ruach

Ruach är hebreiska och betyder både ande och vind och det är vårt varumärke på våra smycken. Vinden blåser vart den vill och du hör dess sus. Vi vill att våra smycken ska vara som en livgivande vind och jag ber för dem när jag gör dem och hoppas att det ska följa välsignelser med när man bär dem. Numera handlar min blogg mest om hur det är att leva med och överleva bröstcancer, lungcancer och hjärncancer.

När Gud förser

Allmänt Permalink8
Söndag den 3e maj

Denna helg har vi verkligen fått uppleva att Gud försett oss på middagsfronten. Vi har inte bett till Gud om mat men ändå kommer den ena middagen efter den andra. Vi blev så glada och tacksamma. Alla sådana uppmuntringar betyder så mycket i vår situation. Jag är så tacksam för alla uppmuntrande ord, tankar och hälsningar från Gud genom er. Jag försöker bita mig fast i allt sådant.

Idag har det varit en jättejobbig dag. Jag skulle försöka deklarera och trodde att det var lika enkelt som vanligt men fick inte ihop vad det stod i texten. Jag kunde inte förstå och jämföra siffrorna och fattade inte vad jag skulle titta efter. Det gjorde mig så ledsen, deppad och besviken. Sådant har tidigare varit så superenkelt för mig.

Mitt hjärta gråter och jag funderar, ska det vara såhär jämt? Kommer det bli bättre eller sämre? Det är så frustrerande att inte kunna det jag kunnat. Jag har så svårt att acceptera att jag förlorat så många funktioner. Samtidigt ska jag försöka vara glad för det jag har kvar. Det blir en kortslutning i min hjärna. Min familj försöker hela tiden muntra upp mig men det hjälper inte riktigt.

Igårkväll hade vi en mycket trevlig kväll. Då var våra goda vänner P, K, T på fika här och vi fick prata om allt mellan himmel och jord. Efter fikat lyssnade vi på en POD-andakt som dottern gjort, vilken var mycket bra och sedan bad vi tillsammans. I slutet på kvällen såg vi i familjen en film som heter Left Behind från 2014 som är en ny filmversion av boken med samma namn. Den handlar om hur den yttersta tiden skulle kunna se ut. Till det åt vi morötter och dip.

Idag lyckades jag med flera timmars ansträngning skriva ett grattiskort som jag började på igår. Fast jag hade förtextat så blev det ändå fel. Dagens stora utflykt var till en mycket god vän som fyllde 60 år som förutom att hon fyllde 60 hade inflyttningsfest i sitt nya hus. Huset är helt fantastiskt, med vinterträdgård, högt till tak - alla detaljer är verkligen perfekt samordnade! Maten hon bjöd på var supergod. Det var så skönt att komma hemifrån en stund. Utmaningen ligger i att jag inte kan förflytta mig själv utan måste förlita mig på andra hela tiden.

Dagens positiva är att dotterns pojkvän O har grävt om pallkragarna och satt gödsel i dem. I dessa ska det sedan sättas potatis och grönsaker.


Dagens tanke

När du gråter, tänk då på att Gud samlar upp dina tårar.

 

 
#1 - - Anonym:

Jag kan inte föreställa mig hur jag skulle känna om jag drabbades av något liknande du beskriver. Men jag antar att jag skulle både bli ledsen och frustrerad över, att inte klara det som förr var helt självklart. Det är nog helt naturligt Kristina att vi sörjer det som inte är som tidigare. Du är ju ändå så bra på att försöka och att inte ge upp fast sakerna tar lång tid.
Härligt att du kommer iväg hemifrån och får nya intryck och glädje tillsammans med vänner. Gud ser till de sina ... därför kommer vännerna med mat och annat ni behöver. Det blir en liten lättnad i allt som ska hinnas med för er. Jag önskar att du ska få njuta av våren, som borde vara hos er nu eller snart. Här var det +30 gr i solen idag när jag satt här ute och läste en stund. Men igår morse var det snö ... Tur den försvann illa kvickt.
Mina tankar och böner finns hos er och jag skickar dig och de dina en varm kram. Blir så glad när det finns något i bloggen. Den är så ljus och hoppfull denna blogg så det är med glädje man kommer hit! Bra gjort av sonen! :)

#2 - - Signhild Skrivmoster:

Tydligen hade mina uppgifter fallit bort för jag blev "anonym" men inlägget är från mig Kristina. /Signhild

#3 - - Sonia:

Älskade vän vad jag önskar och ber att Gud ska höra allas våra böner.
Skickar massor av styrkekramar till Dig och hela familjen.

#4 - - Pia:

Blir ledsen å dina vägnar! Vilken frustration i att inte kunna göra det du kunnat förut, som att deklarera. Jag hoppas innerligt att det vänder för dig. Tänkte komma förbi i helgen men har inte mått så bra. Ville inte dra med några baciller till dig så därför blev det ingen påhälsning :( Men du ska veta att du finns i mina tankar, varje dag. Kram Pia

#5 - - Ann-Sofi Forsman:

Tack fina du som uppdaterar och delar med dig. Jag fortsätter sända styrka & kärlek.
Kram

#6 - - Anonym:

Kära vän!
Du är så otroligt bra på att beskriva hur du upplever o känner det att det gör ont i en att du ska behöva ha det så här. Det är svårt att inte klara det som förut varit lätt o enkelt. Men...att ändå försöka och vilja göra är gott o väl bara det inte blir till negativa känslor som hämmar o trycker ner. Vissa saker kan kanske ngn annan hjälpa till med?! Du är den största fightern av alla, och att inte ge upp är ditt signum!
Trevligt kalas i fint hus! Fantastiskt!!
Så bra att du kunde vara med och att vi fick vara med också,
Önskar dig en god o vederkvickande nattsömn o en morgondag med välsignade händelser o människor som får vara i din väg. Kramar ❤❤/Birgitta L

#7 - - Elisabeth:

Jag förstår att det känns jättefrustrerande och att du är ledsen och orolig över att hjärnan inte fungerar som den ska. Vill så gärna att du ska få bli bra, att Guds läkedom ska få stråla genom hela din kropp

#8 - - tätti:

Fin han är O och de är så fina tillsammans O och M. Du är omsluten av kärlek och böner!

Till top