Stayers
Mådag den 1 september 2014
Vi har de senaste tre åren blivit så bortskämda med att det funkat bra för sonen med hans hörsel och hjälpmedel att vi glömt hur det var när det inte funkade. Idag var en sådan dag.
Han började på universitetet och har knappt kunnat höra ngt. Han kom hem som en trasa för det fanns ingen slinga i föreläsningssalen o då är det rätt nybyggt, så han hade ansträngt sig hela dagen för att försöka tolka ljud och munrörelser
Nu är det inte så att han bara trodde att allt skulle fungera utan hade anmält när han tackade ja till sin plats att han var hörselskadad. Han ahr haft en träff med ansvariga men först ska det godkännas om han jan få en bärbra slinga av ngn på universitetet.
Men utan slinga kommer han inte kunna gå sin utbildning. Om man är född hörselskadad borde väl detta beslut inte sitta så långt inne? De vet ju att utbildningen börjar idag.
Jag fick honom att genast maila den som håller i hjäpmedel och säga hur det var, få se om hon kan ordna ngt snabbt samt att skriva till studievägledaren. Få se om ngt hjälper.
Det känns jobbigt om det ska gå flera veckor o han inte får höra för då orkar han inte.
När man får ett smärtsamt besked så vill man fly, när livet inte blir som man vill, så vill man fly. När man tycker att nu orkar jag inte mer då vill man fly eller när Gud inte svarar på ens bön som man vill. Då vill man fly
Men tänk om man skulle stanna upp och vända sig mot det man vill fly ifrån, att möta det öga mot öga att vara en stayers, en som står kvar och ser vad som väntar.
Läste denna artikel idag. Så mkt bra iden.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/asa-beckman-vad-hander-om-man-faktiskt-star-kvar/
När jag läste detta tänkte jag på profeten Elia som flydde när han ställdes inför ett yttre hot och inte vilket hot som helst utan ett dödshot Han var superrädd och besviken på Gud, för visst hade Gud visat sig vara Gud men hotet från drottningen kändes värre.
Så småningom får han hjälp från en ängel och fortsätter sin vandring ut i öknen-
Där får han beskedet att han ska komma ut ur grottan och ställa sig och vänta på Gud dvs vara en stayers en som inte springer
Han stod där på berget o han fick vänta ett tag, han fick stå ut med både storm och jordbävning men inte var gud där. Han fick lära sig att stå kvar o vänta på Gud .
Stå kvar.
Och till sist kom Gud på ett ganska oansenligt sätt, i den stilla susningen. Hade Elia inte lärt sig att stå kvar o vänta kanske han inte hört den stilla susningen, då hade han varit så upptagen av att fly,.
Men nu när han stod kvar kunde han uppfatta Guds röst och höra vad han sa. I väntandet hade ahn blivit beredd på att lyssna och att höra och att gå den väg som Gud ville- 2 Krönikeboken 19 om du vill läsa hela berättelsen
Våga lyssna inåt, är det inte det vi kan göra om vi stannar kvar. Våga lyssna på våra kroppar, våga lyssna på vår partner, vårt barn, våga lyssna på den som kallas energitjuv men kanske denne då tillför ngt i ditt liv och du i dennes.
Att vara en stayers är inte lätt men på sikt kanske det ger mer .
Dagen avslutades med bönegrupp. Egentligen hade jag ingen ork att vara med, var så totalt slut efter dagen med vikarie. När allt funkar med den ordinarie assistenten så glömmer jag bort hur ansträngande det är med vikarier och hur trött jag blir på att hela tiden informera och upptäcka att saker blev fel och så informera igen. På ngt sätt blir det jag som håller reda på ass och inte tvärtom såna här dagar, så jag var så slut både till kropp och själ.
Ville bara vara hemma ensam. Men märkligt nog fick jag lite nya krafter via de trogna vännerna i min skruttiga grupp där alla är sjuka och knackiga. Ingen av oss har förväntningar på att den andre ska orka något, det viktiga är att vi bara är.
Men nu har jag ont överallt så jag ska sova
Dagens tanke: våga stå fast du vill springa