Datortomografi
Tisdag den 29 april 2014
Halvjobbig natt, var så slut när jag vaknade. Insåg att jag var sämre än igår. Förstod inte hur jag skulle orka med datortomografin.
Tvunget ta panodil om jag överhuvudtaget skulle orka förflytta mig dit.
I alla fall slapp jag vänta där, det kom en jättegullig kvinna o tänkte sätta nål i armen, jag sa att det gick inte utan att jag behövde nål på onk. Hon bara log o sa att det var ok o att hon kände igen mig.
Ngt som gör mig så konfunderad är att de inte vet eller ser i förväg att man ska ha en venportsnål. Stötte på en äldre kvinna igår som verkade så förvirrad över var hon skulle få nålen och hur hon skulle hitta och varför ingen sagt något mm.
Informationsbrist i högsta grad. Tänker att jag har jobbat på sjukhuset, jag har varit med länge nu och ändå ser jag inte attt det finns någon som tar i såna saker som jag påpekat sen 2009
Jag fick mitt kontrast och gick i mkt sakta mak till onkologen, Tackar Gud att jag kan en genväg som besparar många steg. Där fick jag en säng och en av sköterskorna satte venportsnålen som ska var spec för kontrasten. En kandidat fick vara med.
Idag gjorde det ont när hon satte nålen o det är bra för de gångerna går det bättre med backflödet. Hon märkte upp nålen så de skulle se att det var en PowerPoint nål,
Sen låg jag där en stund och drack. När jag varit på toa kom en annan sköterska o undrade om jag kunde byta säng för de behövde den för en behandling.
Det visade sig att de skulle ge 50 behandlingar idag för att det kortvecka.
Tur att de inte har mig i veckan som tar sån tid.
Tack o lov hade de en annan ledig säng så där fick jag ligga resten av dricktiden. Så småningom var allt uppdrucket, man dricker var tjugonde minut och man blir så fylld, jag hade inte ätit ngn frukost för att jag skulle kunna få i mig allt utan att kräkas. Har gjort det felet förr och det är ingen höjdare.
Nu hade min panodil börjat verka så det var lättare att gå tillbaka till rtg
Fick vänta en stund. Idag var det extra jobbigt få av sig kläderna i liggande. Det är ju alltid ny personal som inte vet hur jag ska få av mig korsetter o bröstvästar etc o när jag är för svag själv o de inte kan måste jag slösa min egen lilla kraft.
Till slut låg jag där i rätt position. DÅ hade de ngn ny ställning ovanför huvudet där mina armar skulle vara placerade. Det var så tungt ha dem där o jag domnade så mkt. DÅ insåg jag att jag måste ha feber igen när musklerna är så uttröttade.
Idag var det dålig information från personalen, dvs den var obefintlig. Inte vet jag om de utgick från att jag kom ihåg allt, men de kunde ha ställt frågan: vet du hur det går till eller ska vi berätta?
Så började rösten andas in, hålla andan, andas ut. Jag gör mig en bild av mannen som säger dessa ord. En lugn lite stadig typ som vill mig väl.
Då orden andas ut kommer, drabbas jag av världens hostattack och upphostning av slem. Men just då var det ok.
Så fortsätter slamret omkring mig när datortomografen tar sina bilder. Och jag andas o jag håller andan o jag andas ut.
Så sprutar de in kontrast i blodet men ingen information nu heller om hetta och kissapåkänsla. Nya bilder tas och så ut o kunna hosta .
Nu kom det in en ny personal som var mer ”kunnig” o dels kunde hjälps mig på med allt, dels informerade om vikten a v at dricka mkt idag för att kissa ut kontrasten.
Så började vandringen tillbaka till onkologen. Hela vägen försökte jag få kontakt med telefonen men det var bara nödsamtal över allt eller ingen täckning. Jag vet inte vad de gjort för säkert skal kring onkologen. Men det funkar inte med mobil där eller så har jag för dålig gammal mobil.
Väl där fick jag låna onkol telefon o ringa men kunde inte nå maken. De borde ha en hederlig gammeldags telefonautomat eller en patienttelefon när inte mobiler funkar.
De drog min nål och nu var det så fullt på onk att jag ej kunde ligga kvar tills jag fått kontakt med maken. Jag var tvungen att gå ändå längst ut på parkeringen nästan där vi bodde förr för att kunna ringa från telefonen. Äntligen . Maken fick använda lunchen till att hämta mig. Kallt var det att stå där också
Träffade en bekant som kom från strålbehandlingen, visste inte att hon fått bröstcancer o hon i sin tur berättade om en annan bekant som oxå fått det.
Väl hemma var jag så hungrig men nu fixade AM mat åt mig.
Men kände att jag mår inte alls bra, musklerna är alldeles utslagna, ingen kraft i dom, svag o matt o orkeslös o vad mer ”lös” man nu kan vara. Tog feber o nu hade den stigit till över 38 igen. Jag har en morgontemp på 36 så 38 är mycket för mig
AM mådde också sämre idag så få se om hon kan jobba imorgon. Flyttade ut lite plant till växthuset testa om de fryser ihjäl eller om fläkten klarar det. Svept in i fiberduk också. Men jag orkade inte vara där
Jag behöver verkligen få ngr dagar att må bättre på för orka nästa behandling
Undrar om det är ngt fel på kommenteringen för när jag ser att jag inte på hela dagen fått en enda kommentar på gårdagens inlägg blir jag konfunderad ssk som mitt internet är värre än vanligt. Sidbyte tar ca en halvtimme och jag har stora svårigheter att komma åt blogg.se. Men å andra sidan kanske det inte var ngt att kommentera det jag skrev, det kanske bara är jag som känner det trist när det är en av mina få kontakter med yttervärlden.
Dagens tanke: Man mår faktiskt litet bättre om man får säga hur det är