ruach

Fredag den 27 sept 2013

Hoppas att ingen igår tolkade mina tankar som att man inte får sörja och beklaga sig oavsett vad man går igenom för det var absolut inte min tanke. Jag är den förste att tycka att man ska var ärlig när man blir tillfrågad hur det är och att man ska respekteras för hur man mår eller hur man tar hur man  mår.

 

Mina tankar var mer tacksamhet över att jag så ofta kunnat se möjligheterna och inte bara det omöjliga, att jag med Guds hjälp lyckats se Gudsdropparna att det finns andra möjligheter att få ut ngt av livet om det inte går på det vanliga sättet. Tex att man kan ligga i kyrkan när man inte kan sitta, att det inte får en att stanna hemma

Men det vare fjärran att man inte får sörja eller deppa eller tycka synd om sig själv. Såna stunder kan jag också ha och jag avskyr hurtfriska kommentarer om hur det kommer att bli bättre.

 

Nej det var mer en stilla tacksamhet som väcktes i mig att Gud hjälpt mig att inte fastna i det negativa, det var det jag ville dela och att det ofta kan finnas saker som går även i det som verkar omöjligt tex Man kan delta i kör liggande, det är inte lika enkelt men det fråntar en inte glädjen i att sjunga.

 

SÅ känn alla ni därute att för mig kan ni klaga och vara såna ni är det är helt okey.

 

I natt sov ajg dåligt så jag var helt slut när jag var tvungen vakna en timme tidigare än vanligt då ass skulle komma tidigare för att jag skulle hinna passa min tid på gyn.. Sen skulle vikarien komma för ordinarie ass hade dagis stängt så hon var tvungenn vara hemma med barnen.

 

Maken skjutsade upp mig. Men här fanns minsann inga soffor att vila på. Bara eländiga stolar med armstöd. Så det var bara att låta min trötta kropp stå och hänga.  Något sen var doktorn men hon är så trevlig att det är ok.

Tänk att få ha en gyndoktor som känner en och vet hur man har det, som är genuint intresserad av hur man mår och hur det varit sen vi sist sågs. Hon berättade att hon nästan börjat gråta när hon läste intevjun med mig i tidningen i vintras och att hon tyckte den var så bra.  Hon fixade en ståplats åt mig o sa till läkarkandidaten var- för hon gjorde det.

Sen diskuterade vi de olika op metoderna. Bäst är  om de bara behöver göra titthålsop och kan ta både äggstockarna och livmodern så. Men eftersom jag har gjort två kejsarsnitt och en blindtarmsop så kan livmodern vara fastvuxen och då behövs en stor op med buksnitt. Med tanke på  min rygg är den mer komplicerad  både smärtmässigt o rehabmässigt .Så hon ville att jag skulle fara hem o diskutera med make, familj, vänner och Gud hur jag vill göra för hon vill inte fatta beslut åt mig. Om jag skulle ha livmodern kvar så är det lättare att upptäcka cancer där för då får man blödningar men cancern i äggstockarna går så oförmärkt förbi så det har ofta gått för långt då man upptäcker det.

Just nu lutar jag åt att  om hon måste göra buksnitt får hon göra det.jag är ju ändå sövd och slipper riskera att få cancer där. Jag får hoppas att jag ska klara av livet hemma efteråt. Problemet är att operationen där kan bli just när ass går på förväntad havandeskapspenning och det ska skolas in nya. Men försöker att inte oroa mig.. Men då får jag inte ens lyfta ett mjölkpaket!

 

Doktorn ringde op planeraren o sa att de måste kalla in mig för narkosbedömning fortast möjligt eftersom jag är en komplicerad pat med så många sjukdomar att ta hänsyn till.Det kan behövas hjärt ultraljud mm.

 

Sen gjorde hon gyn undersökning o det gick bra. Hon tycker att det finns gott om plats så hon hoppas att op ska gå med titthål.

 

Sen fick jag träffa op planeraren och hon siktar på op v 45. Då får vi hoppas att maken mår bra i både fot o rygg o kan passa upp mig.

 

Tyvärr fick han veta idag att han har en massa dåliga värden, både alldels för dåliga vita blodkroppar, för lågt järn, för lite kalium o calsium mm. Inte kul men det kan ju förklara att han mår så dåligt och inte orkar något.

 

Var så trött när jag kom hem. Bjöd vikarien på fika så hon fick börja städa sen.

På em kom goa I på besök hon hade med sig skivan med Duke Ellington som vi ska sjunga så nu måste jag öva min stämma.

 

Hon hade med favoritglassen daim och favoritpotatisgratängen. Det blir god middag i helgen.

Vi fick en fin stund av bön tillsammans.

Senare ringde MS. Det var så länge sen vi pratade, vi har liknande erfarenheter även om hon ser saker från anhörigs sida.

 

Blev en liten handlingstur ikväll men den fick gå snabbt för att sonen och flickvän skulle på kyrkan och sonen skulle övningsköra.

 

Dagens tanke: Det är tron som bär