Livets skörhet
Lördag den 30 augusti 2014
Känt mig deppad idag. Dels magen som är som den är, orken borta men det tillhör ju behandlingen att jag får deppardagar så det går väl leva med, Jag får vara tacksam att det inte är flera såna dar
Men såg också en film från Norge om människor som lider av ME som min vän C har.
http://tv.nrk.no/program/KOID75006214/sykt-moerkt
Och jag blev så gripen av den, tårarna strömmade ner över hur gräsligt en del av dessa människor har det. Människor som du och jag som plötsligt blir sjuka mitt i det vanliga livet, titta på den jag grät mig igenom dem.
Hur orkar de stå ut med att knappt leva, hur orkar man som anhörig när ngn man älskar blir så fråntagen livet och hur orkar man ligga över 8 år i sängen , utan att klara ljus ljud intryck etc Ni måste sätta av en timme o se den för att förstå. Jag trodde jag förstod en hel del men ……
Här måste forskning och behandling till och människor runt omkring måste kämpa för att sjukdomen ska tas på allvar. Det är fler som insjuknar i ME än i MS.
Det fanns ett ljus i tunnel, man fick se hur tjejen tillfrisknar efter jag tror det var fem och ett halvt år med en ny behandling. Helt otroligt
Men det väcker en massa tankar hur lätt vi har att klaga på allt och hur våra plågor tar ner oss men de flesta har det inte så tungt som dessa svårast sjuka. Filmen väckte tacksamhet. Även om inte sjukdom går att jämföra med den andre eller lidandet så kan det här vara en väckarklocka att känna jag har ngt bra i mitt liv, jag har det inte värst.
När klockan närmade sig 18 kände jag att jag orkade inte vara hemma hela kvällen, hade sovit i omgångar under dagen. Dessutom fått en klåda som brinner i hela kroppen ssk armar och tänkte att tvingas jag koncentrera mig på ngt annat kanske jag kliar mindre.
Låg längst fram i kyrkan på mina dynor.., ser bra och hör bra och predikan var bra.
Jag är kallad som den jag är och inte som den jag borde vara.
Det var dialogpredikan och Ch hade en bra grej om hur man intervjuat lärjungarna som Jesus omgav sig med, man hade gjort psykologbedömningar etc och alla föll bort utom Judas Iskariot. Mkt tankeväckande.
Hur väljer vi när vi ser på oss själva och varann? Vilka kvalifikationer förväntar vi oss?
Jag är unik och duger och är älskad. Det är i kärleken att jag är älskad som jag kan rustas och sändas och användas.
Hade trevligt fika sällskap som bar fikat åt mig, men akustiken är förskräcklig, när jag står hör jag knappt något av pratet. Saknar mitt ståbord i min egen kyrka.
Orkade inte vara kvar på musikgudstjänsten utan for hem för att vila och se om jag kan göra ngt åt klådan innan jag brinner upp
Dagens tanke: Genom skörheten syns livet tydligare