Trosbokning
Tisdag den 5e maj 2015
Om ni vill veta hur en icke fungerande hjärna fungerar och få något att skratta åt så kan ni ju se hur jag försöker koka kaffe med att lägga i kaffemåttet i kaffepannan istället för pulvret, eller hur jag försöker koka vatten i vattenkokaren direkt på plattan. De ena ofarligt men de andra jättefarligt. Det vill säga; jag måste ha någon som kollar mig så att jag inte gör fel.
Korta stunder kan jag skriva nästan en mening begripligt, nästa stund kan jag inte ens själv förstå vad jag skrivit ner. Det blir helt obegripliga meningar men när jag skrev ner det så var jag säker på att det var begripligt. Hjärnan är konstig, men när den fungerar är den ett underverk som vi tar förgivet. Det är bara självklart att tänka klart, skriva korrekt. Men tänk så tacksamma vi borde vara för att den fungerar i vår vardag. För tänk om alla skulle vara så förvirrade som jag är nu, då skulle ingen göra det de egentligen tänker.
Ni som läste min sorg över deklarationen igår så fick jag via min syster lite klarhet i pappren och så började jag titta lite saktare och bestämde mig att godkänna allt utan att bry mig och bara titta på en sorts avdrag i taget så får vi se hur det går. Dessutom har jag fått deklarationen uppskjuten i tid.
Ett problem är att nacken har fått sådana svullnader och gör så ont och att min nya behandling börjar i morgon, men jag är rädd för hur jag ska orka. Jag har bett till Gud mest hela natten i sömnen om hjälp och struktur. I hjärnan finns det precis hur jag vill göra men det som sen kommer ut och ska gå från hjärna till hand och tanke är en annan femma.
Idag har jag haft mitt läkarbesök och fått svar på en del frågor om de symptom och bortfall stämmer överens med var mina metastaser sitter och jag fick se datorbilder på min hjärna. Strålningen gör att jag kan bli sämre i sex veckor men sen kan de bli stillastående eller bättre, men man kan inte säga att det blir bra utan man får vänta och se. Det jag hoppas på är en förbättring men det viktigaste är att jag inte blir sämre. Jag fick också veta att stumheten i benen när jag går, då det känns som att jag stapplar fram på styltor, hör ihop med mina metastaser. Synbortfallet och dimmigheten i synfältet är också orsakat av metastaserna. Idag har det varit en svår dag med synbortfall och huvudvärk. Det nya cellgiftet ska ges i låga doser för att se om jag klarar av det. Biverkningarna är magbesvär, illamående, hårbortfall och jag har redan tappat en massa hår efter strålningen, bortfall i händer och fingrar så frågan är hur det ska gå med pärlandet och känseln.
Jag trodde att jag skulle få behandling idag men de hade så fullt på behandlingsavdelningen så det blir först i morgon. Det är bara synd för att det blir en dag närmare systerdotterdotterns dop och att jag ska orka gå till kyrkan på söndag.
I kväll har jag gjort två trosbokningar (bokningar i tro) med doktorns godkännande, jag behöver nämligen något att se fram emot. Jag har bokat en resa till Kreta dit vi var i fjol - så funkar bara flygresan så funkar allt annat för där finns allt inom 10 meters avstånd. Jag måste bara ha med mig papper till en eventuell sjukvård om jag blir dålig. Den andra bokningen jag gjort i tro är att jag anmält mig till höstens pärlkurs. Eftersom jag måste kunna använda mina händer till pärlarbete får jag helt enkelt lägga mig själv i Guds händer.
Det positiva idag är att sonens flickvän gjorde en supergod middag och har skrivit detta inlägg åt mig.
Dagens tanke