ruach

Söndag i Midsommarhelgen

 

Vacker kväll. Dagen har varit en både och dag.

Jag la ut gårdagens inlägg på fb, gör inte det så ofta  men kände att jag ville dela mina tankar med lite andra också och fick så mycket response på det. Det värmde mitt hjärta.

 

Idag var jag i kyrkan och fick glädjen att dela ut nattvarden. Det är en speciell känsla att få säga ”Kristi kropp för dig utgiven” och se in i någons ögon samtidigt som jag räcker över brödet där jag alltid försöker vrida oblaten så personen ska se Jesusbilden.

 

God vän som jag ej träffat på länge var där så det var jättekul. Hon hade sin syster med sig och hon föll i beundran över min smyckeschal så jag berättade att jag gör dom och då ville hon köpa en, så då hängde dom med hem och hon köpte en ljuslila som hon blev så lycklig över Så det var ju roligt för mig att få sälja och att någon blev glad.

 

Dessutom ville de att maken skulle spela gitarr för dom så de fick filma o skicka till en svåger .

 

Middan idag blev ett fiasko. Har ju ingen direkt matlust och tog rester från torsdagmiddan som inte var ssk god o tänkte det får blir en gratäng, men det blev inge bättre snarare sämre. Maken åt i alla fall, själv petade jag i den.  Ibland är ju maten det enda man har att se fram emot men så har det inte varit igår o idag.  Hoppas det snart blir väder så vi kan grilla.

 

Det känns verkligen att sonen varit borta hela helgen, så tomt. När jag inte har ork bjuda hem någon blir det ofta att vi sitter själva utan att orka ta oss för något. Vädret har ju inte inbjudit till att vara ute heller. Nu ikväll när det blev lite finare for maken o hämtade sonen i Hörnefors så de skulle slippa köra till stan, och då vill jag inte gå ut ifall det skulle hända något o jag är ensam. Men sonen hade en jättefin midsommar i Hälsingland så det var ju kul och imorgon börjar han sommarjobba.

 

Det är inte bara sonens fysiska närvaro jag saknat, jag har saknat hans kramar, hans värme och omtanke. Tänker på vad mycket detta med att vidröra varann betyder.

Att få känna en klapp, en kram, en smekning eller ett nuddande. Det är läkande även för själen. Man blir fysiskt mer påtaglig om man vidrör varann. Tänker också att jag som är så inbandagerad att jag mer känner stela bandage än kropp och har sån nedsatt känsel på så många nivåer, kanske behöver denna fysiska kontakt ännu mer. Samtidigt är jag också så medveten om att min själv behöver beröras för att kunna leva.

 

Idag lyssnade jag på en predikan med Carl Erik Sahlberg som jobbar i Clara kyrka men nu jobbar med föräldralösa barn i Tanzania och lät mig beröras av det han sa om att vara en tjänare och sen av lovsången.  Jag känner att smärta behöver vägas upp av mycket god inre tillförsel. Det måste balanseras. Det behövs så lite av yttre negativa saker som rubbar den jämvikten och då gäller det att söka sig till de inre källorna o fyllas på.

 

Har i alla fall gjort ett smycke idag som maken beställt till en vän.

 

Dagens tanke: Mitt liv är mitt äventyr för om morgondagen vet vi inget. Gör därför ditt liv till just ditt så gör jag mitt till mitt