ruach

 

Ikväll är mamma dödstrött, så assistenten som var här innan jag kom höll inte på att få henne vaken. Väl vaken fick hon jätteont i magen och har haft det hela kvällen nu. Hon säger att hon inte har haft så ont i magen sedan vi var på Kreta i somras (då vi för övrigt behövde lämna en restaurang på grund av den orsaken). Hon har fått medicin och nu fikar vi medan vi bloggar, så det känns som att det håller på att bli bättre.

Periodvis är mamma väldigt förvirrad men ibland känns det som att hon är helt klar i skallen. Dock är hon oftare förvirrad. Igårkväll när jag pratade med henne i telefon pratade hon helt som hon brukade innan hon insjuknade och kunde uttrycka sig utan att säga fel ord. Men så idag igen har hon svårt att uttrycka sig och det är lätt att fel ord kommer ut. Hon tappar ord, ersätter dem med andra och rör helt enkelt till det. Det viktigaste är dock att vi alltid tillsammans kan reda ut vad det är hon vill säga, även om det kan ta en hel dag. Det känns som att det är lättare för oss, vi som är närmast mamma, att förstå henne - för vi kan i många fall läsa mellan raderna och förstå vad det är hon menar - medan några av de nyare assistenterna har svårare för detta. Förhoppningsvis är det något som också kommer med tiden.

 

I lördags hade mamma permis från Axlagården och då bjöd hon och pappa hem några nära vänner på födelsedagsfika. Då var mormor och moster med också. Efter fikat hade de en bönestund, jättetrevligt! På torsdag kommer dottern M från malmö och är här till på tisdag. På lördag ska hon och mamma på pärlträff ihop och det tycker vi alla är en bra idé. Skönt att mamma får komma ut från rummet ibland, det är ju förståeligt att det blir jobbigt att vara i samma miljö mest hela tiden.

 

Livet kan verkligen växla upp och ner, men mamma säger ofta att det är så härligt att få överlämna allt till Gud. Igår på dagen var mamma och provade synen hos optikern, och det gjorde henne jättetrött. Vi hoppas nu att synen inte försämrats och att hon ska kunna läsa igen. Det var ansträngande att vara på stan och det var så kallt att mamma skakade och när hon kom tillbaka till Axlagården behövde hon tre täcken, två filtar och två koftor för att få tillbaka värmen igen. Senare på dagen blev det väldigt jobbigt då en av mammas assistenter av någon anledning missat att hon skulle jobba, trots att hon blivit påmind. Hon kom därför över en timma sent och under den tiden behövde assistenten som var hos mamma innan stanna över extra, vilket inte uppskattades. Otroligt jobbigt när allting blir fel.

 

Efter det fick mamma träffa en av sina doktorer. Hon stöttade mamma i att hon ska ta det lugnt. Det är viktigt att hon rör på sig och promenerar men hon ska hellre göra flera mindre promenader än få större. När hon såg vad mamma kan göra nu och jämförde det med vad mamma kunde för två månader sedan, uttryckte hon verkligen vilka otroliga framsteg mamma gjort. Det gjorde oss så glada att få höra det, särskilt av en doktor. Doktorn ser inga hinder för att det ska kunna fortsätta gå positivt framåt. När vår granne GB som inte träffat mamma på en månad hälsade på sade hon också att det var en radikal skillnad mellan nu och förra gången de sågs. Förra gången kunde mamma knappt röra på sig medan nu kan hon gå med gåbord och assistentstöd. Det känns som ett Guds under, särskilt då doktorerna i juli sade att mamma förmodligen aldrig skulle kunna gå igen.

 

Dagens positiva

Mamma har idag börjat måla en sommaräng.

 

Allt du lär ett barn, oavsett om det är genom dina

ord eller dina handlingar, lever för altlid kvar i hans

eller hennes hjärta.