Nyår
Kopierat från facebook den 26:e december:
Dottern här. Tänk att vi fick fira Jul tillsammans, vara hemma i huset, koppla av och mamma fick sova i sin egen säng för första gången på 3 månader, det hade vi aldrig trott! Men ikväll fick mamma ett nytt krampanfall som gjorde henne helt utslagen, efter diverse mediciner lugnade det ner sig och hon sov i flera timmar. Nu är hon vaken igen, har ont i hela kroppen men kan prata igen. Sånt här tar ju hårt på hela familjen men vi är glada för varje dag vi får tillsammans! Fortsätt gärna att be!
Onsdag den 6e januari 2016
Vanligtvis brukar vi fira nyår med några nära vänner på mariedal och har gjort detta i 20 års tid. Men eftersom inte mamma inte kan gå i trappor längre och deras hus är fullt av dem, planerade vi att spendera nyår hemma i huset. Men efter epilepsianfallen den 26:e december fick vi stryka den planen och inse att vi behövde fira nyår på axlagården istället. Kvällen blev toppen och våra gäster hade med sig god mat; laxsnittar till förrätt, grekisk pyttipanna med tzatsiki och västerbottensostpaj till varmrätt och kladdkaka med glass till efterrätt.
Resten av kvällen satt vi och pratade. Mamma som blev väldigt trött ju längre middagen varade somnade vid tiotiden och vi andra åkte hem vid elva. Här är en bild på oss i familjen på axlagården som våra vänner tog. Fin va?
Mamma blir allt tröttare för varje dag som går, värken blir värre i kroppen, benen blir svagare. Ändå är hon envis och försöker gå upp någon gång varje dag. Det är tur hon har smärtstillande. Det är tråkigt att se mamma ligga i sängen hela dagarna, hon sover mest hela tiden och blir bara mer och mer förvirrad. Hon har som sagt sina klara stunder, men de blir färre och färre. Det är svårt att reda ut verkligheten för henne när hon är förvirrad, om tid och rum. Några av sakerna som händer när hon blir förvirrad är att hon inte förstår tidsuppfattning, hur tidskrävande vissa saker är, var hon befinner sig (hon kan tro att hon är hemma i huset när hon är på axlagården), hon tappar sjukdomsinsikt och tror att hon kan gå och laga mat själv etc, hon kan upprepa samma ord/meningar om och om igen och inte får uttrycka sig på det sätt som hon vill.
År 2016 är här. Tänk att det blev ett nytt år och att vi fortfarande har mamma med oss i våra liv. Det är svårt att tro att för ett år sedan mådde mamma helt bra. På bara ett år har hon varit nära döden fyra gånger, och en av de gångerna sade vi farväl till henne då vi verkligen trodde att det var dags. Vi vet inte vad 2016 bär med sig, vi hoppas och ber alltid om något bättre än det här men det blir bara svårare och svårare att vara positiv. Tyvärr känns det ofta som att varje gång någonting bra händer och mamma blir friskare så kommer en efterstöt och drar mamma neråt i sjukdomen.
Vi är så enormt tacksamma allhop att vi fortfarande får ha mamma kvar i våra liv, det är vi verkligen. Ibland brukar jag tänka att allting som har hänt efter april 2015 (då mamma åkte in för hjärnmetastaserna) är en bonus i våra liv. Vi kunde ha förlorat henne då om det inte varit så att jag funnit henne den där natten utan korsett i vårt vardagsrum ropandes på hjälp. Vi är så tacksamma.
Tack för era tankar och böner.
Dagens tanke
Hopp förutser, tro tror och
tålamod väntar i still tysthet.