ruach

Torsdag den 5 februari 2015

 

Dagen började inte bra. Vaknade i natt av att kristallsjukan slog till med våldsam yrsel när jag vände mig. Hela världen åkte karusell genom huvudet

 

Vaknade sen jättetidigt och kunde inte somna om  När maken vaknat så säger han att Assistenen är sjuk, förkylning o feber, nej inte det också.

Ringer chefen som redan börjat jobba på det men de som varit här hade andra jobb och själv var hon tvungen fixa lönerna idag så det var svårt för henne att hoppa in, Någon ny som aldrig varit här orkade jag inte med, för då skulle jag inte få ngn vila utan bara vara uppe och bli sämre. Så till slut kom jag på att sonen hade tentamensläsning hemma idag så han fick hjälpa mig emellan varven i läsningen. Maken hjälpte mig upp.

 

Har själv lite ont i halsen.

 

Maken tog ut mig på lunchen på Bobbys loppis, som är jättenära oss, mycket folk där men hittade ingenting, Var ute efter vanlig A4 pärmar men det var det ingen som ville sälja. Men bara att få komma utanför huset är en glädje som lyfte mig. Så lite men så mkt för hjärta o själ.

 

Försökte testa om händerna klarar att pärla och lite går det än.

 

Så hör jag att jag får meddelande på fb o ser att dotterns skrivit Mamma med stora bokstäver dvs på dator språk skriker hon, och jag tänker vad har nu hänt?

 

Då skriver hon att hon får komma hem till min födelsedag för skolan. De hade ju sagt nej först för att hon skulle få frånvaro (hon får ju frånvaro när hon åker med kyrkan till Tanzania) men hon sa hon kunde gå på skolan här i Umeå och med tanke på att min sjukdom är som den är så skulle hon få fara.

 Gissa om jag blev glad . Hon fick även fritt från kyrkans ungdomsgrupp så det var bara att boka biljetter. Detta besked lyfte hela familjen o ssk mig. Det måste vara Gud siom fixat det som överraskningspresent

Det är den bästa presenten jag kan få. Hoppas bara jag ska må någorlunda så jag orkar det jag vill då men hon har ju fler hon kan umgås med när jag måste sova.

 

Eftersom jag blev så peppad av detta tänkte jag, varför inte utmana mig o fara på kören jag vet ju inte om det går nästa gång. Maken skjutsade ner mig o fixade bädden i kyrkan och så kunde jag ligga där o sjunga. Kul.

 

Jättetrött när jag kom hem men då hade sonen gjort fika så det var bara att byta säng o fika o ta cellgiftet, a1800mg. Jag har ju trott det var 1800 per dag men det är per gång. Så nu mår jag inte så bra, kliar, mår illa och det sticker i händer o fötter. Men vill glädja mig ändå

 

Imorgon blir det vik ass, en av de jag hade före jul, får hoppas hon kan fungera lite självständigt.

 

Dagens tanke:  För varje berg du bestiger
se inte bara vad som ligger framför dig,
titta ner och se vad du redan har åstadkommit