på sånt när man ändå lever, men det jobbiga är att jag inte kan göra något åt det. Jag måste ha väst, jag måste ha protes, jag måste ha plastkorsett och jag måste ha arm och benbandage och jag vill få vara FIN någon gång och jag vill inte att det ska synas på mig att jag är av med hela bröstet när protesen glider upp i halsen..
Tänk om det fanns någon klädfirma som satsade på snygga kläder till folk som har handikapp.
Jag vet ju sen jag jobbade som arbetsterapeut hur svårt det kunde vara för rullstolsburna att hitta snygga kläder som satt snyggt, tänker ssk på tjejer och klänningar. Fanns det något så var det så mycket dyrare.
Idag blev det inte oppåt inlägg men just nu vill jag ha kläder som klär mig, och inte bara till fin utan även till vardags. Har insett att jag inte har ett plagg som helt döljer bröstvästen, i varenda urringning sticker den upp och dessutom är det jätte lätt spilla just där när jag ligger och äter och den kan jag ju inte slänga i tvätten, dels för att jag inte kan ta av den själv och dels för att jag bara har en, så den och protesen måste tvättas på natten. SÅ då ser alla vilken spillisa jag är
Dagens tanke:
