ruach

Dottern som skriver, men mamma dikterar.

 

Igår morse väckte min dotter mig och berättade vad som hänt i Paris, där hade krigets fasor slagit till. Vi blev chockade, förskräkta och ropade till Gud. Hur ska detta sluta?

I torsdags kom dottern upp för att hälsa på och det blev en stor glädje. Innan dottern kom provade jag synen och den verkar bara ha blivit sämre. Nu ska jag prova glasögon som har ett annat synfält än innan.

I fredags åkte vi på stan med min assistent och hittade nya kläder till mig, men sen var jag fullständigt utmattad. Jag somnade direkt jag kom hem och sov i flera timmar.

Igår åkte jag och dottern på pärlträff en stund, min man byggde upp en säng med hjälp av några backar, luftmadrass och mina dynor så att jag kunde vila. Det var så roligt!

Idag har jag fått vara i kyrkan för första gången på flera månader och jag grät mig igenom hela gudstjänsten.

Att få gå i Guds hus ger en sån otrolig tillfredställelse så det kan ingen ana. Sen har jag legat och sovit resten av dagen och alla är så glada för att jag har fått komma ut och se någonting utöver mitt rum.

Imorgon ska jag på läkarbesök och det känns spännande vad doktorn kommer att säga.  Det är fortfarande jobbigt att inte själv kunna räkna och skriva hur mycket jag än själv vill så gör det ont.

 

Dagens tanke: Att alltid vara utlämnad åt andras beroede, sliter hårt på själen och jag skulle önska att man förstod det på ett annat sätt.

 

Dagens positiva: Idag köpte vi hem chinamat, så gott!